Fjällsemester - en checklista

Man vet att man är på semester i fjällen när följande saker inträffar inom loppet av fyra dagar:

• Det är så mycket folk på Max i Bollnäs att kaffet som vi beställde var färdigt när vi redan gett upp, åkt iväg och var 30 minuter därifrån.
•  Nova ska först inte gå i skidskola alls och hatar allt som har med skidskola att göra. Sedan går hon motvilligt iväg på första lektionen, kommer tillbaka alldeles frälst, kör stenhårt hela eftermiddagen och somnar sedan i bastun när hon bastar med mormor.
• Den som är ansvarig för att packa kläder till sig själv och barnen glömmer bort att packa byxor till sig själv och får således glida runt i mysbyxor hela veckan. Även på den fiiina restaurangen. White trash ftw.
• Lilly vaknar av att det låter från lägenheten ovanför kl 23.15. Ska sedan sova i vår säng och somnar inte förrän kl 2. Föräldrarna somnar 3.30.
• När Lilly ska dricka mjölk på morgonen kaskadkräks hon över hela köksgolvet och hela köket luktar sedan sur välling resten av veckan.
• Man inser 45 minuter innan Novas skidskola börjar att man glömt hennes pjäxor, vantar, skidor och hjälm nånstans i skidsystemet. Nova själv tror att de är "där vi åkte på det där bandet". Fem minuter innan Novas skidskola börjar återfinns alla saker och vi funderar starkt på att köpa en trisslott eller två.
• Lilly som är hemma p g a kaskadkräk somnar nästan mitt i maten och det visar sig att hon har en massa feber.
• Vinet som vi beställde från Systembolaget har blivit försenat och istället för lyxiga laxpaket med färsk sparris och vitvinsås blir det spagetti och köttfärssås till middag. Alla under 9 år jublar.

Det som ännu inte har inträffat är:

•  Någon tränger sig i liftkön och slagsmål uppstår.
• Vi blir överfallna av en arg renhane och uppätna av densamme.
• Kexchokladen tar slut och barnen tar oss som gisslan i ett slags Flugornas herre-scenario.
• Netflix lägger ned sin verksamhet och barnen tar oss som gisslan i ett slags Bron över floden Kwai-scenario.

Vi får se vad vi hinner med på 3,5 dagar.

Acceptans - det viktigaste som finns!

Acceptans. Är inte det ett fint ord? Att acceptera är att släppa in. Att inkludera. Att mogna och inse att världen är större än vad man först trott.

Vissa saker är lätta att acceptera. Som trafikreglerna. De accepterar jag eftersom jag annars riskerar att få böter eller åka i fängelse. Andra saker är svåra att acceptera. Som snö på midsommarafton. Varför liksom?

Ibland måste man acceptera sådant som man inte kan göra något åt. Det är svårt och kräver mognad och förstånd. Först kämpar men emot. Försöker hitta kryphål. Ljuger, förnekar, rymmer, glömmer, hotar. Men till slut kommer mognaden och förståndet smygande och biter sig fast och man når insikt vilket i sin tur leder till acceptans. Och så här, tre dagar innan min 36-årsdag, tycker jag mig ha nått en högre nivå av mognad och förstånd. En nivå av hög acceptans där allt är så kristallklart.

Lustigt att jag inte sett det förut när det nu framträder så tydligt:
Jag måste vika tvätten. Och lägga in tvätten i skåpen. Och så kommer det att vara för resten av mitt liv.


Jag accepterar det nu.



Aaaah... Vilken frihetsskapande tanke!