Blå tankar på grön mark

Jag känner mig lite vemodig. Och orolig... Fast jag vet inte varför... Jag tror... Hmmm...

Jag tror att jag var elak förrut. Och det var inte meningen. Jag var väl full och dum som vanligt. Som vanligt i framtiden. Och hur säger man förlåt utan att låta för seriös? Jag läste en dikt imorse som passade bra in, men dikter är per definition för seriösa. Fast den var rolig.

Önskelista:
Ett landställe (Ingarö)
En hängmatta (Där bakom Muttis och Daddys hus, vid björkarna.)
En Camilla i hängmattan
En eller två eller tre gosiga katter
En bok (En bra bok. Inte den skitboken som jag läser nu.)
Sol (Fast inte för varmt. Lagom. Lagom är bäst.)
Kanske ett glas saft. Eller körsbär! Å, körsbär!!

Nu kanske jag inte får gå hem tidigare från jobbet i alla fall. Jag borde inte bli sur, eftersom jag gått med på att jobba de här tiderna. Men jag blir sur. Varför måste just jag jobba 10 timmar? Ego. Ego, ego, ego. Det känns som om jag fastnat i nån slags virvel. Allt bara upprepas. Allt är likadant. Alltid.

Camillas mest sagda:
"Du måste ta en nummerlapp där borta."
"Nej, ni kan inte dela på ett åkband."
"Är du snäll och tar en nummerlapp därborta."
"Nej, du kan inte köpa biljetter till Djurgårdsfärjan här."
"Vi har kölappssystem här. Så du får ta en nummerlapp därborta."
"Stämpeln på handen ska inte synas. Den är osynlig."
"Hade du tagit en nummerlapp? Nehepp. Då får du göra det där borta."

Nu fick jag visst gå hem tidigare i alla fall. Då känner jag mig hemsk för det också. De har omorganiserat och fixat och trixat för att jag ska kunna gå hem och göra ingenting. Aldrig känns det bra. Hm. Ja ja...

Vardagssemester

Vad trött man blir av att städa. Och vad trögt det gick. Det kanske är för att jag städade, laddade ned musik (Cornelis Vreeswijk), städade, tittade på tv (Sabrina, tonårshäxan. Tråkigt), städade, tittade på grannen som klippte gräset (damn, he´s mighty fine...) och så vidare... Då går det oftast långsamt.

En annan sak som går långsamt är min hjärna. Men det är nog för att jag inte haft något intellektuellt att föda den med på länge. Vem orkar vara intellektuell på semestern...? Fast imorgon blir det Shakespeare för hela slanten. Då komm

Å! Vet ni vad jag kom på?! JAG TROR (jävla caps lock-skit!) att det kommer att bli askul på midsommar! Jag har inte tänkt på det tidigare. Men nu känns det som om det kommer att bli kul.

30 minuter senare...

Hi hi... jag pratade just i telefon med Jörgen i 24 minuter(!) Det är det som är mysigt med att han åker iväg en vecka om året; vi har mer att prata om i telefon. Och jag hinner sakna honom lite oxå. Jag saknar honom lite faktiskt.

Nej... lite te skulle sitta fint. Så nu går jag och gör det. Te. Till mig. Okej. Ha ha. Jag kom just på att ingen som läser det här kommer att vara klokare när de läst färdigt.

45 minuter senare...

Isberg skrämmer mig. De är så stora. Och under vattnet är de ännu större. Enorma. Då känner man sig lite liten... Och havet. Det är också stort. Enormt stort. Tänk om man skulle ramla i när man åker finlandsfärja. Vad gör man då? Valar är lite läskiga också. Blåvalar. Brrrr... Jag undrar vad de gör nu?