Barn och regler. Hit eller diss?

Mina barn får inte

• äta kladdiga saker i soffan
• dricka annat än vatten i soffan om det inte är i nappflaska eller pipmugg
• rita utan underlag på soffbordet
• måla med vattenfärger annat än i köket
• skvätta ned hela badrummet när de badar
• klättra i trappan
• hoppa i sängarna
• stå upp eller hoppa i soffan
• äta godis annat än på lördagar
• annan mat än den som serveras
• äta med smutsiga händer
• klättra i bilen
• sparka på ryggstöden i bilen

Mina barn får

• titta på tv varje morgon (om de är påklädda och stänger av när jag säger att de ska stänga av)
• titta på tv varje eftermiddag (eller efter middagen. Väljer de att titta på tv före middagen får de inte titta på tv efter osv... På fredagar och lördagar får de titta på tv både före och efter middagen.)
• försöka själva först innan vi hjälper dem. Det gäller allt möjligt; torka sig i rumpan, skära sin mat, klä på sig, göra fart på gungan, klättra i klätterställningar mm...
• skrika när de blir arga
• smälla i dörrar och vara ifred när de vill det
• städa sina egna saker (annars städar jag dem och då arkiveras dem i soptunnan)
• tacka för presenter de får
• ha fötterna på soffbordet
• spela spel eller leka med oss efter middagen när som helst i veckan
• äta picknick på vardagsrumsgolvet ibland
• tacka nej till mat de tror att de inte gillar
• säga att de tycker att vi har fel
• höra oss säga förlåt då vi faktiskt haft fel (händer ju typ aldrig faktiskt)
• ibland vänta på att prata eftersom det är någon annans tur att prata
• ibland höra stopp, nej och inte.
• ibland skäll
• ibland beskedet att jag inte kan ge dem uppmärksamhet för tillfället.
• komma in till mig i badrummet när jag sitter och bajsar.

Dessa punkter ovanför kallas för regler. Det är inte alla regler men jag tror ni fattar. Jag har fått höra att vi har för många regler och att vi är för stränga. Det har inte sagt rakt till mig utan nått mig på omvägar.

Fine.

Alla får tycka som de vill. Det vore ju lättare om folk tyckte saker rakt till mig så att jag fick en chans att svara, men alla vågar inte det. Det accepterar jag.

Men att ha regler för sina barn är inte något dåligt. Att berätta för barnen var gränserna går är inte något dumt. Barn har inte lika lång livserfarenhet som vi vuxna har. De är i början av sitt livsspel och måste få veta vilka regler som gäller i det här, ibland rätt komplicerade, spelet. Jag upplever att många just nu behandlar sina barn som jämlikar. Barnen bestämmer själva om de vill ha overall på sig när det är 10 minusgrader ute, vad de vill äta till middag, om de ska säga förlåt när de slagit någon, om de ska städa efter sig när de lekt. Men om man inte lär barnen att det finns konsekvenser av det man gör så kommer verkligheten att bli en smäll på käften när de sedan ska klara sig själva.

Och man ska absolut välja sina strider. Orkar man inte bråka på ungen en overall när man ändå redan är en halvtimme sen så kan man absolut lämna barnet i pyjamas. Det tycker jag både som förälder och som förskollärare. Orkar man inte höra gnäll och tjat om maten idag igen så låt barnet välja då. Det finna undantag från alla regler. Jag syftar på det generella. Man kan komma undan med att säga att man har en konfliktfri dag men nån gång måste man ta konsekvenserna av att vara inkonsekvent mot sitt barn.

Jag var på föräldramöte på Lillys avdelning. Pedagogerna ville tala om barns inflytande och vad vi föräldrar ansåg ingick i det begreppet. Någon förälder sa att det är inflytande när de får välja sin egen frukt och det höll alla med om. Det är det ju. När sedan ingen annan sa något så sa jag att de ju har inflytande över väldigt mycket under sin dag. De kan välja om de vill ha vantar på sig eller inte när de är ute (försök att tvinga en 1,5-åring att ha vantar på sig. Det är dödfött), de väljer vilka leksaker och kompisar de vill leka med, de väljer vem som ska trösta dem när de är ledsna. Sedan sa jag att jag för min del gärna ser att Lilly lär sig att acceptera att det finns situationer då man inte kan välja själv. Om alla på förskolan ska gå ut kan hon till exempel inte välja att stanna inne. Det är inte säkert. Hon kan inte välja själv om hon vill gå till förskolan eller gå hem från förskolan. Hon kan inte välja själv om pedagogerna ska byta hennes bajsiga blöja eller inte. Dessa situationer vill jag att hon ska kunna hantera utan att få ett psykbryt. Och åter igen - jag vet att det finns undantag från reglerna. Det finns alltid speciella omständigheter då dessa regler inte gäller. Även nu syftar jag på det generella. Jag upplevde att de andra föräldrarna bara gapade och såg ut som att jag hade pratat kinesiska.

Och det känns så tråkigt. Det känns som att en stor del av dagens föräldrar missar en bit som skulle kunna underlätta deras och deras barns liv väldigt mycket.

Hur blev det så här?

Är det fel att vilja lära sina barn att följa regler?

Hämmar vi barnen i deras utveckling när vi skapar regler?

Hade vi så många regler när vi var små att vi måste göra uppror och skapa regelfria familjer?Eller är det jobbigt att stå till svars för sina regler i detta samhälle där alla tycker till om allt och det alltid finns någon som blir kränkt av allt som görs och sägs?

Hur tänker ni andra kring det här?

Nåt jag aldrig trodde att jag skulle säga innan jag skaffade barn.

Nova: Mamma! Här får du tårta och en 5:a i ansiktet. Pang!
Jag: Mmm... Snälla... Jag kan väl få sitta ifred och bajsa?
Nova: Okej! Men här får du bokstäver i ansiktet. 

Jag: Ja. Men nu vill jag sitta själv.
Nova: Men när du är färdig ska vi spela Diamanttjuven va?
Jörgen: Låt mamma bajsa ifred nu!
Nova: Okej då.
 

Det är lugnt i två minuter.
 

Armica: Mamma, du hörde att det var fest här utanför och så blev du glad när vi kom in.
In kommer Armica, Nova och Lilly med ballonger i händerna och sjunger: Hej å hå! Hej å hå! Hej å hå! Hej å hå!

Jag: Men snälla....! Kan jag inte få sitta och bajsa för mig själv?!?

Lilly: Nej.

Varför jag inte låste dörren? För att Jörgen sprang in och ut ur badrummet för att laga tvättmaskinen som gått sönder (Yay!)

Varför jag inte gick upp och bajsade? Jag vet inte. Jag har väl liksom gett upp tanken på att få bajsa ifred, men ibland får jag dessa fruktlösa små utbrott för att försöka ta tillbaka nån form av värdighet. Men de kommer alltmer sällan eftersom ingen tar någon notis om dem.

Jag ska skaffa ett eget badrum. Som bara jag har nyckeln till.

Snart är dagen äntligen slut

Idag har jag haft en jobbig, regnig, seg, bråkig dag. En jävla skitdag. Den blev inte bättre av att jag glömde nycklarna på jobbet och således fick ta med mig tre trötta och hungriga barn tillbaka till jobbet för att hämta dem. En nätt litet utflykt på 1,5 timme. Yay.

När jag kom hem låg det en fin inbjudan där det stod att jag blivit bjuden på fest.

Nej men...! Tänka sig... Jag ska få gå på fest. Äntligen nån som bara vill umgås, ha det trevligt och dricka en massa gott. Det kändes underbart. Jag blev glad, bubblig, Det kändes som att det var precis det jag behövde. Jag älskar fester!

Sedan öppnade jag inbjudan:

Fuck you Ellos. Fuck you very much.







Och när jag kommer in i vardagsrummet har Lilly rivit mitt helt ifyllda bonuskort från Gina Tricot i små små små små små bitar.

Är det här det bästa ni har?

Jag sitter och tittar på "Tidsjakten" på SVT. Och Tidsexperten säger att mamman bara spenderar 5 minuter per dag tillsammans med sina barn istället för den timme som hon själv trodde att hon gjorde. "Hur känns det?" frågar Tidsexperten medlidsamt och så trycker filmteamet upp kameran i ansiktet på mamman. Och naturligtvis säger mamman med darrig röst att det inte alls känns bra. "Familjen är ju jätteviktig för mig" säger hon och kan knappt hålla tårarna borta.


Och sedan står hela familjen ute på trappan och får se att de handlar 23 timmar per månad men att familjetiden inte ens uppgår till en timme per månad. Och genast stiger tårarna i mammans ögon igen. Och Tidsexperten står med ett överseende litet fjantleende beredd att trösta eftersom det är nu det är tänkt att mamman ska bryta ihop igen. Zooma in på mamman nu.

Här ska struktureras. Vilken tur att det finns en standardmall för hur lyckliga familjer ser ut och att den mallen går att trycka ned på alla, alla, alla i hela världen. Tidsexperten säger att familjen behöver kvalitetstid med sina barn. Barnen säger att de får tillräckligt med tid med sina föräldrar men det är ju inte aktiviteter som godkänts av Tidsexperten.


Av någon anledning godkänns nämligen inte vissa aktiviteter som att man umgås med sina barn. Varför är det så? Varför räknas inte all tid man spenderar med barnen? Man kan göra två saker samtidigt. Man kan laga mat och umgås med barnen samtidigt. Man kan städa och umgås samtidigt. Man kan bada barnen och umgås samtidigt. Varför är det fel? Det finns alldeles uppenbart ett rätt sätt att umgås med barnen och väldigt många fel sätt. Och som kvinna måste man alltid försvara och förklara varför man inte är hemma och umgås med barnen. Ingen frågade pappan varför inte han var hemma och umgicks med de hemskt bortglömda barnen.

Jag är så himla trött på sådana här program. Två personer klampar in med nån jäkla quick-fix och tror att de kan trolla bort alla problem på två veckor. Jag vill se nya program. Eller åtminstone att de byter kategori och börjar att kalla det för dramaserie istället. För det här är inte verkligheten.

Tidsjakten? Nej snarare Tidsslakten. Min tid har i alla fall slaktats och den får jag aldrig tillbaka.

Vad vinner man på att håna en 4,5-åring?

Vi är och handlar på ICA Maxi. Det är första dagen efter semestern och vi är alla lite trötta.

Nova får ett psykbryt.

Hon skriker högt och länge. Jag som känner henne vet att det inte går att få kontakt med henne när hon är på det humöret och väntar därför på att hon ska komma till det stadiet i skrikandet när hon i alla fall är kontaktbar. Andra personer vet ju inte detta och jag förstår deras undrande blickar eftersom hon har rätt bra lungor den där Novan.

Jag går och tar paprika och jag ser att en kvinna går fram till Nova och försöker prata med henne. Jag går tillbaka och förklarar att hon är arg och att det kommer att gå över. Kvinnan ser tvivlande ut. En annan kvinna kommer och försöker klappa Nova på huvudet. Det uppskattas inte. Vare sig av Nova eller mig. Ett äldre par försöker skoja med henne för att få henne att sluta genom att säga "Men hörrö... det där hjälper väl inte. Hö hö hö...".

Kul. Kul skoj.

Sen kommer det en man i 40-årsåldern. Först tror jag att han ska säga något i stil med att han har en precis likadan hemma och vill jag kanske byta barn? Han ser liksom trevlig ut och jag börjar le det där visst-är-det-roligt-med-barn-leendet som vi småbarnsföräldrar använder som en sorts hemlig hälsning när vi möts på stan. Han böjer sig ned över Nova och säger högt "Sitter du fast? Sitter du fast? Hör du! Har du fastnat eller? Hallå! Har du fastnat?" med en röst som man normalt använder för att skälla ut nån som trängt sig före i kön på Systembolaget dagen innan midsommarafton. Mitt leende dör snabbare än blommorna som jag planterade innan sommaren och sedan glömde bort att vattna. "Fast jag tror inte att det där hjälper" säger jag och ser på honom med samma blick som jag använder när Armica och Nova bråkar med varandra för 126:e gången på en dag. Nova som fortfarande skriker blir förvirrad av hans påstridiga sätt och skriker ännu mer. Då säger han det som gör att jag fortfarande darrar av ilska.

"Nej... men det finns faktiskt andra här också."

Och så vänder han på klacken och börjar gå mot konserverna. Jag, som inte kastar särskilt bra, överger snabbt idén om att sula iväg två gula lökar rätt i huvudet på honom. Istället säger jag högt och tydligt "Okej. Då skiter vi i att handla då och svälter istället!".

Sedan lugnar Nova ned sig så pass mycket att vi kan prata om vad som gick fel och varför hon är så arg. Vi kramas en liten stund och sedan är hon helt lugn igen. Glad som en liten sol. Jag är däremot Inte. Glad. Jag är så långt ifrån glad som man någonsin kan vara. Med arg-darrande händer styr jag kundvagnen mot konserverna. Men jag hittade honom inte. Han måste ha gått ut ur butiken på en gång.

Det jag undrar är: Hur känner man sig när man hånat och skrämt en okänd 4,5-åring i en ICA-butik? Känner man sig stolt? Är det något man berättar för kollegorna på jobbet dagen efter? Känner man att man har gjort världen en tjänst genom att sätta henne på plats? Hade jag fått tag på honom önskar jag att jag med en gudinnas lugn hade kunnat fråga honom dessa frågor.


Men jag hade antagligen bara hoppat på honom bakifrån, dragit honom i håret och spottat honom i ansiktet.

Dagens frågor

1. Varför vänder barn alltid huvudet till vänster när man ska borsta tänderna på dem?
2. Varför är knapparna så små på småbarnskläder? Det är ju inte små fingrar som ska knäppa dem. Det är ju snarare så att det är stora vuxenfingrar som ska knäppa dem och stora vuxenfingrar tycker att yttepyttesmå knappar är ett jävla skitpåfund.
3. Varför finns det fickor på Lillys klänningar? 1,5-åringar går ju extremt sällan med händerna i fickorna.
4. Varför tog jag på mig att gå på Novas avslutning själv med tre barn varav en med feber och en med begynnande tonårstrots?
5. Varför tog jag på mig att dela ut presenter till alla pedagoger med en gnällig, febrig Lilly på armen och en sur Nova klängandes på benet eftersom det tydligen var mitt fel att hon inte kunde klättra upp på lekstugetaket?

När jag nu ska laga pannbiff och underhålla tre sura barn samtidigt kommer jag inte att fundera över dessa frågor. Jag kommer istället ha en enda tanke i huvudet:

"Det är mindre än två månader kvar tills vi är i Turkiet..."

Empatisk eller beräknande? Jag väljer att tro på det första.

När jag hämtar barnen på förskolan säger Nova ledsamt

"Mamma, Ludvigs farmor dog igår. "
"Oj då" säger jag. "Vad tråkigt."
"Ja. Jag blir ledsen när jag tänker på Ludvigs farmor."
"Ja det förstår jag." svarar jag och tänker att nu är det nog läge att ha Samtalet Om Döden. Kanske läsa Adjö herr Muffin som är en väldigt fin bok om döden men som vi bara har läst en gång. Eftersom den handlar om döden.

Jag fortsätter på ett förstående, pedagogiskt sätt "Man blir ledsen när någon dör. Men efter ett tag kan man börja tänka på alla fina minnen man har av personen som dött och då mår man lite bättre."
"Mmm.... Mamma, jag kan inte sluta tänka på Ludvigs farmor." svarar hon.

"Nej jag förstår det." säger jag och tänker att åååå! Å vilken fin, underbar, empatisk, kännande, vacker, smart dotter jag har.

Nova tittar på mig med sina stora, kännande, vackra ögon och fortsätter "Men mamma... Jag tror att jag kan sluta tänka på Ludvigs farmor om jag får lite chips och fredagsmys när vi kommer hem."
Å min underbara, fina dott... Eeeh... Va...? Men jag finner mig snabbt och svarar "Jaha... Men vi har inga chips hemma." 

"Nähä... Men då kan jag ta lite O'boy istället."

"Jaså. Blir du glad då?"

"Ja... Då kan jag sluta tänka på Ludvigs farmor."

Och när vi kom hem fick hon ett stort glas O'boy bara för att hon är världens gulligaste unge!

Vi slängde det som blev över.

Idag gjorde Jörgen indiska köttbullar till middag. Istället för ströbröd använde han fiberhusk. Resultatet blev köttbullar med inslag av... snor. Det går inte att beskriva det på något annat sätt. Tänk er att ni äter en köttbulle och i mitten så ligger det en liten klick snor. Mmmm.... Sedan rann det liksom ut när vi efterstekte dem i ugnen så att de även blev inbakade i snor.

Det är första gången någonsin som jag ställt mig och gjort annan mat till ungarna.

Den enda som åt med glädje var Lilly men så är hon ju den enda i familjen som gillar kattkräk också...

Ensamstående - lätt som en plätt

Jag och barnen har blivit lämnade. Jörgen har flytt till Berlin över helgen. Hoppas det regnar där.

Tricket med att ta hand om tre barn ensam är att hålla barnen glada. Så istället för att säga "Men hjälp mig att torka av vardagsrumsbordet då! Är det bara jag som bor här eller? Ni får väl också hjälpa till. Jag är inte er betjänt." så sa jag "Vem vill hjälpa mig att torka av vardagsrumsbordet?" och fick två "Jaaag!!" till svar. Och istället för att säga "Meh! Vad gör ni? Vispa inte bara ned allt på mattan" så sa jag... inget alls.

Så gick det till den fredagskvällen när Armica och Nova självmant och glatt torkade av vardagsrumsbordet, hela trappan, trappräcket, tv-bänken, den långa förvaringsbänken och en väldigt smutsig lära-gå-vagn.

En observation bara...

En gång för 15 år sedan drack jag en massa på en fest. Sedan kräktes jag en massa.
Dagen efter hade jag ett blåmärke runt hakan. Det var efter toaringen eftersom jag tydligen hade somnat med huvudet vilande på toan efter ett tag. Det gjorde ont varje gång jag rörde munnen. Och ni som känner mig vet hur ofta och hur mycket jag pratar...

I lördags var jag på bröllop. Jag hade satt på mig ett par slim-fit-push-up-press-down-can't-move-strumpbyxor som gjorde att jag såg ut att väga 36 kg. Problemet var att de där jävla strumpbyxorna åkte ned som ett jävla korvskinn hela tiden. De liksom rullade ned och la sig precis vid troskanten så fort jag satte mig ned eller ställde mig upp. Och då var jag ju tvungen att dra upp dem. Och att dra upp ett par slim-fit-push-up-press-down-can't-move-strumpbyxor är j o b b i g t. Så när jag skulle gå och lägga mig på kvällen/natten så hade jag sån träningsverk att jag vaknade flera gånger för att jag bara rörde mig i sömnen.

Lustigt det där med hur verk kan komma på olika sätt...

Kvällens höjdpunkt!

Välkomna till kvällens avsnitt av "Vad roar man sig med när man väntar på att Lilly ska somna och det inte går att titta på tv?" Ikväll viker vi blommor av bordsdukar och stirrar tomt ut genom fönstret för att titta på den ensamma gatlyktan och räkna de få bilar som åker förbi då och då.

Kan man vika blommor av alla sorters fula dukar? Och hur stirrar man utan att se ut som en byfåne? Dessa frågor kommer ni svar på i kvällens program som, av Lillys pigga uppsyn att döma, kan pågå rätt jävla länge till...

21. En grej som får mig att vilja vråla HIGH FIVE! i vardagen

Tänk vad jag är lyckligt lottad.... Det är inte många som har det så bra som jag just nu. Jag har fått förmånen att få läsa alla de här fyra spännande böckerna till den 20:e februari.

Lyllos mig!

20. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att spela huvudrollen i en film...

Just nu känns allt väldigt grått och trist. Det känns som att våren är långt långt borta och eftersom snön kom så sent den här vintern så känns det som att den kommer att stanna längre också. 

Jävla snö... 

Snön är som en gäst man inte bjudit på sin jätteroliga fest men som ändå dyker upp, förstör hela festen och sedan stannar alldeles för länge. Man försöker gäspa och börja plocka undan men snön sitter kvar i köket och gnäller om att han tycker att alla busschaufförer är så otrevliga nu för tiden.

Jävla snö!

Så om jag blev tvingad att spela huvudrollen i en film så skulle jag välja att spela Spring Sprite från Fantasia 2000. 

Fatta att bara kunna sträcka ut armarna, flyga runt i luften och skapa vår och värme vartsomhelst...! Fecking awsome!!

19. Kolla! Det här är ett fynd jag gjorde en gång

En gång köpte jag en overall till Armica. Den hade använts en säsong och kostat 900:- och jag fick den för 200:- på Tradera. Det var ett fynd tycker jag. För pengarna vi sparade kunde vi skaffa en unge till. Så att vi kunde utnyttja overallen maximalt. Win win!

Armica och Nova (i fyndoverallen), februari 2011

18. Hepp! Dagens filmtips

Nu har jag suttit i 45 minuter och försökt komma på en film som jag vill tipsa om. Nu ger jag upp. Jag slår på tvn och tipsar om den första filmen jag ser. Okej?

Okej.

Då blir det...*zappar till canal plus* "Little miss Sunshine". Bra. Den är ju asbra. Jag ska nog titta på den nu. Hej då.

17. Den bästa osten är ju som vi alla vet…

Ost? Varför ska just ost få ett eget inlägg i den här bloggkalendern? Varför inte sallad eller korv eller spannmål? Men okej... Ost it is.

Den bästa osten är ju som vi alla vet den smälta osten. Man kan ha smält ost på många saker. Det är få saker som blir äckliga med smält ost på sig. Det är därför ostfondue funkar så bra. Här är en haikudikt om smält ost som jag just kommit på:

Spannmål och sallad

fryser utan täcke på

värms bra av smält ost

16. Kolla! Här är (inte) en bild från mitt sovrum

Men å. Orka... Då måste jag gå upp för trappan, styla till vårt tråkiga tråkiga sovrum (bädda till exempel... det görs en gång varannan vecka. Och då är det städfirman som städar här som gör det) ta en bild med mobilen, leta fram glasögonen och skriva det här inlägget på mobilen. Och det orkar jag inte. Så jag gör't inte.

15. En grej som gör mig vansinnig i vardagen

Ååååå! Jag blir vansinnig! Jag blir helt jäkla vansinnig. Folk som befinner sig i ett köpcentrum eller en butik och som bara stannar mitt i. Ingen kan komma förbi nånstans. Gärna med varsin kundvagn eller barnvagn som står rakt ut och blockerar det lilla utrymme som fanns kvar i gången. Och där står de och pratar med Anki eller Bettan som de inte träffat på 20 år. Bor du kvar här alltså? Tänk att vi aldrig stött ihop tidigare. Lasse, Lasse, det här är Anki som jag gick den där kursen om att brodera känslor i korsstygn tillsammans med. Guuu vad kul vi hade då, eller hur Bettan?

Hur svårt kan det vara att bara flytta sig tre steg åt vänster så att normala människor kan gå förbi??

Jävla skitmänniskor!

14. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att byta liv med någon i en tv-serie…

Nu måste vi till att börja med reda ut saker igen; Om det är under pistolhot så antar jag att det måste röra sig om en tv-serie som jag inte gillar. Eller? För om jag blev tillfrågad om att byta liv med någon i en tv-serie som jag faktiskt gillar så skulle det ju inte behövas något pistolhot. Lite så tänker jag.

Så då ska jag alltså komma på någon karaktär som är med i en serie som jag inte gillar...

Hur ska jag någonsin komma på någon? Allt som går på tv är ju sååå fecking välgjort och högkvalitativt. Verkligen.

Tänka tänka tänka...

Först tänkte jag skriva Paradise Hotel. Men om nån viftade med en pistol i mitt ansikte och sa att jag var tvungen att vara med där så skulle jag nog trycka av pistolen själv. Så det går ju bort.

Hmm... Nån dålig serie som jag endast kan tänka mig att vara med i under pistolhot... Hmm...

Det skulle vara Händige Manny på Disney Junior då. Faktiskt vad som helst på Disney Junior. Om någon pistolgalning tvingade mig att vara med där skulle jag ställa upp. Men jag skulle hata varje sekund. (Ända tills jag blev hjärntvättad som man ju blir av för mycket Disney. Då skulle jag bara brista ut i spontansång så fort någon pratade med mig.)

13. Kolla! Här är en bok som jag tycker är ful

Låt oss klargöra en sak först. Alla spindlar är dumma i huvudet och förtjänar inte att leva. Att de gör en massa nytta skiter jag väldigt väldigt mycket i.

Allt med den här boken är alltså fult. Fult omslag, fult innehåll och det fulaste av allt är de fula fula bilderna på de fula fula äckliga spindlarna och deras fula fula äckliga släktingar.

12. Hepp! Dagens tv-tips

Vi har hittat en helt underbar serie att titta på. Den har allt! Spänning, bra skådisar, bra miljöer och bra story. Så himla bra!

Bron heter den. Se den!

Jaha... Den är tre år gammal? Och alla har redan sett den? Och den har varit en snackis rätt länge? Och jag är sist på pucken som vanligt?

Bra. Det är så jag vill att det ska vara.

Jäkla besservissrar som tror att de vet allt och jäkla filmmakare som gör filmer och serier som man aldrig hinner se förrän tre år senare och när man väl hinner titta på dem så är man så trött för att man varit uppe med en ettåring hela natten så att man somnar tre gånger på ett avsnitt och måste fråga Jörgen vad som hänt och då blir han sur och suckar och så blir jag sur för att han suckar och sen är popcornen slut och man kommer på att man ska jobba imorgon så att man ändå inte kan se klart på hela avsnittet för att man måste gå och lägga sig.

11. Den bästa grönsaken är ju som vi alla vet…

avokado. Många säger att det är en frukt men det struntar jag i. I mitt universum får alla vara en grönsak om de vill. Och avokado vill vara en grönsak. Varför skulle de annars umgås nästan enbart med grönsaker?

10. Kolla! Här är en bok som jag tycker är snygg

The awesome total blackness.

09. En grej jag skulle vilja vänja mig av med

En grej? EN grej?? Jag kan komma på tio grejer jag skulle vilja vänja mig av med. Och om jag tänker till på riktigt så skulle jag säkert kunna komma på 50 grejer jag skulle vilja vänja mig av med. Men eftersom en av grejerna jag vill vänja mig av med är att vara uppe för sent på kvällarna eftersom jag blir så trött så orkar jag inte räkna upp alla grejer. Eftersom jag är så trött. Eftersom jag var uppe för länge igår kväll.

08. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att hångla med en författare

så skulle det bli nån snygg författare.

*bildgooglar snygg författare*

Längst upp hittar jag Brett Easton Elis och Jens Lapidus.

Då väljer jag Jens. För i hans böcker förekommer inga stekta ögonglober. Bara därför.

Jaha, Jens... Ska vi köra igång då? Kommer du hit eller ska jag åka hem till dig?

07. Kolla! Här är en bild på stället där jag oftast sitter när jag bloggar

Nu för tiden kan man ju sitta varsomhelst och blogga. Allt är ju så himla mobilt. Annat var det när jag var ung. Då fick man snällt bege sig den långa långa vägen till den stationära datorn som stod i ett hörn och lät som en hel fläktfabrik.

Men eftersom den tiden är förbi så blir det svårt att välja en plats. Jag bloggar liksom lite överallt i huset. Så jag tar en symbolisk bild på vår ytterdörr. Bra va?

06. Hepp! Dagens boktips

Jag skulle vilja tipsa om en ännu oskriven bok. Den ska heta "Hur man får ekonomin att gå ihop i januari när det helt plötsligt inte finns några pengar kvar trots att det finns en massa månad kvar."

Den som skriver den boken kommer att tjäna en förmögenhet. Och kommer således inte behöva läsa sin egen bok.

05. Det bästa snackset är ju som vi alla vet...

...det snacks som man får äta utan att dela med sig. Det värsta som finns är att nån annan mumsar i sig de där chipsen som man längtat efter i flera flera dagar (här försöker jag skapa en illusion av att jag inte åt popcorn eller en kanelbulle dagen före. Lyckas jag?)

Vi delar således alltid upp vårt fredagsmys i två skålar. En till barnen som sitter i vardagsrummet och tittar på film och en till mig som står i köket och lagar middag.

Jörgen får inget.

04. Kolla! Här är en bild från mitt vardagsrum

Vet ni vad det bästa med bilden är? Att det saknas en massa saker.

Det saknas två bråkande systrar som för en stund sedan hade ett högljutt gräl om vem som skulle få ha det röda respektive det blåa täcket när de låg och sov i trappan.

Det saknas också utrivna sidor från de pocketböcker som Lilly hittat och censurerat.

Det saknas små små små legoknivar och legogafflar som gör jävligt ont att kliva på men som tydligen smakar underbart enligt vår yngsta.

Och det saknas en stor stor tvätthög. För den ligger i torktumlaren.

03. En grej jag skulle vilja lära mig

Ööööööh....

Nåt jag vill lära mig......

Tänk tänk tänk.....

Vad vill jag lära mig....

Att lära sig saker... lära in.... inlära.... Kan man säga inlära? Finns det utlära också? Utlära - nåt man ska glömma bort kan det betyda. Har jag hittat på ett eget ord nu? Kan man få det patenterat? Och så kan folk betala mig royaltys när de använder mitt fiffiga ord.

Hmm... En grej jag skulle vilja lära mig är att fokusera på en sak i taget och att inte tappa tråden när jag tänker.

02. Om jag blev tvingad (under pistolhot) att tatuera in ett citat från en låttext i svanken…

...så skulle jag önska att jag skulle välja nåt smart, poetiskt och vackert. Men under pistolhot... Tänker man så bra då? "Utan dina andetag" sitter ju i och för sig i ryggraden (Inte bokstavligen alltså. Man kan inte tatuera sig i ryggraden.) och den skulle jag väl kunna stå ut med. Och det är ju sällan man ser sin egen svank så jag skulle ju inte behöva se den varje dag och tröttna på den. Så jag väljer den. Utan dina andetag.

Eller vänta! Ett citat från en låttext var det. Inte hela texten. Okej... Då väljer jag följande från ovan nämnda låt:
"Min klocka har stannat"

För det har den så det skulle vara helt sant.

01. Kolla! Här är en bild jag gillar som jag hittade i min telefon.

Jag har hittat en bloggkalender som jag ska klara av att följa. Det ska gå. Tyvärr ligger jag ju några dagar efter så idag måste det bli en jäkla massa skrivande. Vi får se hur mycket jag hinner innan egentidstjuven som ligger och sover i vagnen vaknar.

Den första uppgiften var alltså att hitta en bild i telefonen som jag gillar. Jag gillar nästan alla bilder i min telefon. Det är ju därför jag tagit dem. Men jag fastnade för den här:

  

Lilly petar sig i näsan. Kul? Ja lite. Men det blir ännu roligare när man lägger till de följande bilderna: 

 

 

Lilly petar sig i näsan igen.

 

 

Och igen.

Och igen och igen och igen. Hela tiden sitter hon med fingret i näsan. Varför? Jag vet inte. Har hon nåt intressant där inne? Har hon hittat vägen till Nirvana? Har hon ett mystiskt svart hål där inne? Jag vill veta men när jag frågar ser hon bara glad ut.

Ibland sitter hon med båda pekfingrarna i varsin näsborre och har nappen i munnen samtidigt. Det är ju bara korkat.