Semesterplanering

Ibland känner jag att en veckas ensamsemester skulle sitta fint. Som till exempel nu när Lilly inte somnar som hon ska. Eller som tidigare i veckan när Armica och Nova gör allt i deras makt för att reta varandra och jag till slut får nog och kastar en trådback med kläder i golvet. (Kläderna var nyvikta. Gissa vem som fick vika om allt... )

Då känner jag att ensamsemester är precis rätt medicin.

Är det någon som har något förslag på var man kan skicka en sexåring och en treåring på semester?

Jag - ett etikettgeni

Hemma hos oss har vi vissa saker som hjälper mig att bli en bättre människa och det är jag naturligtvis enormt tacksam för.

Vår toalett på övervåningen ligger bredvid Armicas och Novas rum. Armicas säng står faktiskt vägg i vägg med toaletten. När man sitter på den här toaletten och kissar så skvalar det något enormt mycket och Armica är extremt lättväckt så det har faktiskt hänt att hon vaknat om man varit tvungen att gå på toa mitt i natten. Men nu har jag kommit på hur man ska sitta! Om man sitter alldeles rak i ryggen och flyttar ut en aning så att man inte sitter längst in så skvalar det nästan inget alls! Vår toalett hjälper mig alltså att få en bättre hållning! Tack toalett!

Vår ytterdörr har också en uppfostrande egenskap. Man kan nämligen inte smälla igen den som man kan med de flesta andra dörrar. Den studsar liksom bara och åker upp igen. Så då måste man gå tillbaka och stänga den ordentligt i alla fall. Det betyder att man aldrig kan storma ut och låta dörrsmällandet tala om för familjemedlemmarna hur arg man är på dem. Man får stänga den fint och lugnt och istället skrika till familjemedlemmarna hur arg man är på dem. Nu är ju det inte särskilt ofta som någon familjemedlem är så arg att han eller hon har ett behov av att storma ut och smälla igen dörren, men om några år kommer det ju säkert att bli aktuellt.

Till sist vill jag sända en tacksamhetstanke till våra stolar i köket. Vi har såna här stolar från Mio i vårt kök. Och fötterna på stolarna är rundade och för små för att man ska kunna ha möbeltassar på dem. De åker liksom av hela tiden. Och i vårt kök har vi stengolv. När man drar stolarna över golvet låter det som en brunstig björn som brölar. Eller som om Chewbacca står och sjunger i en mikrofon. Man måste alltså lyfta stolarna för att inte spräcka trumhinnorna. Tack stolar och stengolv! Om vi inte haft er hade jag fortfarande varit en stolsläpande vilde. Nu vet jag bättre.

Tänk på det nästa gång ni träffar mig; vilken väluppfostrad person jag är. Och det tack vare vårt hus och dess innehåll.

Egentid!

Huset är alldeles tomt! Jörgen och alla barnen har åkt på shoppingrunda. Och i kylen finns det gravad lax och paj med avokado, räkor och löjrom. Dessutom glömde barnen sina påskägg i vardagsrummet och på tv-boxen finns det asbra program inspelade. Jag tror jag kommer att gråta av lycka snart.

Varför slösar jag då bort tid på att skriva här??

Herregud.... det här har ju tagit flera värdefulla minuter att skriva!

Triss!

Lilly bajsar. Det rinner ut över hela ryggen. Vi går upp för att duscha av henne. När jag tagit av henne blöjan kissar hon. På mig och på handduken på skötbordet. Jörgen duschar av Lilly. När hon är ren (och jävligt arg) sätter jag på henne rena kläder. Hon blir ännu argare. När jag lyfter upp henne från skötbordet kräks hon. På mig och på sina kläder. Jag sätter på henne rena kläder igen. Hon blir om möjligt ännu argare.

Jag har nu tre olika kroppsvätskor på kläderna. Aaa vad mysigt det är med bebisar...!

Mitt liv som fredsmäklare

Situationer som kräver en gnällattack alternativt ett vredesutbrott:

• att fleecebyxorna är knövliga
• att vi ska gå ut
• att vi ska gå in
• att vi ska gå till färgglada parken
• att vi inte ska gå till färgglada parken
• att någon tar en penna av varje färg ur pennburken för att kunna sitta någon annanstans och rita
• att vi ska borsta håret.
• att vi ska borsta tänderna
• att fel person stänger bildörren
• att fel person kör vagnen
• att fel person håller i en
• att fel person hämtar kläder
• att fel person sitter bredvid
• att fel person kör bilen
• att fel person säger hej

Livsviktiga frågor där svaret är viktigare än luft och vatten:

• Vems tur är det att sitta på den blå sitsen på snurrgungan?
• Vems tur är det att välja film till fredagsmyset?
• Vems tur är det att köra vagnen?
• Vems tur är det att välja cd i bilen?
• Vems tur är det att ha den stora tratten i badkaret?
• Vems tur är det att välja kläder till Lilly?
• Vems tur är det att bära Lilly?
• Vems tur är det att ha den rosa skålen?
• Vems tur är det att leka med just den leksaken som den andra leker med?

I sommar vill fredsmäklaren ha en hel veckas semester alldeles själv.

Min fina fina tjej.

Nova leker med den prickiga ballongen. Plötsligt går ballongen sönder.
Hon far upp och säger snabbt "Jag tyckte att det var roligt. Jag blev inte ledsen."
Samtidigt ser jag hur tårarna stiger i ögonen.
"Jo, jag tror att du blev lite ledsen" säger jag.
"Nej, det var bara roligt" säger hon och tvingar fram ett leende.
Jag sätter mig ned på golvet bredvid henne och säger "Kom så kramas vi. Jag ser att du är ledsen".
"Nej jag är inte ledsen alls. Det var bara roligt." Det falska leendet blir ännu större och ännu stelare. Rösten hotar att gå över i gråt när som helst.
"Vad bra att du inte är ledsen. Men kom så kramas vi lite i alla fall."
Hon kommer och sätter sig bredvid mig och lutar huvudet mot min axel och försöker kontrollera snyftningarna som vill ut.
"Du" säger jag och kramar henne "Nästa gång vi går på kalas så får vi säkert en ny ballong."

Då släpper det och hon börjar gråta.
Vi sitter så en liten stund. Hon gråter förtvivlat och jag vaggar.
"Man får bli ledsen när ballonger går sönder" säger jag.
"Ja" piper hon.
"Jag förstår att du blev ledsen och rädd".
Ännu mer gråt.
Efter en stund slutar hon att gråta och säger "Jag vill lägga min pärlplatta" och går resolut iväg mot vardagsrumsbordet.

Krisen är över, humöret är på väg uppåt och jag tänker "Oj vad jag älskar den ungen."

En lördagsmorgon i mars

Jag har haft alla tre barnen själv på morgonen. Hela nedervåningen är full med saker och i vardagsrummet står Armica och häller pärlor i en tratt. Hälften av pärlorna rinner ned på golvet och den andra hälften åker ut på bordet. Endast två rullar ned i skålen dit de ska. Nova leker "gömma pusselbitar" och går således och stoppar in pusselbitar i lådor, bakom böcker, under tv-bänken och längst in under soffan. När hon sedan inte hittar pusselbitarna blir hon arg, men det är en annan historia. Emellanåt tar de en paus från sina aktiviteter för att leka varför-leken med mig. Den går till så här:
Nova: Vad gör du?
Jag: Jag håller på att köpa en ljudbok.
N: Varför?
J: För att jag ska ha den att lyssna på.
N: Varför?
J: För att jag tycker om att lyssna på böcker.
N. Varför?
J: Varför jag tycker om att lyssna på böcker?
N: Ja. Varför?
J: För att det är roligt att ha något att lyssna på medan jag ammar eller städar. Vilket är det enda jag gör nu för tiden. (Det där sista muttrar jag för mig själv)
N: Varför?
J: För att det är så.
Alla småbarnsföräldrar vet att den meningen betyder att leken är slut och att jag förlorade.

Jörgen har fått sovmorgon och kommer ned kring 11-tiden. Då är det saker överallt, barn överallt och pärlor överallt. I köket står min dator och spelar klassisk musik.
Jörgen: Spelar du klassisk musik för att lugna ned barnen?
Jag: Nej. Jag spelar klassisk musik för att lugna ned mig.