The era of Divas

Häromkvällen fick Nova ett hysteriskt anfall eftersom Armica öppnade hennes bildörr. Hon ville absolut att jag skulle göra det. Detta ledde till att hon skrek och arghoppade i 45 minuter. Eftersom klockan var mycket så gick vi och la ungarna medan hon fortsatte att vara arg. Vi läste saga, sjöng godnattsång, kliade på ryggen och drack vatten. Allt medan Nova var förbannad.

När vi gått ned och satt oss i soffan gick det kanske tre minuter. Sedan kom båda barnen ut och följande konversation utspelar sig:
Nova: "Armica säger oväsen till mig! Jag blir ledsen då! Uääääääääää!!"
Armica: "Ja, jag säger Tyst, Nova, jag orkar inte med ditt oväsen."
Nova: "Du får inte säga oväsen till mig. Uääääääääää!!"
Armica: "Nova, jag kan inte sova. Sluta med ditt oväsen!"
Nova: "Mamma, jag kan inte sova när Armica säger oväsen till mig!"

De bråkar även om vem som ska stänga av tv:n och vem som ska stänga av tv-boxen varje morgon. Det är bara en tidsfråga innan de börjar bråka om vem som ska sjunga förstastämma och andrastämma. Eller vem som ska anlända först till middagen och vem som ska cirkulera ett varv runt kvarteret i limousine först.

Det är som att bo mitt i en hagelstorm ibland.

Lata, det är vad de är!

Mina barn ville ha broccolisoppa till middag i fredags. Och det fick de. Jag vågar ju inte gå emot utomjordingar. Det fattar ju vem som helst att utomjordingar har kidnappat mina barn och ersatt dem med kloner. Vilka fem- och tvååringar skulle äta broccolisoppa frivilligt utan åtminstone en godismuta?

Det är verkligen ingen kvalitet på de intergalaktiska kidnappningarna nu för tiden! Jag menar... klonerna är ju inte ens verklighetstrogna! Som med allt annat i vårt konsumtionssamhälle så har klonerna också bara blivit billigt plastkrafs utan något reellt innehåll. Säkert är de massproducerade i Kina också.

Broccolisoppa... *fnys*... Det krävs lite mer arbete än så för att lura mig. Kom och hämta era fejkkloner nu och lämna tillbaka mina barn.

Livet som kattallergiker

I natt drömde jag en väldigt märklig dröm.

Tänk er att man snyter sig och att man känner att det sitter kvar lite snor i näsan så att man måste pilla bort det. Tänk er att man tar tag i snorkråkan. Bara detta får en ju att inse att det är en väldigt stor snorkråka som sitter fast. Det är ju inte ofta man kan ta tag i en snorkråka med pekfiner och tumme. Tänk er att den inte vill lossna även fast man drar så att man får tårar i ögonen.

Man går och kollar i spegeln.

Tänk er nu en kräfta med lång utdragen bakkropp och utan "stjärtfjädrar" bak på svansen. Tänk er att den är snorfärgad och kanske 4 cm lång. Tänk er att den har borrat sig in i huden inuti näsan och liksom bara sitter fast där och viftar lite på sin maskliknande hårda svans.

Jag vet inte vad ni skulle göra men jag fick i alla fall panik och slet loss den förbannade kräftmasken och kastade den tillsammans med snorpappret. Och medan jag höll pappret i handen så kände jag hur den slingrade omkring där inne.

Sedan kände jag att jag var tvungen att snyta mig en gång till och fram kommer likadana kräftmaskar.

I. Båda. Näsborrarna.

Då tackade jag för mig och vaknade. Och kände att jag var väldigt täppt i näsan. Antagligen eftersom vår katt smugit in under dagen och legat i vår säng.

Fuck you, Asrael.