Från barn och dårar...

Följande diskussion utspelade sig vid klätterställningen på jobbet idag:
5-åring: Camilla, ser du? Jag kan klättra ända upp till toppen!
Jag: Jag ser! Vad modig du är!
5-åring: Kan du också det?
Jag: Nej, inte nu när jag har en bebis i magen. Då orkar jag inte det.
5-åring: Meh, varför du här då? Varför är du inte ledig med din bebis då?

Ja... Why indeed...? Vad för slags nytta gör jag när jag inte ens kan klättra upp i en fjösig gammal klätterställning...? Imorgon är det jag som skriver till försäkringskassan och kräver graviditetspenning fram till jul.

En naturlig slutsats

Man ska inte blint lita på läkare och vetenskapsmän och stoppa i sig allehanda piller och ta en massa knarksprutor hit och dit. Naturläkemedel är minst lika bra.

Så nu när jag har halsbränna så skippar jag konstgjorda beroendeframkallande piller som man får hårväxt på fotknölarna av och går direkt på naturläkemedlen. Det måste ju vara så att om det lindrar halsbrännan är det ett naturläkemedel...? Det säger ju sig självt.

Så nu tänker jag ta en skål med glass till.

Att lyssna på sin kropp

Alla vet ju att man kan bli sugen på lite udda grejer när man är gravid. Vissa blir sugna på lakrits. Andra måste ha melonglass kl 23 på kvällen. Jag hörde nån skröna om nån stackars kvinna som gick ut i trädgården och åt jord, men det känns ju lite väl extremt.

Jag vet i alla fall att man ska försöka tillgodose dessa sug eftersom det är kroppens sätt att tala om att det är något som fattas för att man ska må så bra som möjligt. Och man ska ju inte gå emot sin egen kropp.

Så nu när jag har ett enormt sug efter nya kläder så tänker jag faktiskt bejaka det och köpa phett mycket nya kläder. Phett mycket! Som jag ser det så finns ju inget annat att göra.

Att ha en hobby är viktigt

Armica har hittat en ny hobby. Det är en grovmotorisk hobby som även stärker självförtroendet och främjar ordningssinnet.

Hon bäddar sängar.

Och hon gör det med sådan inlevelse att man nästan inte vill riva upp täcket när man ska gå och lägga sig. Själv sover hon numera mest ovanpå täcket och efter allt slit hon lägger ned på de där sängarna så förstår jag att hon vill göra det så lätt för sig som möjligt.

Planen är att göra Nova intresserad av dammsugning. Än så länge går den planen bra eftersom hon dammsög nästan hela undervåningen förra helgen. Kan vi nu få trean intresserad av matlagning så kan vi äntligen börja snacka egentid på allvar här hemma.

Stoppa pressarna

Jag har kommit till insikt. Insikten denna gång är att jag inte längre är 16. Jag är inte ens 22 eller 25 längre. 

Igår var jag på Kims möhippa. Jag åkte hemifrån vid 8.30. Vi boulade, Kim sålde muffins, vi köpte en väldigt ful klänning och åt middag hemma hos Helena. När jag kom hem vid midnatt kändes det som om jag blivit överkörd av en buss, nedtrampad av en hjord ilskna kor och sedan mald i en köttkvarn. Helt slut.

Hade det varit för 15 år sedan så hade jag känt på exakt samma sätt när jag kom hem, men jag hade kommit hem kl 7 på morgonen istället.

Och vet ni… Det är såååååå skönt att komma hem kl 00 istället för kl 7. I love it!

Ikväll ska jag på Kentkonsert och den ska sluta senast kl 23. Om den inte är slut då kommer någon att få spö och sedan kommer någon att få skjutsa hem mig, bära upp mig för trappan och lägga mig i sängen för jag kommer inte att orka gå ett steg själv.

Det är mycket coolare att vara 32 än att vara 16. Dessutom har man mer pengar.

Förlossningsplanering

Ungarna tittar på Ronja Rövardotter och Ronja har precis fötts. Armica säger till Nova:
- Precis så där ska vår bebis födas.
Fast hon som ska trycka ut bebisen vill nog ha något färre vildvittror, inte lika dåligt väder och absolut något mer bekvämt att ligga på än lite halm. Det får gärna finnas en barnmorska till hands också och inte bara en rövarhövding.

Jag vet... Det är jag som är gnällig...

Höjden av lathet

Vi har precis kommit hem från förskolan. Som vanligt får barnen välja om de vill titta på tv innan maten eller efter maten och som vanligt valde de att titta på tv innan maten. Men efter att jag varit på toa och bytt om till myskläder så har de fortfarande inte satt på tv:n. Följande konversation utspelar sig då:
Jag: Varför har ni inte satt på tv:n? Det kan ju du själv, Armica.
Armica: Men mamma, jag vill att du ska sätta på tv:n.
J: Nehej du. Vill du titta på tv så får du sätta på den själv.
A *gnällig som en rostig gammal fiol*: Men maaaaaaammaaaaaa! Jag får aaaaaaalltid sätta på tv:n! Varenda daaaaaaag! Nu får duuuuuuu göra deeeeeet! Du och pappa sätter ju aaaaaaldrig på tv:n åt oss!
J: Men jag sätter också på tv:n varje dag. Efter att vi nattat er går jag ned och sätter på tv:n. Det är INTE jobbigt att sätta på tv:n
A: Men maaaaaaaaaaammaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!
Jag tänker tyst för mig själv "Mutter mutter... bortskämda barn... mutter mutter... jävla gnäll..." medan jag tar fjärrkontrollerna och sätter på tv:n och boxen.

Varför jag gav upp och satte på tv:n själv? Då blir jag ju inte störd av fröknarna Fiol när jag lagar mat. Tv:n är en alldeles utmärkt barnvakt!