Alla håller andan och ingen rör sig!

Nu har Nova haft nappen i munnen i säkert tio minuter. Iiii! Spännande! Nu håller vi alla tummarna!

Uteliv

Varje dag den här veckan har vi varit i lekparken med Jessica med familj. Det har varit supermysigt! Men efter typ 10 minuter är det rätt tråkigt att titta på samma fyra gungor, den trasiga lyftkranen, sandlådan och snurrgungan... Ungarna får dock aldrig nog och man får släpa en förtvivlad Armica hem varje dag. Men hon har ju aldrig fått vara ute och leka annat än på förskolan tidigare eftersom jag och Jörgen är allergiska mot frisk luft så jag kan faktisk förstå henne lite grann. Så här fint blev i alla fall mitt slott som jag svängde ihop lite snabbt. Sen kom kommunförvaltningen i form av Armica och sa att det skulle bli parkering just där och jämnade hela härligheten med marken. Jäkla kommun!

Sjuk. Så sjuk.

Jag har gått och blivit kanonförkyld. Det är inte ofta det händer, men när det händer så händer det rejält. Och som av en märklig slump är det alltid väldigt synd om mig samtidigt som jag är sjuk. Så är det nu också. Det är så synd om mig!!

Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Jag är alldeles för svag.

Back to basics

Näråsåatte... Om man skulle ta och plugga lite i höst...? Det var ju länge sen sist och CSN-skulden har blivit farligt låg nu. Jag har säkert betalat av 0,01% på den. Och jag känner att två barn under fyra år, ett nytt hus och ett stundande bröllop inte är nog för att sysselsätta mig. 180 poängs heltidsstudier på Stockholms universitet som så småningom förhoppningsvis mynnar ut i att jag blir studie- och yrkesvägledare känns som ett bra tillägg :o)

På allerten

Vi har haft lekstuga här idag. Istället för att bege oss till Bögs gård och titta på djur i det bajstråkiga vädret kom Anna, Jessica och Angelica hit och lekte och åt pannkaka. Det var full rulle hela tiden och alla deltog och alla hade kul som min gympalärare brukade säga. Men efter en sådan fullspäckad förmiddag är man inte särskilt pigg när mamma väcker en vid kl 15. Då masar man sig ned till fåtöljen, kurar ihop sig som en katt och ber att få lite välling. Och det får man ju naturligtvis när man är så där söt :o)

Snart ska vi börja städa, baka och möbla inför Jörgens kalas imorgon. Ska bara kura ihop oss lite till först... Bara liiiite till...

Hemmaliv med aktiviteter

Här är det påsklov för fullt. För att inte gå varandra på nerverna har jag laddat upp med aktiviteter varje dag. Tisdagen ägnades åt veckohandling och visit hos Jessica med familj. Vi gjorde vårt bästa för att göra om deras sandlåda till en pool och deras gräsmatta till en sandlåda och lyckades rätt bra med det.

Igår skulle vi egentligen ha åkt till tippen men jag fegade ur eftersom jag inbillar mig att jag kommer att orsaka en seriekrock då. Så vi bakade inför Jörgens födelsedagsfika på lördag istället. Det gick bra i omgångar eftersom Nova kände att det var läge för en gnälla-hela-dagen-utan-att-sova-nåt-alls-dag. Men annars var det inga problem. Jag fick som synes hjälp med diskningen också ;o)

Idag ska vi till Kosmos och fika och imorgon ska vi nog ta oss en tur till Bögs gård och titta på... kor och... såna där som man har... typ ägg... och de där som äter morötter... och sånt där som finns på en gård. Vi är inte ofta ute i naturen, men jag tycker ändå att jag har rätt bra koll på lantlivet. Vi har ju faktiskt landställe ända ute på Ingarö.

Frisk luft

Det känns som om den livsstil jag helst av allt vill ha (ligga på soffan, äta godis, titta på tv och sova till kl 12 varje dag) inte riktigt är förankrad hos den yngre generationen i familjen. Så idag gick vi faktiskt ut. Det är ju sånt som jag hört att andra föräldrar gör med sina barn då och då.

Vi bestämde oss för att det var cykelväder så Armica satte sig på cykeln, Nova la sig i vagnen och jag fick den stora äran att dra båda två bort till Snurrgungeparken. Det var superkul när jag väl kom på att det inte är målet som är målet utan vägen dit. Det tog en halvtimme att komma dit (det går vanligtvis på 10 minuter) men vi hade jättekul på vägen!

Väl framme bestämde sig Armica för att man visst kunde åka på rumpan nedför backen där snön var borta. Men efter några sega hasande försök gav hon upp.

Allt som allt var det en mysig dag som slutade med en mysig middag hos Anna och Lars! Tack alla inblandade!

Att sedan vakna upp dagen efter och se att det snöade var inte mysigt! Nu startar jag en kampanj för ett större användande av freoner så att vi får bort det här jäkla ozonskiktet. Så kan det bli lite varmt här nån gång!