Fast det här blev väl ändå lite halvdant?

Det är viktigt att alla känner sig delaktiga och välkomna i vårt samhälle. Mångkultur är inte något som vi kan ta för givet utan något som vi måste arbeta aktivt för att bevara. Och i Laxå har de kommit en bit på väg nu när de förbjudit pepparkaksgubbar och pepparkakssånger i luciatåget.

Men jag hoppas att de inte slutar nu. För tänk vad hemskt det måste kännas för alla kineser när de ser alla gula lussebullar och hör låten Yelllow Submarine. Och så får de ju sluta servera jordgubbar på midsommarfirandet också. Och låten Red red wine måste de förbjuda. För det kan ju sitta nån stackars indian nånstans och ta illa upp för att det äts röd föda och sjungs fyllesånger om deras färg. Och som vit så känner jag mig jäkligt kränkt av alla gräddtårtor, fiskfiléer och framförallt av ris. Det är ju uppenbart att alla som äter ris hatar vita. Jag vill också att låten White Christmas tas bort från alla julskivor och radiostationer.

Så kör på nu, Laxå. Ni har lång väg kvar!

Uppdatering: Nu backar de tydligen och låter pepparkaksgubbarna få vara med i luciatåget i alla fall. Fegisar. Jag tänker i alla fall inte ge mig förrän alla i hela världen slutar äta ris.

Dagens underhållning!

Då har vi dragit igång dagens omgång av "Hur många små obetydliga detaljer kan man gnälla om på en timme?". Hjärtligt välkomna säger jag till er i publiken och till dagens två tävlande: Armica och Nova Blom. Som ni vet är det här två riktigt stora proffs och de har utan svårigheter krossat allt motstånd som de mött på vägen mot finalen.

Jag frågade Nova tidigare idag hur hon har förberett sig för tävlingen och fick till svar att hon laddat med en dag full med lek men totalt utan vila. Lägg till ett par trånga strumpor och ett par obekväma byxor så förstår ni ju själva vilket perfekt utgångsläge hon har.

Armica har även hon hållt igång så mycket som möjligt och försökt att vara still så lite som möjligt. Även här har brist på sömn varit en stor bidragande faktor men då snackar vi utebliven nattsömn och inte utebliven dagsvila. Hon är ju trots allt 2,5 år äldre.

Åldern ja... Det är också en faktor att räkna med. Armicas fantasi är ju mer välutvecklad vilket gör att hon ofta hittar fler detaljer att gnälla på än lillasyster Nova. Men Nova har istället bättre uthållighet än vad Armica har så matchen har alla förutsättningar att bli jämn.

Ja medan jag har pratat så har ju första omgången faktiskt redan dragit igång. Nova gick ut hårt i början med att vägra knäppa upp skorna på förskolan innan hon satte på sig dem vilket ledde till ett raseriutbrott när hon sedan inte fick ned fötterna. Detta höll i sig ända till ICA Maxi där hon lugnade ned sig då hon fick hålla i scannern. Armica, som ofta har en smygande start, gick till motangrepp först i bilen på vägen hem då hon inte fick lyssna färdigt på Mora Träsk-låten som ingen visste att hon ville lyssna på. Ytterligare ett raseriutbrott var därför ett faktum.

För att göra den här omgången lite klurigare har vi slängt in en joker i form av mamma Camilla. Jag tror att jag kan tala för både Armica och Nova när jag säger att de blev helt tagna på sängen av att mamman faktiskt gick till motattack efter hemkomsten från ICA. Ett högljutt tal om det fantastiska i att de båda tävlande kan komma på så otroligt många saker att gnälla om var helt oväntat och både Armica och Nova fick sig en rejäl törn poängmässigt.

Ja tävlingen fortsätter naturligtvis och är inte avgjord än på länge. Vi återkommer med en sammanfattning lite senare under veckan. Tack för oss! Tillbaka till studion.

!#!?&!!

Jävla skittårta!! Gå och dö! Det är ditt eget fel att du blev så jävla ful! Innan jag slänger dig kommer jag att spotta på dig, skära dig i småbitar och skratta!
Till alla tårtbakare: Använd aldrig en kakmix för att göra en tårta. Det kan ju låta som ett rätt självklart och kanske onödigt råd, men tydligen så finns det människor (läs jag) som inte fattar att kakmixar är djävulens påfund. Men nu har även jag förstått så i framtiden kommer det inte en enda kakmix till in i detta hus.

Den skarpaste av hjärnor

Camilla "Smart" Blom ringer till Försäkringskassan:
- Hej. Jag är gravid i v 34 och var precis hos läkaren. Han sjukslrev mig från och med idag och skickade ett elektroniskt intyg till er. Jag undrar hur lång handläggningstid ni har på dem?
Jättetrevlig dam svarar:
- Ja, först är det ju arbetsgivaren som betalar ut sjuklön i två veckor. Efter det får arbetsgivaren göra en anmälan om sjukskrivning och då görs en ansökan om ersättning och sedan är handläggningstiden ungefär 30 dagar.
- Okej. Och vad gör jag under de här 30 dagarna? Jobbar jag då eller är jag hemma?


Jättetrevlig dam är tyst i luren. Sedan svarar hon lugnt och långsamt:
- Ja... om du har blivit sjukskriven så har du ju blivit det för att du inte kan jobba... så... då är du ju hemma...


Camilla "Smart" Blom inser att hon ännu en gång lyckats vara så där smart som bara vissa väldigt speciella människor kan vara och börjar tokskratta åt sin egen smarthet medan hon mellan fnissningarna piper fram:
- Ja, jo, det är ju sant. Det är klart att man inte är på jobbet om man inte kan jobba.
Sedan samlar Camilla "Smart" Blom ihop sig och ber om ursäkt för sin gravidhjärna.
Jättetrevlig dam är först tyst och säger sedan nåt om att det är ingen fara.

Sedan glömmer Camilla "Smart" Blom vad hon skulle fråga om mer och ber att få återkomma senare.

Jättetrevlig dam säger välkommen åter och lägger på.

Ååå! Är det inte klart snart...?

Det här med att låta sin kropp fungera som någon sorts jäsningskorg för en liten deg (som nu känns som en rätt så stor och tung deg)... Det känns som att jag är rätt så klar med det faktiskt. Den här degen kan faktiskt få komma ut nu. När som helst går bra.

I natt har jag haft svårt att sova eftersom jag tittade på Michael McIntyre på Comedy Central igår kväll. Det resulterade i ömma magmuskler. Dessa ömma muskler var det någon som använde som boxbollar lite då och då under natten. Det kändes ungefär som att ha ett stort blåmärke som någon då och då tryckte på. Fast inifrån då.

Hon har även en förmåga att (precis som sina storasystrar gjorde) emellanåt placera sig så att hon ligger och trycker på stora kroppspulsådern. Vet ni vad som händer om någon trycker på stora kroppspulsådern? Det vet jag. Man svimmar. Man kan till exempel svimma när man står och tittar på servetter och ljus på ICA Maxi så att en stackars ICA Maxi-anställd nästan får en hjärtattack. Det lyckades jag med för tre år sedan. Att störtdyka ned i ett stengolv och ta emot sig med armbågen känns... mindre bra...

Nu är ju inte den här tjejen i jäsningskorgen lika ouppfostrad som sin ena storasyster. Jag upplever det som att hon mest vill påminna mig om att hon när helst hon behagar skulle kunna få mig att svimma. Hon liksom trycker så pass mycket att jag blir snurrig och börjar flämta men inte så mycket att allt blir svart och benen viker sig. Det är ju snällt av henne...

Men nu känns det alltså som att hon gärna får komma ut. Helst så smärtfritt som möjligt.

Till sist vill jag bara konstatera att hemorrojder är ett väldigt onomatopoetiskt ord.

Insert rolig rubrik here

Idag hade vi utedag på jobbet. Jag skulle ha jobbat 9-15.45. Istället blev det så här:
Jag jobbade som vanligt fram till 13.30, åkte sedan och hämtade Armica och Nova, åkte tillbaka med dem till jobbet, fortsatte utedagen med att till stor del hjälpa Nova upp och ned för gungor, gungbrädor, klätterställningar och in och ut från toaletten samtidigt som jag pratade med föräldrar, barn, f.d. förskolebarn (som också var i parken med sitt fritids) och löste konflikter. Mycket tid gick också åt till att trassla upp en massa trassel eftersom det var många barn som idag ville ha varsitt fiskespö med en pappfisk knuten längst ut i en lång lina. Sedan stängde jag avdelningen kl 17, övertalade till slut Armica och Nova att lämna vår lekaffär som vi precis byggt upp och var hemma vid 17.50.

Man kan nog lugnt säga att jag är rätt så jävla jättetrött ikväll.

Jörgens vältalighet

Jörgen ser ut som en vanlig kille.Vid första anblicken är det inget speciellt med honom. Om man sedan pratar med honom märker man att han kan prata väldigt mycket om väldigt många olika saker. Och ofta är det intressant att lyssna. Men ibland har jag bara en sak att svara när han pratar:

"Eeeee...... va?"

Som det här. Vi har köpt en ny bil. En röd Volkswagen Sharan är det. Och leveransen... ja leveransen hade väl kunnat vara något snabbare. Nu kommer det nog bli så att leveransen av bebisen kommer först och leveransen av bilen kommer en eller två veckor senare. Oh well... Man kan ju inte lyckas med allt. I alla fall så har Jörgen naturligtvis pratat mycket om bilen och för ett tag sedan utspelade sig följande konversation: (nästan ordagrant)
J: Bla bla bla... Bilen, bilen, bilen... Vad skönt att bilen äntligen är beställd.
C: Du verkar mer glad för att bilen är beställd än för att vi ska ha barn. Du pratar i alla fall mer om bilen än om bebisen.
J: Nej, så är det inte. Men det har ju varit så himla jobbigt med bilen. Vi har ju fått leta jättelänge och provköra och kolla upp leasinggrejer och sånt. Bebisen är ju inte jobbig alls.
C *tänker på foglossning, illamående, irritation, nedstämdhet, trötthet och förvärkar*: Eeeee...... va? Jag tror inte att jag kan hålla med dig riktigt där...
J: Alltså... det var inte så jag menade. Jag menade att bilen... att bebisen... bebisen finns där och bilen... För vi måste ju ha en bil och... För nu vet vi ju att det är fixat och så kan vi släppa det...
C: Yeah... right.

Det här med att vi ska ha barn på juldagen...

Jag har försökt låta bli att planera något alls kring jul. Att hålla julen helt öppen. Det kan ju faktist bli så att vi ligger på förlossningen medan ni andra sitter och tittar på Kalle Anka (för visst gör väl folk det fortfarande?).

Men det gåååår inte. Jag älskar att planera julen! Det är det bästa som finns! Så nu sitter jag här ändå och funderar på att boka biljetter till nån mysig julkonsert (nånstans inne i stan får det väl bli. Då har man ju nära till de flesta sjukhusen), kollar vilken julmarknad vi ska gå på (visst kan man väl slinka in lite snabbt i nåt av de gamla husen på Skansen och föda en liten tjej och sedan gå ut och mysa vidare? De har ju faktiskt en himla mysig julmarknad) och letar efter julklappar (bäst att beställa från nätet så att jag inte svimmar mitt i shoppandet som jag gjorde när jag var gravid med Nova).

Bara man är förberedd så går allt att lösa!

The circle of life

Idag har vi blivit några kilo kläder lättare här hemma eftersom jag har rensat ur min garderob. En hel papperskasse med kläder står nu i hallen och väntar på att få börja samla damm några veckor innan jag tar mig i kragen och ger bort eller slänger. Jag har dessutom köpt ett par gympaskor till Nova och ett par vinterkängor till Armica för sammanlagt 400:- på Tradera (inklusive frakt). Dessutom upptäckte jag att vi redan har vinteroveraller till båda barnen som passar.

Så vi har gott om pengar över ifall jag skulle vilja köpa lite nya kläder och fylla min nästan tomma garderob.

Att leva med Jörgen

Vad har jag gjort för att förtjäna Jörgen? Jag måste ju typ ha löst världssvälten i ett tidigare liv eller så.

Idag har han packat om hela förrådet så att vi förutom all skit vi har där inne även fick plats med Armicas förra säng och utemöblerna. Sedan klippte han gräset, tvättade fönstrena (vilket innebär 32 rutor för er som inte vet hur det ser ut hemma hos oss) och städade ur och plockade undan plastpoolen som legat på tomten i 1½ månad.

Sen åkte vi och storhandlade inför nästa vecka och fixade sockiplast till Armica, födelsedagspresent till min pappa (som Nova valde alldeles själv) och baddräkt till mig (oj så skoj det var att prova baddräkt med en stor badbollsmage. Så skoj så skoj...) När vi kom hem lagade vi gulaschsoppa och när jag, likt en jäst deg, landade i soffan ställde han sig och gjorde pannkakor till ungarna och fattiga riddare till mig.

Nu har han just serverat mig en tallrik soppa och en kopp te samt packat ihop våra badkläder inför simningen imorgon eftermiddag.

Visst måste det vara så att jag uppfann hjulet eller var Moder Teresa i ett tidigare liv?

Från barn och dårar...

Följande diskussion utspelade sig vid klätterställningen på jobbet idag:
5-åring: Camilla, ser du? Jag kan klättra ända upp till toppen!
Jag: Jag ser! Vad modig du är!
5-åring: Kan du också det?
Jag: Nej, inte nu när jag har en bebis i magen. Då orkar jag inte det.
5-åring: Meh, varför du här då? Varför är du inte ledig med din bebis då?

Ja... Why indeed...? Vad för slags nytta gör jag när jag inte ens kan klättra upp i en fjösig gammal klätterställning...? Imorgon är det jag som skriver till försäkringskassan och kräver graviditetspenning fram till jul.

En naturlig slutsats

Man ska inte blint lita på läkare och vetenskapsmän och stoppa i sig allehanda piller och ta en massa knarksprutor hit och dit. Naturläkemedel är minst lika bra.

Så nu när jag har halsbränna så skippar jag konstgjorda beroendeframkallande piller som man får hårväxt på fotknölarna av och går direkt på naturläkemedlen. Det måste ju vara så att om det lindrar halsbrännan är det ett naturläkemedel...? Det säger ju sig självt.

Så nu tänker jag ta en skål med glass till.

Att lyssna på sin kropp

Alla vet ju att man kan bli sugen på lite udda grejer när man är gravid. Vissa blir sugna på lakrits. Andra måste ha melonglass kl 23 på kvällen. Jag hörde nån skröna om nån stackars kvinna som gick ut i trädgården och åt jord, men det känns ju lite väl extremt.

Jag vet i alla fall att man ska försöka tillgodose dessa sug eftersom det är kroppens sätt att tala om att det är något som fattas för att man ska må så bra som möjligt. Och man ska ju inte gå emot sin egen kropp.

Så nu när jag har ett enormt sug efter nya kläder så tänker jag faktiskt bejaka det och köpa phett mycket nya kläder. Phett mycket! Som jag ser det så finns ju inget annat att göra.

Att ha en hobby är viktigt

Armica har hittat en ny hobby. Det är en grovmotorisk hobby som även stärker självförtroendet och främjar ordningssinnet.

Hon bäddar sängar.

Och hon gör det med sådan inlevelse att man nästan inte vill riva upp täcket när man ska gå och lägga sig. Själv sover hon numera mest ovanpå täcket och efter allt slit hon lägger ned på de där sängarna så förstår jag att hon vill göra det så lätt för sig som möjligt.

Planen är att göra Nova intresserad av dammsugning. Än så länge går den planen bra eftersom hon dammsög nästan hela undervåningen förra helgen. Kan vi nu få trean intresserad av matlagning så kan vi äntligen börja snacka egentid på allvar här hemma.

Stoppa pressarna

Jag har kommit till insikt. Insikten denna gång är att jag inte längre är 16. Jag är inte ens 22 eller 25 längre. 

Igår var jag på Kims möhippa. Jag åkte hemifrån vid 8.30. Vi boulade, Kim sålde muffins, vi köpte en väldigt ful klänning och åt middag hemma hos Helena. När jag kom hem vid midnatt kändes det som om jag blivit överkörd av en buss, nedtrampad av en hjord ilskna kor och sedan mald i en köttkvarn. Helt slut.

Hade det varit för 15 år sedan så hade jag känt på exakt samma sätt när jag kom hem, men jag hade kommit hem kl 7 på morgonen istället.

Och vet ni… Det är såååååå skönt att komma hem kl 00 istället för kl 7. I love it!

Ikväll ska jag på Kentkonsert och den ska sluta senast kl 23. Om den inte är slut då kommer någon att få spö och sedan kommer någon att få skjutsa hem mig, bära upp mig för trappan och lägga mig i sängen för jag kommer inte att orka gå ett steg själv.

Det är mycket coolare att vara 32 än att vara 16. Dessutom har man mer pengar.

Förlossningsplanering

Ungarna tittar på Ronja Rövardotter och Ronja har precis fötts. Armica säger till Nova:
- Precis så där ska vår bebis födas.
Fast hon som ska trycka ut bebisen vill nog ha något färre vildvittror, inte lika dåligt väder och absolut något mer bekvämt att ligga på än lite halm. Det får gärna finnas en barnmorska till hands också och inte bara en rövarhövding.

Jag vet... Det är jag som är gnällig...

Höjden av lathet

Vi har precis kommit hem från förskolan. Som vanligt får barnen välja om de vill titta på tv innan maten eller efter maten och som vanligt valde de att titta på tv innan maten. Men efter att jag varit på toa och bytt om till myskläder så har de fortfarande inte satt på tv:n. Följande konversation utspelar sig då:
Jag: Varför har ni inte satt på tv:n? Det kan ju du själv, Armica.
Armica: Men mamma, jag vill att du ska sätta på tv:n.
J: Nehej du. Vill du titta på tv så får du sätta på den själv.
A *gnällig som en rostig gammal fiol*: Men maaaaaaammaaaaaa! Jag får aaaaaaalltid sätta på tv:n! Varenda daaaaaaag! Nu får duuuuuuu göra deeeeeet! Du och pappa sätter ju aaaaaaldrig på tv:n åt oss!
J: Men jag sätter också på tv:n varje dag. Efter att vi nattat er går jag ned och sätter på tv:n. Det är INTE jobbigt att sätta på tv:n
A: Men maaaaaaaaaaammaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!
Jag tänker tyst för mig själv "Mutter mutter... bortskämda barn... mutter mutter... jävla gnäll..." medan jag tar fjärrkontrollerna och sätter på tv:n och boxen.

Varför jag gav upp och satte på tv:n själv? Då blir jag ju inte störd av fröknarna Fiol när jag lagar mat. Tv:n är en alldeles utmärkt barnvakt!

Till regnet, del 2

Okej. Du nappade tydligen inte på min idé om Atlanten. Då har jag bara en sak till som jag vill säga dig:

Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you!
Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you!
Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you!
Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you! Fuck you!

Fuck you motherfucker!!!!

Bra. Då vet vi var vi har varandra.

Till regnet. Bara ett råd i all välmening.

Hej igen regnet!
Det var ju faktiskt bara några timmar sedan vi sist sågs men du känner alltså att du har mer på hjärtat som du vill dela med dig av? Okej... Har du funderat på att gå till någon psykolog eller så? Vi som bor här är ju inte utbildade för att reda ut personliga problem och självkriser och du verkar ju lida av något av dessa problem eftersom du återkommer så ofta.

Jag har hört att det finns en utmärkt väderpsykolog en bit väster ut. Atlanten heter den. Åk dit och kolla vettja! Vad har du att förlora liksom? Det är ju inte så att vi inte vill hjälpa dig här, absolut inte! Men som sagt; vi är inte utbildade och eftersom du återkommer så ofta så tyder det ju på att den här "amatörterapin" inte fungerar. Våga ta steget till den proffesionella terapin! Du kommer upptäcka att du mår mycket bättre efter att ha fått gråta ut rejält hos Atlanten. Det är dessutom kostnadsfritt! Bra va?

Jag kan skjutsa dig till Göteborg om du vill och sedan är det bara en liten liten promenad över Dannmark och Skottland och sedan är du framme. Du kan inte missa det. Stort, blått och alltid villigt att lösa upp knutar på livets tråd! Tänk på saken.

Jocke Berg snodde min mobil

Så här var det:
Jag var på en hemmafest. Det var sjukt mycket folk där och helt plötsligt var min mobil borta. Jag letade som en tok eftersom min mobil är mitt tredje barn (eller fjärde då om vi ska räkna med den som ligger i magen) och till slut fick jag ta upp en fast telefon och ringa till den. Och döm om min förvåning när det är någon som svarar och ba: "Ha ha, jag har din telefon. Du glömde den på vardagsrumsbordet. Jag har gömt mig så du kan inte hitta din mobil. Om du vill ha tillbaka den måste du sjunga en sång." Jag hörde ju på en gång att det var Jocke så jag ba: "Skärp dig. Ge mig min mobil. Jag måste ha den om nån av ungarna skulle ringa." Men han stod på sig.

Så jag sjöng refrängen från "Sheena is a punkrocker" i telefonluren samtidigt som Jocke höll upp en megafon mot min mobil så att det hördes ut över hela festen. Jag avslutade världsvant med "Thank you, Stockholm!!" och la på.

När festen led mot sitt slut kom han fram och gav tillbaka min älskade mobil. Och det visade sig att det var hans lägenhet. Jag erbjöd mig att hjälpa till att städa och när vi blivit av med den sista efterhängsna gästen (som för övrigt var en gammal klasskompis till mig från lågstadiet klädd i jättegula gummistövlar) så städade vi. Lite. Och sen struntade vi i att städa...


Och sen vaknade jag imorse av att Armica brakade in och vrålade att det var fullt med myror i vardagsrummet och att jag måste ta bort dem. Nuuuuu!!!!!


Suck.

Semester

Finns det något finare ord än just semester? Det skulle vara miljonvinst då kanske.

I år ska vi ha en hemester. Det längsta vi ska röra oss till är Vimmerby och Astrid Lindgrens värld. Men det finns en sak som inte är bra med hemestrar; vardagssysslorna. De finns fortfarande där som små irriterande flugor och vägrar fatta att de inte är välkomna.

För vem vill åka och storhandla efter en fantastisk dag på Tom Tits som fallet blev idag?
Vem vill behöva tvätta och vika kläder efter världens mest fantastiska bröllop (förutom vårt då) som fallet blev igår?
Ingen vill det.

Men så blev det i alla fall. En välkommen löneförmån skulle vara att få hem en hjälpreda under semestern. Nån som kan kombinera ihop fantastiska måltider, hålla huset rent och prydligt och se till att alla utflyktsväskor är färdigpackade och klara när vi ska ut på våra dagsutflykter.

Finns det någon liten oompa loompier som söker sommarjobb?

Nu lugnar vi ned oss lite

Motsatsen till tjej borde ju vara kille? Det kan väl de flesta hålla med om? Så när jag säger att den här graviditeten känns helt annorlunda mot de två andra graviditeterna så blir jag lite oroad när de flesta svarar "Det kanske är tvillingar" och så ler de värsta mysleendet.

Jag vill bara klargöra några saker här:

1. Vi har inte beställt några tvillingar. 
2. Vi har inte plats för tvillingar.
3. Vi kan inte komma på namn till två barn samtidigt.
4. Jag tänker inte föda två barn med mindre än ett år mellan förlossningarna.
5. Motsatsen till tjej är kille. Inte tvillingar.

Kan vi alla enas om detta?

I år blir det en härlig jul!

Nova har precis fått reda på att hon ska bli storasyster och att bebisen ligger i mammas mage. Hon har också fått reda på att bebisen kommer ut på julafton.

Nova: Har jultomten bebisen nu?
Jag: Nej. Den ligger i mammas mage.
Nova: När jag blivit storasyster vill jag ligga i pappas mage.
Jag: Ska du ligga i pappas mage?
Nova: Ja och bebisen får låna stora vagnen och sitta i den. Och så får den cykla på min gamla cykel. Imorgon kommer bebisen ut.
Jag: Nej. Bebisen kommer när det är snö ute. Är det snö ute nu?
Nova trycker näsan mot rutan och kisar ut genom en glipa i de neddragna persiennerna och säger: Nej. Det är ingen snö ute. Då får vi vänta.

Ja vi får vänta. Jättelänge. Fast på slutet får det gärna gå lite fortare så att vi slipper sjunga "Ja må hen leva" istället för "Helan går"


:o)

Min eftermiddag och en fråga till Täby

Har precis spenderat två timmar i Täby Centrum med två minst sagt gnälliga barn med väldigt avstängda öron. Vi köpte regnstövlar tilll Nova så nu kommer det väl inte regna mer i år. Men å andra sidan köpte vi två par sandaler också. Det kan alltså sluta hur som helst.

Vad är det förresten med folk i Täby? Jag såg säkert tio personer som gick in i varandra eller höll på att gå in i varandra. Vad är det som är så fint att titta på i Täby Centrum så att man inte ser var man går???

Rätt uppfostrad

Jag tänkte skriva några rader om barnuppfostran.

När det gäller barnuppfostran är det väldigt viktigt att man har tydliga regler som barnen följer. Tydliga regler ger trygga barn.

Vi har en regel hemma som säger att man antingen får titta på tv innan middagen eller så får man titta på tv efter middagen. En enkel och tydlig regel. Barnen vet att om man tittar på tv innan maten så får man inte titta på tv efter maten.

Jag står och lagar mat och Armica kommer ut i köket från vardagsrummet där hon och Nova suttit ett tag och tittat på Bolibompa. Med lite tvivel i rösten frågar hon "Mamma, får jag leka om jag vill?"

Det tar jag som ett tecken på att just den här regeln är klar och tydlig. Har man börjat titta på tv så fortsätter man att titta på tv.

Men man ska ju vara flexibel också. Så just den här gången fick hon faktiskt leka.

Glassbilen

De flesta håller nog med mig om att glass är gott. Och på Hemglass hemsida kan man läsa att de "ger kvalité, erfarenhet och glädje till svenska hem". Men här hemma ser vi det inte riktigt på det sättet. Varje tisdag vid 17-tiden kör glassbilen förbi vår dörr och spelar sin glada trudelutt. Då utspelar sig följande scenario:


Armica och Nova ser
en glad lastbil, blå som himlen! Och en massa färgglada bilder av glassar på. Wow! Och så spelar den ju den där roliga trudelutten! Det måste ju betyda att glassen är jättegod! Jag gillar jättegod glass! Jag vill ha glass!! Om jag frågar mamma så säger hon säkert att vi får glass.

Jag ser
en helvetesmaskin, blå som en död och likstel smurf. Och den där jääävla melodin...! Gå och dö biljävel! Nu  vet jag exakt vad som kommer att hända. Om två sekunder kommer Armica komma inspringandes i köket och fråga om vi kan köpa glass. Och jag kommer att säga nej eftersom jag vet att om vi köper glass så kommer det att bli ett oändligt tjat om glass varje dag och ett raseriutbrott varje gång jag säger nej.

Två sekunder efter att helvetesmelodin från den smurfigt fula fjantbilen skurit som trubbigt stål genom våra öron kommer Armica ut i köket och säger "Mamma, jag ska viska en fråga till dig"...

Och när svaret blir "Nej, vi ska inte köpa någon glass idag" är raseriutbrottet ett faktum.

Fuck you, Glassbilen. Fuck you very much.

Jag vet vad alla säger nu

Nu är klockan 12.07 och ingen har dragit upp persiennerna i ungarnas rum än. Och nu ska Nova snart gå och vila så de kommer inte att komma upp förän vid 14-tiden. Jag vet nog vad alla som går förbi säger till varandra när de ser det.

"Men herregud! Kolla där! De har inte ens orkat dra upp persiennerna. Hur lat får man bli??"
"Ja precis! Och vet du vad jag har hört? Jag har hört att de inte tar ut sina blöjsopor varje dag utan bara går och slänger dem varannan vecka. Kan du tänka dig nåt hemskare??"
"Lägg av! Är det någon som har ringt socialen än? Jag har dem på snabbnummer så jag kan ringa nu på en gång."
"Vem har inte det? Jag pratar med dem minst en gång i veckan. Det är ju så himla många som gör fel överallt nu för tiden! Har folk inget vett längre?"
"Tydligen inte."
"Men hjälp. Nu måste jag nästan stanna. Har du sett? De har ju inte klippt gräsmattan heller!!"
"Nej det var droppen. Nu ringer jag."

Snorunge för dig va! Lortjänta!

Blev precis kallad snorunge av Nova för att jag hade sönder hennes sandkaka. Men det var hon själv som sa att jag skulle göra det. Jag känner mig orättvist behandlad. Amnesty! Var är ni?

Tagna på bar gärning

Ungarna gick och la sig för ca 45 minuter sedan. Jörgen har poppat lite popcorn och vi ska precis sätta oss i soffan och gluffa i oss alla popcorn. Just precis nu kom Armica ut och följande konversation utspelade sig:
Armica: Har ni popcorn
Jag: Öööö.... äääää alltså.... ja. Vi ääääää... tänkte göra lite popcorn och ha det till fredagsmys... imorgon....
Armica: Jaha. Får jag smaka en nu?
Jag: Äääää.... Nä... imorgon.
A: Okej. Mamma, jag lyssnade på regnet och så gick jag till Novas säng. Och hon sov, men jag väckte henne så att hon också skulle få se lite på regnet.
J: *Alldeles stum i tre sekunder* Eeee... Vad sa du nu?
A: Jag väckte Nova för hon sov. Jag väckte henne så att hon också skulle få se på regnet. Det regnar jättemycket!



Ja. Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta.

Dessutom syns alla katthår

Jag har precis hängt upp en massa tvätt på tork. Och jag tycker mig se en viss likhet mellan alla kläderna på torkställningen.

Oj vad vi är färggranna och glada i den här familjen!

Gubbar alltså...

Idag satt jag och sov på pendeltåget med benen utsträckta framför mig. Helt plötsligt känner jag att det är någon som klappar mig på handen och när jag tittar upp så ser jag en gammal gubbe som står upp och vill komma förbi. Jag sätter mig upp med ett ryck och får fram "Oj, ursäkta!". Han plirar tillbaka, klappar mig på axelan och säger "Det är bra. Man ska drömma".

Hi hi!

The era of Divas

Häromkvällen fick Nova ett hysteriskt anfall eftersom Armica öppnade hennes bildörr. Hon ville absolut att jag skulle göra det. Detta ledde till att hon skrek och arghoppade i 45 minuter. Eftersom klockan var mycket så gick vi och la ungarna medan hon fortsatte att vara arg. Vi läste saga, sjöng godnattsång, kliade på ryggen och drack vatten. Allt medan Nova var förbannad.

När vi gått ned och satt oss i soffan gick det kanske tre minuter. Sedan kom båda barnen ut och följande konversation utspelar sig:
Nova: "Armica säger oväsen till mig! Jag blir ledsen då! Uääääääääää!!"
Armica: "Ja, jag säger Tyst, Nova, jag orkar inte med ditt oväsen."
Nova: "Du får inte säga oväsen till mig. Uääääääääää!!"
Armica: "Nova, jag kan inte sova. Sluta med ditt oväsen!"
Nova: "Mamma, jag kan inte sova när Armica säger oväsen till mig!"

De bråkar även om vem som ska stänga av tv:n och vem som ska stänga av tv-boxen varje morgon. Det är bara en tidsfråga innan de börjar bråka om vem som ska sjunga förstastämma och andrastämma. Eller vem som ska anlända först till middagen och vem som ska cirkulera ett varv runt kvarteret i limousine först.

Det är som att bo mitt i en hagelstorm ibland.

Lata, det är vad de är!

Mina barn ville ha broccolisoppa till middag i fredags. Och det fick de. Jag vågar ju inte gå emot utomjordingar. Det fattar ju vem som helst att utomjordingar har kidnappat mina barn och ersatt dem med kloner. Vilka fem- och tvååringar skulle äta broccolisoppa frivilligt utan åtminstone en godismuta?

Det är verkligen ingen kvalitet på de intergalaktiska kidnappningarna nu för tiden! Jag menar... klonerna är ju inte ens verklighetstrogna! Som med allt annat i vårt konsumtionssamhälle så har klonerna också bara blivit billigt plastkrafs utan något reellt innehåll. Säkert är de massproducerade i Kina också.

Broccolisoppa... *fnys*... Det krävs lite mer arbete än så för att lura mig. Kom och hämta era fejkkloner nu och lämna tillbaka mina barn.

Livet som kattallergiker

I natt drömde jag en väldigt märklig dröm.

Tänk er att man snyter sig och att man känner att det sitter kvar lite snor i näsan så att man måste pilla bort det. Tänk er att man tar tag i snorkråkan. Bara detta får en ju att inse att det är en väldigt stor snorkråka som sitter fast. Det är ju inte ofta man kan ta tag i en snorkråka med pekfiner och tumme. Tänk er att den inte vill lossna även fast man drar så att man får tårar i ögonen.

Man går och kollar i spegeln.

Tänk er nu en kräfta med lång utdragen bakkropp och utan "stjärtfjädrar" bak på svansen. Tänk er att den är snorfärgad och kanske 4 cm lång. Tänk er att den har borrat sig in i huden inuti näsan och liksom bara sitter fast där och viftar lite på sin maskliknande hårda svans.

Jag vet inte vad ni skulle göra men jag fick i alla fall panik och slet loss den förbannade kräftmasken och kastade den tillsammans med snorpappret. Och medan jag höll pappret i handen så kände jag hur den slingrade omkring där inne.

Sedan kände jag att jag var tvungen att snyta mig en gång till och fram kommer likadana kräftmaskar.

I. Båda. Näsborrarna.

Då tackade jag för mig och vaknade. Och kände att jag var väldigt täppt i näsan. Antagligen eftersom vår katt smugit in under dagen och legat i vår säng.

Fuck you, Asrael.

Lösningen på ekvationen

Vi har ett problem som jag tror att vi delar med rätt så många andra småbarnsfamiljer.

Helvetesstunden.

För er som är barnlösa eller har barn som numera deklarerar själva kan jag berätta att helvetesstunden är den stund mellan det att man kommit hem från förskolan tills dess att man äter middag. Denna stund kan vara hur mysig som helst. Man leker med sina barn, pratar om vad som hänt under dagen eller kanske har man en liten sångstund på vardagsrumsgolvet.

Men för många hinns det inte med någon pedagogisk samling på vardagsrumsgolvet eftersom man fort som fan måste få fram mat på bordet innan barnen svimmar av hunger och trötthet. Det enda som hinns med är alltså att rusa in, slänga barnens ytterkläder på golvet i hallen, sätta på tv:n, parkera barnen där och sedan rusa ut i köket och laga nyttig och ekologisk mat som innehåller minst tre olika sorters rotfrukter och som lätt skulle kunna serveras på Nobelfesten samtidigt som man drar ned allt som ligger på köksbordet (varför ligger det alltid så mycket grejer på köksbordet som inte ska vara där???) på golvet så att man kan duka, tända ljus, dekorera med säsongens växter och sprinkla lite glitter över det hela.

Detta skulle ju gå hur lätt som helst om barnen bara höll sig där ute i vardagsrummet framför tv:n. Det är ju liksom därför man sätter på tv:n; för att de ska vara passiva och inte bråka samtidigt spom de håller sig ur vägen för mästerkocken i köket.

Men det gör de inte.

De sitter först en stund och tittar. Så pass länge att man hinner tänka att de är små änglar och ska vi inte ta och skaffa ett barn till...? Hur stor skillnad kan det vara på två och tre barn liksom? Men när man hunnit så långt i matlagningen att man omöjligt kan gå ifrån eftersom såsen då bränns vid, den ekologiskt odlade kycklingen (vaddå... kom inte och säg att man inte odlar kyckling...) blir alldeles svart och och den egenhändigt gjorda pastan blir till play doh-lera så sätter de igång.

"Mamma!!!!! Hon sitter med tånageln på min kjooooool!!!!"

"Mamma hon säger att jag inte får sitta på henne men jag viiiiiiill det!!!"

Det slutar med att man är svettig som en finsk bastuvärldsmästare, trött som en gnu och jävligt irriterad.

Men nu har jag hittat lösningen på denna helvetesekvation. Lösningen heter:

Kompis.

Man tar med en kompis till något av barnen hem. Vips så förvandlas de sura, trötta, skrikande, små vårtsvinen till underbart lekande, fantasifulla små upptäckare som kastar sig in i lekar och äventyr utan att man behöver säga "fjärrkontroll" ens. I love it!

De leker hur bra som helst där uppe!



Hmm...



Nu hör jag hur de drar fram leksaker.

Rätt många leksaker.

Faktiskt så tror jag att de dragit fram alla leksaker som finns i tjejernas rum.

Och satt på den elekroniska ljud- och ljusspelaren som spelar den första strofen av Edvard Griegs Morgonstämning om och om och om och om igen.

Och nu har de hällt ut en hel låda med plastmat i vår säng.

Och nu ska de börja leka med play doh-lera på köksbordet.

Där jag precis ska börja duka till middagen...

Det går bra nu

Nu är vi ute på äventyr! Närmare bestämt i Bydalen där vi ska åka skidor och livsnjuta till på torsdag. Och det går bra. Det går väldigt bra. Det är i alla fall mitt mantra just nu.

Jag upptäckte att jag glömt mina vinterskor på jobbet men det går bra med mina mockaskor med klack också.

När vi kom fram kom jag på att vi glömt att ta med underlakan men det går bra att sova direkt på madrassen.

När jag skulle natta barnen märkte jag att ingen av oss packat ned några böcker men det gick bra med en egenhändigt komponerad saga istället.

Sist men inte minst så glömde vi ju Jörgen hemma, men han får faktiskt skylla sig själv för han glömde att kräva att få ledigt från jobbet. Man kan ju inte bara fråga. I dagens individuella och egocentriska samhälle måste man ju våga kräva.

Men vi är vid gott humör i alla fall. Imorgon kanske det kommer en lista på saker som vi faktiskt kom ihåg att ta med...

Det ska vara kvalitet på sakerna

Ett budskap från Nova till alla leksaker som inte har vett att hålla ihop... Så här kan det gå då.

Livsviktig forskning

Jag vill vara en bläckfisk.

Fast jag skulle vilja vara en mer muterad bläckfisk. Jag vill inte bara ha åtta armar, utan åtta hjärnor skulle också vara bra. Hur ligger vi till inom den marina forskningen i Sverige? Jag kan skjuta till lite pengar om det saknas. Jag tycker faktiskt att det är dags för ett genombrott snart så att folk kan börja köpa sitt muterade bläckfiskförstrollningspulver snart.

Vem som stökade till? Det är väl inte relevant?

När det ser ut så här i köket så tycker jag faktiskt att jag ska slippa städa det. Jag har skrivit om det här förut, men det tål att upprepas; det här kan ju inte vara lagligt? Att en person ska ta hand om allt det här???

Och till på köpet så står det ett barn mitt i alltihopa som inte har kommit i säng än även fast hon skulle ha kommit i säng för 40 minuter sedan. Det här är en ohållbar och inhuman situation. Det kommer ju att ta skitlång tid att fixa alltihop.

Dessutom vet jag att diskmaskinen är full med disk som måste plockas ur innan man kan plocka i all den smutsiga disken. Jäkla fascistkök!

Dagens teknologi

Jag blir så himla irriterad. Främst på mig själv eftersom jag låtit mig bli så här beroende av teknologi. Jag går knappt på toa utan att ta med mig mobilen liksom (tänk på det nästa gång du får ett sms från mig... he he he...). Och när teknologin inte funkar så blir man ju skogstokig. För det finns ju inget att göra. Det är ju knappast så att man kan laga nåt om det går sönder eftersom det behövs specialkunskaper för allt.

Så här sitter jag nu. Men en trasig fjärrkontroll. Jag trycker på "byt kanal" och då sänks volymen istället. Man ba: What the fuck?? Och efter att ha gjort som vanligt (tryckt lösare, tryckt hårdare, tryckt snabbare och tryckt långsammare) så återstår bara en sak. Att gå den lååååånga långa vägen till köket och hämta nya batterier. Åååååå vad jobbigt!

Nu visade det sig rätt snart att jag inte behövde byta batterier. Det löste sig ändå. Slutet gott allting gott.





Något som underlättade enormt mycket och var en stor bidragande faktor till att problemet löste sig utan batteribyte var när jag inte höll fjärrkontrollen upp och ned.

Vi vann!!!

Vi har varit i helvetet och sedan kämpat oss tillbaka till livet! Vi har stått längst ned i en soppåse full av räkskal och kycklinginälvor och klättrat upp till toppen igen! Jag vill ge alla er som tagit er igenom ett liknande helvete en stor eloge och höja er till skyarna! Fan vad vi är bra hör ni! Och den här jävla influensan kan bara lägga sig i ett fult mögligt hörn av världen och ruttna bort för vi vann!!!

Först vab i en vecka och sedan influensa i en vecka. Jag var senast på jobbet i mitten på februari och då var det 10 minusgrader ute och snö överallt. Men nu börjar vi som sagt se ett slut på den här tunneln som varit fylld av snor, yrsel, feber, var, bomull, näsdroppar, Bolibompa, svidande näsor, alvedon, mollypect, bricanyl, mardrömmar och 5 kg näsdukar. Det finns några små hinder av yrsel kvar att ta sig förbi, men vi ser i alla fall slutet härifrån.

Som belöning för denna hemskaste av perioder ska hela familjen åka till Kolmården nästa helg och bo på Vildmarkshotellet. Vi ska titta på djur, grilla korv, bada och spabehandlas och komma hem som världens lyckligaste människor.

Hur firar ni andra er seger?

Det rinnande guldet

Nova: Mamma, jag har nor.
Jag hämtar papper för att torka bort snor. För tionde gången idag. Då springer Nova iväg.
Jag: Men stå still då så ska jag torka bort snoret.
Nova: Nääää! Jag vill inte!
Jag får tag på henne, ignorerar hennes protester och torkar bort snoret. Tre minuter senare hör jag att hon får ett utbrott i vardagsrummet. När det gått tre minuter och jag märker att det inte har gått över går jag dit och frågar varför hon är arg. Då får jag till svar:
Jag vill ha kvar snoret!!!
Detta utbrott pågår i 15 minuter.

Jag ber om ursäkt, Nova. Från och med nu lovar jag att aldrig mer ta något av ditt snor. Jag ska även försöka komma ihåg att nysa på dig ofta så att du får lite extra snor som du kan ha i reserv om du känner att ditt eget skulle vara på väg att ta slut. Låter det bra?

En väldigt bestämd kund

Helt plötsligt när jag sitter i min affär som jag tydligen bedriver i vardagsrummet kommer det in en kund som pratar göteborska. Jag är inte riktigt medveten om att det är en affär jag sitter i. Jag trodde att jag satt i soffan och skrev en inköpslista men kunden är påstridig och hävdar bestämt att det är en affärsverksamhet jag bedriver. Hon börjar lassa upp en massa saker på rullbandet (det som jag trodde var min dator) och kräver att jag ska ta betalt för dem. Sedan kräver hon att jag ska betala för pommes frites. Men det är ju jag som står i affären och säljer! Därefter anklagar hon mig för att ha slarvat bort hennes kreditkort och säger att jag inte får komma på hennes fest. Men det värsta är nog när hon vägrar betala, springer ut ur affären med alla varorna och kommer tillbaka med tio olika kreditkort som jag blir tvungen att prova! Till råga på allt så är kunden bara 4½ år. Hur f-n har hon lyckats skaffa så många kreditkort?! Och varför pratar hon göteborska??

Framtidsdrömmar

Jag: Ät din mat nu Nova.
Nova: Det äj inte du som bestämmej de.

Å vad jag ser fram emot tonårstiden. Det verkar vara en så lugn och harmonisk tid i jämförelse.

Problemlösning

Följande konversation utspelade sig nästan. Det här var i alla fall hjärtemeningen av det hela.

Jörgen: Just det! Vi skulle ju kolla upp om vår bil har något att fästa en lina i eftersom vi ska bogsera en bil på lördag.
Camilla: Ja, just det, det glömde vi att göra ikväll.
Jörgen: Och det är ju inte direkt kul att gå ut nu.
Camilla: Nej, det är ju askallt ute.
Jörgen: Men det finns ju andra sätt att lösa problemet. Jag googlar på vårt bilmärke och ser vad jag hittar.

I vår familj ser vi inte problem. Bara lösningar.

Så länge de problemen går att lösa med en dator, en tv eller en mobil.

Vårt hemland

Vi träffar vår granne vid garaget och hälsar på honom.
Nova: Vem det mamma?
Jag: Det är vår granne Patrik.
Nova: Varför?
Jag: För att han bor bredvid oss.
Nova: Varför?
Jag: För att de köpte det huset.
Nova: Varför?

Jag: För att de ville bo här.

Nova: Varför?
Armica som verkar ha tröttnat på Novas varför-frågor svarar: Han kommer från det här landet Nova.

There you have it folks! Folk som kommer från det här landet är välkomna att bo granne med oss. Övriga göra sig icke besvär.

Jag ska väl kanske tillägga att definitionen av "det här landet" är rätt så snäv i det här fallet. Med "det här landet” menas Lantgårdsvägen på armicaspråket.

Vad gör man inte för sina barn?

Gymnastiken med Armica har idag sällskap av en doft av... ja hur ska jag förklara... tänk er att någon bajsat,  sedan glömt att spola, glömt att fälla ned locket och därefter åkt på semester i några veckor. När någon sedan kommer hem är elementen sönder och det har därför varit 35 grader varmt i två veckor. Så luktar det.

Min oanade makt

I fredags var två av fyra pedagoger sjuka på jobbet. Vi var alltså två ordinarie och en vikarie som jobbade. När jag och min ordinarie kollega skulle gå hem sa hon lite skämtsamt att jag fan inte fick vara sjuk på måndag. Jag svarade (också lite skämtsamt) att jag inte alls tänkte vara sjuk men att jag nog skulle vabba.

Idag vabbar jag. Mina ord blev sanning.

Nu står jag i valet och kvalet här. Ska jag säga att jag ska åka på en två månaders-semester till Maldiverna eller ska jag säga att jag ska vinna 15 miljoner på Triss...?

Inom räckhåll...?

Vårt informations-samhälle

Nova kräktes precis. Kul. Så vi gick upp och medan Jörgen sanerade Nova så sanerade jag sängen. Vi fick byta sängkläder, pyjamas, kudde och gosedjur. Och sedan slänga allt i tvättmaskinen.

Sedan började det verkliga arbetet.

Först sms:a till förskolan och säga att ungarna är hemma i två dagar.
Sedan sms:a till min avdelningsansvariga för att säga att jag inte kommer till jobbet imorgon.
Därefter sms:a till min chef för att meddela samma sak.
Slutligen fick jag sms:a till alla vi träffat i helgen för att be om ursäkt för att vi eventuellt smittat ned dem med magsjuka.

Tänk, förr i världen så var man tvungen att vänta tills det var morgon med att få veta att man måste klara sig utan en medarbetare. Och vissa fick kanske aldrig reda på vem det var som smittade dem med kräksjuka. Nu kan man få veta redan innan man hunnit kräkas färdigt.

Informationssamhället är verkligen en gåva!

Att hindra sig i tid

Hmm... Jag skulle så gärna vilja skriva en kommentar till veckobrevet som vi fick idag på tjejernas förskolas intranät (eller portal som Jörgen med bestämdhet hävdar att det heter). Men sen kom jag på att det är fredagkväll och att normala människor inte sitter och hänger på en förskolas intranät (eller portal då om vi ska vara petiga) på en fredagkväll. Så jag kanske bara skriver ned min kommentar i ett worddokument och så postar jag den... ja... vad anses normalt? Måndag vid 15-tiden kanske? Så får det bli.

Och en annan sak som är högst förbjudet att göra på en fredagkväll är att jobba. Men det gjorde jag bara en liten liten stund.

Jörgens självbevarelsedrift

Det är bra att Jörgen vet vad som är bäst för honom och köper choklad till mig en gång i månaden. Jag kan bli väldigt otrevlig och gnällig och... mindre charmig... annars.

Det skulle nog vara bra att ha nåt sånt där akutskåp också. Ett sånt där det står "Break the glass in case of emergency" fyllt med choklad. Då skulle han bara kunna kasta in en chokladbit i mitt vrålande sura gap så skulle jag bli from som ett Lambi-lamm.

Kan man köpa såna på IKEA kanske?

Prata med varandra? Meh... Orka...

Det är viktigt att man kommunicerar bra och framförallt är det viktigt att kommunicera bra med sin man angående aktiviteter som antingen han eller jag måste följa med på.

Men hur gör man när kommunikationen inte fungerar? Hur gör man när de verktyg man behöver för att kommunicera saknas?

Igår skrev jag på Fejjan att jag kunde ta sovmorgon till 9.30 eftersom Jörgen och Armica sedan skulle åka till Armicas gymnastik och jag då måste vara vaken och kunna agera om Nova skulle få för sig att jonglera med knivar eller smaka på vodkan i barskåpet. Det här inlägget såg inte Jörgen eftersom han har lämnat tillbaka sin androidtelefon till jobbet som han slutade på i onsdags. Så han trodde att jag skulle åka med till gympan. Kontentan blev att jag fick slänga i mig frukost, slänga på mig kläder och slänga mig in i bilen som stod och väntade utanför oss.

Vi måste verkligen se till att han får en ny telefon! Han kan ju inte gå in på datorn varje gång han ska titta på vår gemensamma google-kalender eller på Fejjan. Det tar alldeles för lång tid. Och om inte kommunikationen fungerar i ett äktenskap så faller ju hela strukturen!

Morgondagens ledare?

Jag vill med följande exempel illustrera hur individualiserat vårt samhälle har blivit. Jag skulle till och med vilja påstå att vi blir alltmer egocentrerade för varje generation som föds.

Vi ska äta falukorv och makaroner till middag idag.
Jag: Armica, hur många korvar vill du ha?
Armica: Två
Jag: Nova, hur många korvar vill du ha?
Nova: Alla.

Respekt

Man ska respektera sina barns känslor. De måste få känna att det är okej att känna det de känner när de känner det.

Så när jag nu avsiktligt bröt itu den sked som de alltid bråkar om varenda middag och sedan sa att den gått sönder i diskmaskinen så sa jag det utan att röra en min.

De måste ju få känna sorg och förtvivlan om det är så de känner. Det respekterar jag verkligen.

Jag tycker att det känns bra att jag tar mina barn på allvar.

Ett framtida önskemål

Nu känner jag att det är väldigt viktigt att det blir en varm och somrig sommar i år. Jag behöver en varm och somrig sommar. Och jag har vissa önskemål om vad denna varma och somriga sommar ska innehålla. Har alla papper och penna? Bra. Då kör vi:

• blå himmel
• värme
• små fluffiga vita moln
•  solsken
• smältande glass
• svenska flaggor som fladdrar lite lojt
• fiskmåsar som skriar
• picknick på en filt i gröngräset
• en uppblåst plastpool med två nakenfisar i
• en midsommarstång
• flip-flop-tofflor
• smultron
• jordgubbar
• blåbärspaj
• doften av grillat kött
• smaken av grillat kött
• kubbspelande
• en hängmatta
• minst fem bra böcker
• kräftor
• långa ljusa kvällar

Vem tar på sig att fixa det här nu då? Någon som är frivillig?

En söndag i januari

Idag har vi varit på landet och fixat med... ja... vad var det nu... nåt med vattnet som frusit i brunnen och nån kupévärmare som stod igång... och ett bord skulle flyttas... Nej! En soffa skulle flyttas och ett bord skulle tas med. Så tror jag att det var.

Medan mamma och Jörgen pysslade med... vad det nu var som skulle göras... gjorde jag våfflor tillsammans med ungarna. Sedan tände Jörgen en brasa och vi åt 16 våfflor med 15 liter sylt och 10 liter grädde. Nova valde att självmant gå och vila i sovrummet och vi andra spelade ett parti "Amazing labyrinth". Efter det packade vi ihop vårt pick och pack och åkte hem till mamma och lämnade av stolar och bord och åkte sedan hem och åt en supergod tvårättersmiddag.

När ungarna somnat (utan bråk!) fick mina sandpappersfötter en rejäl omgång med fotbad, fotfil och nagelsax och sedan fick mina häxnaglar möta sitt öde.

En underbar härlig dag kan tyckas. Men jag antar att ni alla redan förstått att det här var början på något mindre roligt...


Just det.

Hon gick och la sig självmant. Självmant. Något är alltså fel. Imorgon kommer hon att ha 39 graders feber.

Allt är mormors fel

Armica har fått klistermärken av mormor. Mormor tror att man kan sätta fast dem på huden. Sagt och gjort.

 Det där med att man bara skulle sätta på sig en eller två verkar ha fallit bort i översättningen.
Tatueringsstudion nästa alltså...


Hon hade även med sig en pruttkudde.



Kul.

En saga som hämtad från verkligheten

Det var en gång två barn som skulle bada. De var trötta och gnälliga och deras mamma var trött och gnällig och efter en stund blev båda barnen arga och mamman blev också arg och alla skrek. Efter att mamman tappat ut badvattnet skrek ungarna lite mer och mamman fick då ett psykbryt och stormade ut ur badrummet och ställde sig utanför för att lugna ned sig. Sedan gick hon in igen och så bråkade de lite mer och efter mycket om och men fick hon på nått sätt på pyjamas och blöja på den ena och tänder borstade på den andra och så gick trion in och läste en saga om ett flygplan. Sedan somnade de två barnen på två sekunder och mamman gick ned och upptäckte att middagen fortfarande stod kvar på köksbordet och att det stod disk i hela köket. Mamman valde då att sätta sig i soffan och äta banan.

Slut.

Man måste ju ha rätt synsätt

Så här i början på året är det ju många som avlagt nyårslöften som de känner sig alldeles uppfylda av. De känner sig motivativerade till att ta tag i sina brister och bli bättre människor. Gå ned i vikt och bli mer hälsosam ligger långt upp på mångas listor. Det är många som gör upp träningsscheman, köper kokböcker, träningskläder och gymkort och ger sig ut på den ena träningsupplevelsen efter den andra.

Själv har jag också börjat med ett hälsosammare liv. Istället för att hälla upp hela ostbågepåsen i skålen på en gång så hällde jag bara upp två tredjedelar och kan på så sätt lura mig själv rätt länge om att jag inte kommer att hälla upp resten.

I'm a winner!

Tough love

Asrael ba: Ooo gooosa med mig!
Jag ba: Nä helst inte. Jag är ju allergisk mot dig.
Han ba: Om du inte gosar med mig så hatar du mig och jag kommer att se på dig med den här förkrossade minen som jag har nu.
Jag ba: Okej. Men lämna inga små partiklar i mitt vänstra öga bara. Då kommer det att svullna igen.
Han ba: To late motherfucker!!

Nyårsdagen

Igår var det nyårsafton och vi hade Gotlandsgruppen här på middag. Det blev en supertrevlig kväll med lagom mycket av allt. Lagom mycket bråk om vem som skulle ha vilken Blixten McQueen-bil, lagom mycket supergod mat och lagom mycket kan-inte-ungarna-somna-snart-vämtan. En perfekt kväll helt enkelt.

Men familjen Blom ligger inte på latsidan bara för att det var stort kalas igår och barnen kom i säng först vid midnatt. Nej då, idag har vi slitit ut allt ur Armicas rum och ska måla om så att ungarna kan ha det rummet tillsammans.

Och nu ligger de båda i Novas rum och ska för första gången sova tillsammans. Jag hör hur de ligger där uppe och pratar och jag tänker att de är det sötaste som finns.