Vi har försökt få Nova att ta nappen i mer än en månad men hon har bara fått kväljningar när vi stoppat in den. Just precis nu gjorde Armica ett försök och lyckas naturligtvis perfekt. Det är syskonkärlek det ;)
tisdag 5 januari 2010
Min dotter - ett geni!
Vi har försökt få Nova att ta nappen i mer än en månad men hon har bara fått kväljningar när vi stoppat in den. Just precis nu gjorde Armica ett försök och lyckas naturligtvis perfekt. Det är syskonkärlek det ;)
Vilken natt!
I natt har jag inte gått runt med Nova i bärsjalen. Jag har inte suttit i flera timmar och ammat. Jag har heller inte stått med Nova i famnen och sjungit samtidigt som jag försökt sova stående. Jag har sovit! I sängen. Liggandes. Med undantag för en matpaus vid 02 har jag sovit från 22.30 till 05.45. I like it! Nu ska jag bara lösa hungersnöden i världen så är jag nöjd sen.
Så här ser det ut just nu dock. Men efter några timmars ostörd sömn är det bara mysigt med en varm liten bebis på bröstet =)
måndag 4 januari 2010
RS och carving
I natt delade jag och Jörgen på en normal människas sömnbehov; jag började och sov kl 21.30-01 och sedan sov Jörgen 01-06. Sedan snikade jag till mig sömn mellan 06 och 08 också så det blir väl lite mer än en normal människas sömnbehov då rå... Men ändå... Pigg är ingen av oss idag =S
Nova var naturligtvis den som höll oss uppe och efter dagens bvc-besök där det konstaterades att hon nog har en lindrig form av rs-virus så förstår jag att hon är lite risig. Lilla gumman... =(
Så nu ska vi testa att låta henne sova i bilbarnstolen och se om det blir bättre nattsömn av det. Tveksamt, men testar man inte får man inte veta.
Vi är mitt uppe i planerandet av en liten minisemester till Björnrike. Om allt faller på plats åker vi upp på onsdag eller torsdag v 3 och bor i nån stuga som mamm fixat. Eller om det var Dan som fixade. Hur som helst ska det bli superkul att åka skidor igen! Mina nya carvingskidor är ju rätt oanvända eftersom det inte blev mycket skidåkning förra säsongen med en Armica som vägrade att ens sätta på sig pjäxor =)
Nova var naturligtvis den som höll oss uppe och efter dagens bvc-besök där det konstaterades att hon nog har en lindrig form av rs-virus så förstår jag att hon är lite risig. Lilla gumman... =(
Så nu ska vi testa att låta henne sova i bilbarnstolen och se om det blir bättre nattsömn av det. Tveksamt, men testar man inte får man inte veta.Vi är mitt uppe i planerandet av en liten minisemester till Björnrike. Om allt faller på plats åker vi upp på onsdag eller torsdag v 3 och bor i nån stuga som mamm fixat. Eller om det var Dan som fixade. Hur som helst ska det bli superkul att åka skidor igen! Mina nya carvingskidor är ju rätt oanvända eftersom det inte blev mycket skidåkning förra säsongen med en Armica som vägrade att ens sätta på sig pjäxor =)
söndag 3 januari 2010
Min lilla Nova!
Nu är vår älskade Nova här och har varit här i nästan två månader nu. Så det är ju verkligen dags att slänga in en rad eller två om födseln här. Okej. Here goes:
Jag vaknade på natten den 14:e november vid 3.30 av att jag var tvungen att gå på toa. När jag ställde mig upp rann det utefter benen och jag tänkte först naturligtvis att det var vattnet som gick. Väckte Jörgen som gick och letade reda på numret till förlossningen och medan han var borta så blev jag lite tveksam. Det kunde ju lika bra vara så att det var kiss. "Kul" tänkte jag. "Inte nog med att man är stor och tjock och tung och ryggen gör ont och fötterna är fulla med vatten. Nu ska man börja kissa på sig också." Vi ringde i alla fall och fick en tid kl 11 på söndagen. Så vi ramlade i säng igen. Men då började det naturligtvis; värkarna kom med 5 minuters mellanrum så det var ju bara att gå upp och börja vanka av och an. Ringde till förlossningen igen som sa att vi kunde komma in så fort vi var redo. Så kl 6.30 ringde jag till mamma och sa "Hej hopp! Om en halvtimme kommer vi med Armica." Hon kraxade fram ett "Å så kul".' När vi åkte över med henne till mamma tittade hon på mig när jag hade värkar och sa "Mamma har lite ont i bebisen?" Pussunge!
Vi kom in till förlossningen vid 8.10 och då var jag 3 cm öppen. Den überhurtiga barnmorskan tyckte att jag skulle upp och gå, men jag ignorerade det så länge jag bara kunde. "Fy fan för att röra sig överhuvudtaget" tänkte jag men när hon tjatat ett par gånger så gick jag i alla fall ett varv i korridoren. Det som höll mig vid liv då var endast tanken på lustgasen som väntade på rummet. Vid 11 hade jag öppnat mig 1 cm till och då sa jag till om EDA. Den verkade så där halvbra, men idiot-Camilla skulle ju vara tapper och inte be om en ny så istället för att fylla på så låg jag och kved i 3 ½ timmar tills narkosläkaren hade tid att sätta en ny. Det var ju kul...
Sedan tutade det på så sakteliga. Precis som förra gången skulle de ha i mig en himla massa saft och smörgåsar hela tiden och precis som förra gången så ville jag bara sova, sova, sova hela tiden. Krystvärkarna kom vid 15.20 och ut kom Nova kl 15.32 Lustgasen funkade mycket bättre den här gången än förra och det var jag tacksam för. Hade jag inte haft den hade jag nog tackat för mig och åkt hem.
Hon var rätt stor (4245 g och 52 cm) så vi var tvungna att stanna kvar två nätter och mata med mjölkersättning för att hon skulle få i sig den mängd näring som hon var van att få. Jag var lite orolig att det skulle bli som med Armica; att brösten aldrig kom ikapp med mjölkproduktionen så att vi skulle bli tvungna att ge mjölkersättning under hela amningsperioden även denna gång och det ville jag verkligen inte så jag tokammade typ hela tiden. Och det verkar ha funkat för sedan vi kom hem har vi inte behövt ge ersättning en enda gång.
Armica är stolt som en tupp och vill pussa, krama, hålla och hjälpa till hela tiden. Dessutom kallar hon mina bröstvårtor för jordgubbar så hon är extra söt i mina ögon just nu!
Jag vaknade på natten den 14:e november vid 3.30 av att jag var tvungen att gå på toa. När jag ställde mig upp rann det utefter benen och jag tänkte först naturligtvis att det var vattnet som gick. Väckte Jörgen som gick och letade reda på numret till förlossningen och medan han var borta så blev jag lite tveksam. Det kunde ju lika bra vara så att det var kiss. "Kul" tänkte jag. "Inte nog med att man är stor och tjock och tung och ryggen gör ont och fötterna är fulla med vatten. Nu ska man börja kissa på sig också." Vi ringde i alla fall och fick en tid kl 11 på söndagen. Så vi ramlade i säng igen. Men då började det naturligtvis; värkarna kom med 5 minuters mellanrum så det var ju bara att gå upp och börja vanka av och an. Ringde till förlossningen igen som sa att vi kunde komma in så fort vi var redo. Så kl 6.30 ringde jag till mamma och sa "Hej hopp! Om en halvtimme kommer vi med Armica." Hon kraxade fram ett "Å så kul".' När vi åkte över med henne till mamma tittade hon på mig när jag hade värkar och sa "Mamma har lite ont i bebisen?" Pussunge!
Vi kom in till förlossningen vid 8.10 och då var jag 3 cm öppen. Den überhurtiga barnmorskan tyckte att jag skulle upp och gå, men jag ignorerade det så länge jag bara kunde. "Fy fan för att röra sig överhuvudtaget" tänkte jag men när hon tjatat ett par gånger så gick jag i alla fall ett varv i korridoren. Det som höll mig vid liv då var endast tanken på lustgasen som väntade på rummet. Vid 11 hade jag öppnat mig 1 cm till och då sa jag till om EDA. Den verkade så där halvbra, men idiot-Camilla skulle ju vara tapper och inte be om en ny så istället för att fylla på så låg jag och kved i 3 ½ timmar tills narkosläkaren hade tid att sätta en ny. Det var ju kul...
Sedan tutade det på så sakteliga. Precis som förra gången skulle de ha i mig en himla massa saft och smörgåsar hela tiden och precis som förra gången så ville jag bara sova, sova, sova hela tiden. Krystvärkarna kom vid 15.20 och ut kom Nova kl 15.32 Lustgasen funkade mycket bättre den här gången än förra och det var jag tacksam för. Hade jag inte haft den hade jag nog tackat för mig och åkt hem.
Hon var rätt stor (4245 g och 52 cm) så vi var tvungna att stanna kvar två nätter och mata med mjölkersättning för att hon skulle få i sig den mängd näring som hon var van att få. Jag var lite orolig att det skulle bli som med Armica; att brösten aldrig kom ikapp med mjölkproduktionen så att vi skulle bli tvungna att ge mjölkersättning under hela amningsperioden även denna gång och det ville jag verkligen inte så jag tokammade typ hela tiden. Och det verkar ha funkat för sedan vi kom hem har vi inte behövt ge ersättning en enda gång.
Armica är stolt som en tupp och vill pussa, krama, hålla och hjälpa till hela tiden. Dessutom kallar hon mina bröstvårtor för jordgubbar så hon är extra söt i mina ögon just nu!
tisdag 3 november 2009
Frequently Asked Questions
Det här är saker jag funderar över just nu:
- Varför har inte alla färggranna strumpor? Det skulle ju bli mycket lättare att para ihop dem efter att man tvättat om alla strumpor (eller i alla fall de flesta) var i olika färger.
- Varför drömmer Armica ibland mardrömmar om sina föräldrar? Betyder det att vi är hemska föräldrar? Eller är vi så perfekta att hon måste skapa dessa nidbilder av oss för att inte bli alldeles tokig av understimulans på konflikter?
- Vad ska vi köpa till alla i julklapp? Och vilka ska vi köpa till i år?
- Hur svårt kan det vara att titta i döda vinkeln när man svänger ut från Viby??
- Varför har jag inte tittat på "House" förut? Det är ju mycket bättre än "Desperate and boring Housewives".
- Vad drömmer Jörgen om på nätterna? Han snarkar mycket och säger ibland konstiga saker. Oftast jobbrelaterat. Jag hoppas att han undermedvetet arbetar på att bli miljonär som han för 10 år sedan lovade att bli.
- Varför är kuporna i min bästa bh plötsligt för stora? Det går emot resten av min kropp som är så full av vatten att det nästan skvalpar när jag går...
- Vad behövs göras innan flytten på lördag? Vad behövs göras innan flytten på lördag? Vad behövs göras innan flytten på lördag? Vad behövs göras innan flytten på lördag?
- Vad behövs göras innan Liten kommer ut? Vad behövs göras innan Liten kommer ut? Vad behövs göras innan Liten kommer ut? Vad behövs göras innan Liten kommer ut?
söndag 4 oktober 2009
Lite nere, lite mycket, lite jobbigt.
Ja, precis... just nu är det liiite för många saker som är jobbiga, stressande och fysiskt påfrestande för att vardagen ska kunna kännas bra.
Ikväll hade jag mitt första (men säkert inte sista) graviditets-sammanbrott. Ont i knäna, ryggen, magen, bäckenet, fötterna, alla sammandragningar, förvärkar, sparkar på urinblåsan samt det faktum att det gör ont när man sitter, står, går och ligger på rygg (och på sidorna efter ett visst antal timmar varje natt) gjorde att jag blev lite ledsen och grät en skvätt ikväll. Det var liksom lite synd om mig.
Idag gjorde det dessutom extra ont eftersom jag jobbade på snuskjobbet och naturligtvis släpade med mig datorn ända in till Medborgarplatsen och tillbaka igen vilket var rätt jävla tungt att bära. Väl hemma skulle det lagas mat och fixas efterrätt (okej, kanske inte helt nödvändigt men ändå) och sedan städas undan så att sitta ned var det inte att tänka på förän vid kl 21.30.
Anledningen till att vil ska städa är att mäklaren kommer hit imorgon för att fota Muttis hus så att de kan sälja det så småningom. Mamma och Jörgen har slitit hela dagen och då vill ju inte jag vara sämre och sliter jag också. Men när man inser att det fysiskt sett inte går blir man arg!
Och ledsen.
Och liten faktiskt.
Körkort ska jag ta också och har precis kommit hem från en intensivkurs i Eskilstuna. Det var skitkul och jag lärde mig mycket. Men det känns som om det är svårt att få in allt i huvudet och en gravidhjärna funkar ju inte alltid som den ska så det som borde gå in går inte alltid in. Eller så går det in, men överförs inte till armar och ben. Otroligt frustrerande! Det var dessutom otroligt svårt att vara ifrån Armica och jag vill inte behöva göra om det någonsin. Inte så många nätter i alla fall. En natt här och där kan jag åka iväg mne inte fem dagar, fyra nätter.
Nu finns det ungefär fem, sex saker till jag skulle vilja skriva om men graviditeten gör sig åter igen påmind och jag måste gå och sova innan jag faller ihop i en hög på vardagsrumsgolvet.
God natt.
Ikväll hade jag mitt första (men säkert inte sista) graviditets-sammanbrott. Ont i knäna, ryggen, magen, bäckenet, fötterna, alla sammandragningar, förvärkar, sparkar på urinblåsan samt det faktum att det gör ont när man sitter, står, går och ligger på rygg (och på sidorna efter ett visst antal timmar varje natt) gjorde att jag blev lite ledsen och grät en skvätt ikväll. Det var liksom lite synd om mig.
Idag gjorde det dessutom extra ont eftersom jag jobbade på snuskjobbet och naturligtvis släpade med mig datorn ända in till Medborgarplatsen och tillbaka igen vilket var rätt jävla tungt att bära. Väl hemma skulle det lagas mat och fixas efterrätt (okej, kanske inte helt nödvändigt men ändå) och sedan städas undan så att sitta ned var det inte att tänka på förän vid kl 21.30.
Anledningen till att vil ska städa är att mäklaren kommer hit imorgon för att fota Muttis hus så att de kan sälja det så småningom. Mamma och Jörgen har slitit hela dagen och då vill ju inte jag vara sämre och sliter jag också. Men när man inser att det fysiskt sett inte går blir man arg!
Och ledsen.
Och liten faktiskt.
Körkort ska jag ta också och har precis kommit hem från en intensivkurs i Eskilstuna. Det var skitkul och jag lärde mig mycket. Men det känns som om det är svårt att få in allt i huvudet och en gravidhjärna funkar ju inte alltid som den ska så det som borde gå in går inte alltid in. Eller så går det in, men överförs inte till armar och ben. Otroligt frustrerande! Det var dessutom otroligt svårt att vara ifrån Armica och jag vill inte behöva göra om det någonsin. Inte så många nätter i alla fall. En natt här och där kan jag åka iväg mne inte fem dagar, fyra nätter.
Nu finns det ungefär fem, sex saker till jag skulle vilja skriva om men graviditeten gör sig åter igen påmind och jag måste gå och sova innan jag faller ihop i en hög på vardagsrumsgolvet.
God natt.
måndag 27 juli 2009
Trött, så trött.
Jag är trött. Trött på den här magen och trött på att alltid vara kissnödig. Jag är även trött på att ha ont i ryggen, knäna, låren och ryggen (ryggen tål att nämnas två gånger). Jag är trött på att hitta på mat som vi kan äta varje dag och jag är trött på att tänka på att vi måste börja packa eftersom vi flyttar om en månad. Jag är trött på att vara allergisk eftersom jag måste snyta mig en gång i minuten. Jag är slutligen trött på att skriva så nu slutar jag.
Gäsp!
Gäsp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)