Lite nere, lite mycket, lite jobbigt.

Ja, precis... just nu är det liiite för många saker som är jobbiga, stressande och fysiskt påfrestande för att vardagen ska kunna kännas bra.

Ikväll hade jag mitt första (men säkert inte sista) graviditets-sammanbrott. Ont i knäna, ryggen, magen, bäckenet, fötterna, alla sammandragningar, förvärkar, sparkar på urinblåsan samt det faktum att det gör ont när man sitter, står, går och ligger på rygg (och på sidorna efter ett visst antal timmar varje natt) gjorde att jag blev lite ledsen och grät en skvätt ikväll. Det var liksom lite synd om mig.

Idag gjorde det dessutom extra ont eftersom jag jobbade på snuskjobbet och naturligtvis släpade med mig datorn ända in till Medborgarplatsen och tillbaka igen vilket var rätt jävla tungt att bära. Väl hemma skulle det lagas mat och fixas efterrätt (okej, kanske inte helt nödvändigt men ändå) och sedan städas undan så att sitta ned var det inte att tänka på förän vid kl 21.30.

Anledningen till att vil ska städa är att mäklaren kommer hit imorgon för att fota Muttis hus så att de kan sälja det så småningom. Mamma och Jörgen har slitit hela dagen och då vill ju inte jag vara sämre och sliter jag också. Men när man inser att det fysiskt sett inte går blir man arg!

Och ledsen.

Och liten faktiskt.

Körkort ska jag ta också och har precis kommit hem från en intensivkurs i Eskilstuna. Det var skitkul och jag lärde mig mycket. Men det känns som om det är svårt att få in allt i huvudet och en gravidhjärna funkar ju inte alltid som den ska så det som borde gå in går inte alltid in. Eller så går det in, men överförs inte till armar och ben. Otroligt frustrerande! Det var dessutom otroligt svårt att vara ifrån Armica och jag vill inte behöva göra om det någonsin. Inte så många nätter i alla fall. En natt här och där kan jag åka iväg mne inte fem dagar, fyra nätter.

Nu finns det ungefär fem, sex saker till jag skulle vilja skriva om men graviditeten gör sig åter igen påmind och jag måste gå och sova innan jag faller ihop i en hög på vardagsrumsgolvet.

God natt.

Trött, så trött.

Jag är trött. Trött på den här magen och trött på att alltid vara kissnödig. Jag är även trött på att ha ont i ryggen, knäna, låren och ryggen (ryggen tål att nämnas två gånger). Jag är trött på att hitta på mat som vi kan äta varje dag och jag är trött på att tänka på att vi måste börja packa eftersom vi flyttar om en månad. Jag är trött på att vara allergisk eftersom jag måste snyta mig en gång i minuten. Jag är slutligen trött på att skriva så nu slutar jag.

Gäsp!

Från kvällspingla till morgonfågel

I morse vaknade jag 6.45 och var pigg som en mört. Det är ju kul... på en lördag... Men jag valde att se det som en chans för lite egenvård och tänkte ta en lyxmorgon. Men just när jag skulle hoppa in i duschen så kom Armica upp. Fast besluten att ändå få en lyxmorgon tog jag fram legot till Armica och så satt hon och byggde medan jag tog en lång dusch, peelade och sedan smörjde in både kropp och ansikte. Det är värsta lyxbehandlingen när man är småbarnsförälder. Så nu känner jag mig som en helt ny människa (vilket jag i och för sig är också eftersom jag peelade bort två, tre hudlager)

Jag hoppas att det här håller i sig så att jag inte är helt död på morgnarna som jag är nu.



Och är det för mycket begärt att det slutar göra ont i tuttarna nu????

Mm... Men så känns det i alla fall...

Just nu är det svårt att inte känna sig exkluderad.


Jag undrar varför det blivit så...

Till dig Armica

Två år! Vilken stor tjej du blivit! Grattis gumman!

Vi hade ett stort tvåårskalas ute på landet och hela dagen gick perfekt! Med på kalaset var mormor och Dan (De kom i sin stora husbil. Den tyckte du var häftig), Christine, Peter, William och Filippa, Anna, Lars och Jessica (som du gick och höll i handen nästan hela dagen. Det var så sött så!) Kalle, Mia, Cedric och Noel, Claes och Inger, Mutti, farmor och farfar. Först åt vi tårta och bullar och sedan gick alla barn på skattjakt och hittade sjörövargodis. Sedan fick mamma öppna alla paketen eftersom du hellre ville gå runt och mingla. Du fick en massa roliga saker, men det bästa var nog bjällrorna som du fick av Jessica. De gick du och höll i hela dagen

Vid 19-tiden åt vi middag med Christine, Peter, William och Filippa, Anna, Lars och Jessica, mormor, dan, Inger, Claes och Mutti. Det tyckte du var roligt och du och Jessica busade alldeles enormt mycket i dubbelsängen i sovrummet och skrattade hela kvällen. Du höll igång non stop till kl 22 då du somnade och sov till kl 9.15 dagen efter. Vädret var perfekt hela dagen, ingen gjorde illa sig, inget gick sönder och alla hade trevligt! En perfekt dag helt enkelt!

Grattis igen älskling! Mamma och pappa älskar dig!

Satans hantlangare

Vi är kattvakter i 14 dagar. Nu räknar vi minuter och sekunder tills dess att vi blir av med dem. Och det är ungefär tre dagar kvar på helvetet.

Det började med den lilla entrémattan i hallen och badrumsmattan. De var nedkissade inom ett dygn. Sedan åkte vi på semester till Björnrike och lämnade över ansvaret för fyra katter till grannarna. När vi kom hem fick vi åka iväg med våra tre stora mattor till mattvätten, slänga fyra småmattor och torka spya från tre andra småmattor. Vi har upptäckt att de inte trivs med att bara vara inne och detta visar den ena genom att krafsa på vår och på Armicas dörr och sedan hoppa upp och hänga sig i dörrhandtaget så att dörren går upp. Detta gör han fyra till fem gånger per natt så att alla vaknar.

Kissfest 2009 fortsatte med mattan vid balkongdörren (vi har nu tagit bort alla mattor i hela lägenheten), ett par av mina stövlar (som jag fick slänga), Armicas huvudkudde (vilket resulterade i att kudde, örngott, lakan, påslakan, bäddmadrass och skyddslakan behövde tvättas), badkaret och duschdraperiet (två gånger! Och det har lett till att halkskyddet blivit förstört i ena hörnet), på golvet i Armicas rum (där det låg en mjuklift till hennes dockvagn), på golvet i sovrummet (där mina tofflor stod. De fick vi också slänga), på golvet i köket, på golvet vid den stationära datorn, på golvet under skötbordet och på golvet i hallen.

Om man till detta lägger att vi vaknar fyra gånger per natt och går upp och sprutar vatten på den andra katten så ska det bli rätt jävla skönt när de två satansynglen åker hem.

En liten en till

Lyckans minut

Erik Lindorm

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnista och jorden är varm
och himmelen utan en prick ?

Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag vad bär jag för namn ?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn ?

Jag lever, jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.

Jag läser, myser och känner igen. Precis så känns det! Och i november kommer jag (eftersom allting kommer att gå bra) att få känna på det där igen =D

Jag myser...!