Nya insikter

Att göra egen barnmat... Vem orkar...? Det är så himla pretto att göra egen barnmat. De som gör egen barnmat är de som också syr sina egna barns kläder (av ekologiskt odlad bomull förstås) och håller sina barn hemma från förskolan tills de ska börja skolan och gärna tre år efter att de börjat skolan.

Or so I thought...

Det finns visst nyanser i det här har jag märkt.

De som gör egen barnmat kan också vara de som glömt att köpa mat till sin bebis. I flera dagar i sträck. Så att de i panik måste uppfinna nya maträtter som till exempel Skinka-och-blomkålsmos med senapssås.

Mitt breda känslospektra

Det här med nattamning hörni...
Det finns få saker som framkallar så starka känslor hos mig som det. Nä, nu ljuger jag. Det finns jättemånga saker som framkallar lika starka och faktiskt ännu starkare känslor. Men det beror på när på dygnet man frågar mig om nattamning. På dagarna tänker jag att nattamningen går till ungefär så här:

Och då tänker jag "Myyyys! Det gör inget att vi ammar tre gånger per natt (eller asmånga fler gånger som i natt). Jag tänker fortsätta ända fram till jul. Minst! Hjärta dig, Lilly!"

Men i nattens mörker går tankarna i andra banor...
Fört när hon vaknar tänker jag så här:

Sedan går tankarna över i sådana här banor:

För att till slut stanna i dessa banor:

Men när morgonen kommer och jag fått sova åtminstone tre timmar så tänker jag att jag nog överdrivit alltihopa. Egentligen var det nog så här det gick till:

Saker jag INTE kommer att sakna när vi åker till Mallis på måndag

1. Det kalla och tråkiga vädret. Fuck you skitväder.
2. Mopedisten som varje kväll drar förbi vårt hus med sin trimmade ljuddämparlösa moped. Fuck you mopedist.
3. Den medelålders mannen som varje kväll drar förbi vårt hus med sin penisförlängare till sportbil. Fuck you medelålders man.
4. Alla jävla idioter på ICA Maxi som står mitt i gångarna och pratar eller går fyra kundvagnar i bredd. Fuck you idioter.
5. Allt och alla andra som stör mig men som jag inte kommer på just nu. Fuck you till er också. 

Så. Med det sagt kan jag lugnt återgå till att tänka dessa två tankar:

1. Snart är jag här.

2. Då har jag den här utsikten.

Angry cooking. Del 2

Det kom ett mail från Armicas skola. Där skrev rektorn att de tre pedagoger som skolat in Armica och som skulle ha hand om hennes klass i höst inte kommer att ha det längre. En ska sluta och de andra två ska ha hand om nån annan klass.

Kycklingarna som jag delade och la ned i apelsinsåsen delade jag på ett Väldigt Argt Sätt.

Och rektorn kommer att få ett Väldigt Argt mail snart. Jag ska bara sticka kniven i kycklingarna några gånger till först.

Angry cooking. Kan det bli en ny trend kanske?

Jag mosar potatis till dagens lunch och låtsas att potatisen är moppen utan ljuddämpare, den enorma industrigräsklipparen och flygplanet på låg höjd som passerade kort efter varandra precis när jag fått Lilly att somna i vagnen ute på baksidan.

Det blir extra fint mosat potatismos idag.

Semesterplanering

Ibland känner jag att en veckas ensamsemester skulle sitta fint. Som till exempel nu när Lilly inte somnar som hon ska. Eller som tidigare i veckan när Armica och Nova gör allt i deras makt för att reta varandra och jag till slut får nog och kastar en trådback med kläder i golvet. (Kläderna var nyvikta. Gissa vem som fick vika om allt... )

Då känner jag att ensamsemester är precis rätt medicin.

Är det någon som har något förslag på var man kan skicka en sexåring och en treåring på semester?

Jag - ett etikettgeni

Hemma hos oss har vi vissa saker som hjälper mig att bli en bättre människa och det är jag naturligtvis enormt tacksam för.

Vår toalett på övervåningen ligger bredvid Armicas och Novas rum. Armicas säng står faktiskt vägg i vägg med toaletten. När man sitter på den här toaletten och kissar så skvalar det något enormt mycket och Armica är extremt lättväckt så det har faktiskt hänt att hon vaknat om man varit tvungen att gå på toa mitt i natten. Men nu har jag kommit på hur man ska sitta! Om man sitter alldeles rak i ryggen och flyttar ut en aning så att man inte sitter längst in så skvalar det nästan inget alls! Vår toalett hjälper mig alltså att få en bättre hållning! Tack toalett!

Vår ytterdörr har också en uppfostrande egenskap. Man kan nämligen inte smälla igen den som man kan med de flesta andra dörrar. Den studsar liksom bara och åker upp igen. Så då måste man gå tillbaka och stänga den ordentligt i alla fall. Det betyder att man aldrig kan storma ut och låta dörrsmällandet tala om för familjemedlemmarna hur arg man är på dem. Man får stänga den fint och lugnt och istället skrika till familjemedlemmarna hur arg man är på dem. Nu är ju det inte särskilt ofta som någon familjemedlem är så arg att han eller hon har ett behov av att storma ut och smälla igen dörren, men om några år kommer det ju säkert att bli aktuellt.

Till sist vill jag sända en tacksamhetstanke till våra stolar i köket. Vi har såna här stolar från Mio i vårt kök. Och fötterna på stolarna är rundade och för små för att man ska kunna ha möbeltassar på dem. De åker liksom av hela tiden. Och i vårt kök har vi stengolv. När man drar stolarna över golvet låter det som en brunstig björn som brölar. Eller som om Chewbacca står och sjunger i en mikrofon. Man måste alltså lyfta stolarna för att inte spräcka trumhinnorna. Tack stolar och stengolv! Om vi inte haft er hade jag fortfarande varit en stolsläpande vilde. Nu vet jag bättre.

Tänk på det nästa gång ni träffar mig; vilken väluppfostrad person jag är. Och det tack vare vårt hus och dess innehåll.