onsdag 8 december 2004

Underlivsaktigt...

Allt är fittigt. A l l t. Jag har blivit utsparkad från skolan, jag kommer inte tjäna några pengar den här månaden, vi kunde inte betala alla räkningar nu sist, vi kan därför inte köpa några julklappar, jag är allergisk mot mina älsklingar, alla på mitt jobb hatar mig och min morfar har fortfarande lungcancer. FITTIGT!!!!!!!!!!!!! ALLT ÄR FITTIGT!!!!!!!!!!!



Förutom mina kompisar. Ni är allt annat än fittiga. Ni är för fan bäst i världen. Ni är ljus! Diamanter! Pärlor! Guld! Allt! Jag älskar er! Alla älskar er!





PS Jag vill inte jobba imorgon. Att jobba är fittigt.DS

måndag 22 november 2004

JAAA!!!!!!!!! JA! JA! JA! JAAAAAA!!!!!!!!!!!!

Jag ska gå på Kent. Det ska inte ni. IN YOUR FACE!!!!!!!!!!!!!!!!! MOAHA HA HA HA HA HA HA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Hmmm.... det känns som lite deja vu det här.... =) Men det skiter jag i! För jag ska gå på Kent! Jaha, är det bara 15 grader varmt i lägenheten? Det gör inget, för jag ska gå på Kent. Jaha, har vi inga pengar att köpa mat för? Helt okej, för jag ska gå på Kent. Jaha, min chef är en surkärring som vill att jag ska sluta? Det skiter jag i, för jag ska gå på Kent. Jaha, katterna har vält en blomkruka och sprungit runt så att det är jord i hela lägenheten? Jag bryr mig inte, för jag ska gå på Kent. Jaha... ja, ni fattar...

lördag 20 november 2004

Dagiskärringar!!

JÄVLA SKIT!!!!!!!! JÄVLA SKITPERSONAL!!!!!!!!!!!

När man får höra av sin chef att de man jobbar med har klagomål och att de gått och tänkt på det i två,tre veckor utan att säga nåt till mig, då blir man lite jävla pissförbannad!!!!!

Varför låter jag mig påverkas? Varför rinner det inte bara av som vatten som det borde göra??? Jag vet ju att jag har rätt och kärringarna har fel... Dessutom har jag mer utbildning i mitt lillfinger än vad de två har tillsammans. Men ändå... ”Hej! Vi bara låtsas att vi tycker att du är trevlig. Egentligen kollar vi dig i smyg och rapporterar allt vi inte förstår till chefen så fort vi kan.”

När jag startar min egen skola ska alla som är helt ärliga mot sina kollegor (kollegOr eller kollegEr???) få en fet bonus. Hur svårt kan det vara? Vad tjänar man på att....... äh....... Jag orkar inte skriva mer nu. Jag är så jävla förbannad! Och trött.

En annan grej; vad finns det för språkövningar som är anpassade för barn 1-5 år? Någon? Jag vill ha alla tips ni kan ge. Det här gäller förståss dem som vet vad de talar om. Inga jävla amatörtips!

måndag 25 oktober 2004

En sluss tack.

Cancer, dyra klänningar, Kiev och Recife är det som rör sig i mitt huvud just nu.

Fast mest cancer.

Vad gör man när mormor, mamma och syster bara gråter och morfar sitter på sängen och mumlar lite för sig själv att: Det är ju ändå jag som är sjuk... vad gråter ni för? Vad gör man? Man kan ju inte annat än le. Han är så finurlig, den där gubben =) Mormödrar får förresten inte gråta. Det är bara de som inte har några egna barn som får gråta.

En mormor ska, enligt Sveriges Rikes Lag: ”baka bullar och andra bakverk av samma karaktär som sedan skall förtäras av barnbarn i samband med intag av saft.” Paragraf två talar även om bortskänkandet av fula 70-80-talskläder och böcker av tråkig natur till det äldsta barnbarnet... =/

En morfar ska hitta på Nalle-sagor, bygga trä-skrot-bil-leksaksgrejer, spela kort och förlora med flit, berätta samma historier i 10 års tid och klä sig fult utan att veta om det. En morfar ska INTE åka in och ut på sjukhus, gå ned 10 kg på två veckor, få folk att gråta och få lungcancer.

Jag kom på att jag ljög däruppe. Jag tänker inte så mycket på Kiev och Recife som jag borde. Och jag ser inte riktigt vitsen med det heller. Men De Som Sätter Betygen skiter i att jag skiter i deras idiotiska uppgifter. Alla måste förstå (ja, det gäller dig också Camilla).

Fan! Vad pissigt allting är!!! Kan man inte få en sluss installerad? Så att inte allt kom på en gång liksom? Så kunde man få vila lite ibland. Fast egentligen så får man ju det. Mitt liv är ju inte genomruttet hela tiden. Men det känns så.




Det var nån på nån lektion nån gång som sa att historien är präglad av krig. Man säger att det var krig mellan det och det året osv istället för att säga att mellan det och det året var det fred. Och det gör man eftersom krig leder till större förändringar än fred. Synd.

tisdag 14 september 2004

Har Sverige blivit tråkigt...?

Jag kom just på att på fredag är jag den enda i min familj som är hemma i Sverige. Linnéa åkte på Europa-luff i måndags. (Hur ska jag klara mig utan Olsson i en månad???) Samma dag stack pappa till Cypern och på fredag åker mamma (+ bihang) till Korsika. Ska jag ta det som en hint eller...? Eller har jag missat nån trend om att i september åker man utomlands annars är man ocool?

Det är inte utan att man känner sig lite oönskad. Jag hoppas att de har med sig presenter.


Annars jävlar.

fredag 3 september 2004

Jävla dröm.

Hur vet man om man är bortglömd?




Jag drömde att jag var bortglömd.




Ni får inte glömma bort mig.




Även om jag flyttar till Norrland och bosätter mig i toppen på en gran och varken har tillgång till telefon eller ens ett sketet litet brevpapper...



Då måste ni ändå hålla kontakten med mig. Ni får skicka brevduvor eller nåt. Och sen kan jag äta dem till middag.


Jag tror jag ska klippa mig imorgon. Det känns som om det behövs. Oj, nu pep det. Dags att tömma torktumlaren.








Norrland...? Vad fan tänker jag med...????

fredag 20 augusti 2004

Fan vilken trappa...

Vaknade. Utsövd.
Ett steg upp.

Fanns inget att äta till frukost.
Ett steg ned.

Jobbet. Sista dagen!!!
Fem steg upp!

Blir schemalagd som avlösare och får sitta i C-kassan och lyssna på ”Okej-dagen - artistkavalkad” på stora scenen.
Sex steg ned.

Ska räkna kassan. INGET stämmer. Får sitta en timme och räkna istället för de vanliga 20 minutrarna, glömmer ett par skor i klädförrådet, får fel mat på Mcdonalds, upptäcker att jag missat att jobba två pass på telefonjobbet och inser att jag kommer att få betala tillbaka en massa pengar till CSN eftersom jag tjänat för mycket.
1928474622940 steg ned.


Det känns som om jag står i trappan upp till Lustiga Huset och bara åker upp och ned utan att komma någonstans.

Hur lång tid tar det innan man kommer upp?

söndag 18 juli 2004

Att vänta. Ett bra sätt att bli äldre.

Åååååååå, hur länge ska man behöva vänta egentligen...?!?!

Ska börja mitt barmhärtiga-samarit-liv efter alla dessa syndiga år. Och vad är väl bättre än att ta hand om katter som inte har nånstans att bo...? Vår lägenhet ska funka som en slags mellanlandning. En katt får komma och bo här några månader och sen hittar föreningen ett permanent boende till honom/henne.

http://www.akutgruppen.com/ (för er som oxå vill vara samariter)

Vår första gäst kommer att bli en 7-årig hona (en gamma tant alltså) som skulle ha avlivats om inte vi hade tagit hand om henne.

Men hur länge ska man behöva vänta på att hon ska komma???


Dessutom kommer det inget bra på tv ikväll....


22.49
Hi hi. Hon kommer imorgon. Och den där serien på fyran var rätt så bra. Så nu ska jag inte klaga mer. Hej då.

tisdag 20 april 2004

Låt skolan dö - länge leve lärandet!

Jag fattar inte hur jag tänkte när jag bestämde mig för att bli lärare?! Ni som ska föreställa mina kompisar; Varför sa ni inget??? Vaför sa ni inte att lärarutbildare är jordens avskum och inte kan lära ut på ett vettigt sätt ens om deras liv hängde på det?? Varför sa ni inte att man varje dag måste slita som ett djur för att få information som man egentligen skulle fått för 2 månader sedan?? Varför sa ni inte att det tar en lärarutbildare i genomsnitt 2 veckor att svara på ett enkelt mail?? Och varför sa ni inte att man egentligen inte behöver göra de gigantiskt stora uppgifterna som man blir tilldelade eftersom ändå ingen lyssnar när man redovisar dem??

Det här är Sveriges framtid, människor!! De lärare som går ut nu är de mest förvirrade lärare som någonsin satt sitt fot i ett klassrum. Inte för att de har fått sätta sin fot i ett klassrum för praktik är något väldigt sällsynt. Och skulle det vara så att man får komma ut på praktik så är det inte för att få hålla i lektioner (jag har gått 3 år på lärarhögskolan och det enda jag fått hålla i var en nutidsorientering) utan för att lösa uppgifter, observera, analysera och kritiskt granska elever, lärare och annan skolpersonal.

Ni därute! Om ni går i skolan och får en lärare som gått det nya lärarprogrammet så lycka till! Ni kan vara glada om ni får jobb som städare (förlåt, lokalvårdare) när ni tagit studenten. Och när ni står där i er orangea overall och torkar spyor från en parkbänk och inser att ni vill ha nån att skylla på, så vänd er till Lärarhögskolan i Stockholm.

Det var allt jag hade att säga. Tack för ordet.

onsdag 17 mars 2004

Ned ned ned ned. Upp

Först var han borta och sen var han hemma. Nej. Först var han hemma, sen borta och sen hemma. Hemma, uppe i 15 m hög tall, hemma. Brandkåren kom och nu är han hemma. Min Asrael var borta i 6 dagar och såg bedrövlig ut uppe i tallen. Jag undrar om han saknade oss lika mycket som vi saknade honom.

Få saker gör så ont som en försvunnen familjemedlem.

söndag 7 mars 2004