Karriärist?

Nova kommer från hallen. Hon har satt på sig sina gummistövlar och dragit en filt över huvudet. Sedan går hon fram till mig och säger "Mamma, mamma. Jobbet."

Aaa...! Ungdomens drömmar om framtiden! Denna naiva tro att vad som helst är möjligt och att inga höjder är omöjliga att nå.

Det är ju helt uppenbart att hon har ambitiösa mål för sin framtida karriär. Jag menar... vilken framgångsrik pamp inom Svenskt Näringsliv har väl inte någon gång haft gummistövlar och filt på sig på kontoret?

Bröllop!

Jag är rätt så säker på att vårt bröllop var det bästa någonsin. Detta vet jag med 90 % säkerhet dels eftersom jag själv upplevde det som det bästa någonsin och dels eftersom andra har sagt att det var det. Till och med vigselförrättaren ringde dagen efter och sa att han aldrig brukade ringa brudparen dagen efter men att han bara ville säga att han hade haft jättetrevligt och att han tyckte att alla våra släktingar och vänner var så himla öppna, trevliga och inbjudande. Så ta åt er, ni som var där!

Okej, en liten resumé då rå:

Dagen började lugnt och skönt. Nästan ingenting hände fram till kl 10 då mamma kom och hämtade ungarna. Efter att de åkt hem till henne hände det nästan ännu mindre. Jag och Jörgen satt och slötittade på tv och gjorde så lite som möjligt. Sedan blev det dags för smink och hår och Jennie gjorde entré med en hel resväska full med skönhetshjälpmedel. Jag valde att inte tolka det som att jag faktiskt behöver en hel resväska med smink och hårspray för att bli snygg utan som att det är Jennie som är ett proffs ut i fingerspetsarna.

När vi hade kasserat den provuppsättning som vi omsorgsfullt fixat till ett par veckor tidigare eftersom det jäkla vita sidenbandet bara gled ned och bråkade freestylade Jennie fram en ny frisyr som blev superbra! Sedan följde lite sminkande och en riktigt snygg brud tittade tillbaka på mig i spegeln.

Sedan kom Barbro och hjälpte mig på med klänningen eftersom jag inte var betrodd med att klä på mig själv. Då kom dagens första väghinder fram. Barbro hade glömt boleron hemma. I Skokloster. Så medan jag satte mig (vilket inte var det lättaste iförd korsett) på en pall och tittade på Discovery Channel och väntade på att pappa, Manne och Linnéa skulle komma och hämta mig så racade hon hem till Skokloster och hämtade boleron. Tack för att du körde så snabbt Barbro!

Jag och mitt lilla entourage anlände till Fjärilshuset först(!) och sedan kom de andra droppandes. Till sist var det bara brudgummen och brudnäbbarna vi väntade på. Och vi väntade. Och väntade. Och väntade. Och till sist kom de. Jörgen superstressad, mamma superstressad, Armica glad och Nova fly förbannad eftersom dum-mormor försökt ta på henne finklänningen som hade en söm som kändes på magen. Man kan inte ha klänningar med sömmar som känns på magen. Det fattar väl vem som helst. Så medan vi gick bort till en skogsdunge (egentligen skulle vi ha tagit oss ned till ekotemplet, men vi skulle ha hunnit med två foton och sedan varit tvungna att gå tillbaka. I regnet.) och fotade oss så tokracade mamma och Nova till Solna centrum och köpte en body till det stackars barnet så att hon skulle slippa känna sömmen på magen.

När vi blivit fotade 46298 gånger från alla möjliga håll och med alla möjliga objektiv var det dags att gå och gömma sig i förrådet som vi skulle komma ut ifrån. Och så började musiken. Och tärnor, marskalkar och brudnäbbar gick ut. Och sedan gick vi. Och det var

perfekt.

Det var perfekt! Allt gick precis som det skulle. Ia sjöng världens finaste version av ”Stunder som den här” av Bo Kaspers och Linnéa läste dikten ”Det handlar om värme”. Vigselförrättaren, Ulf, var engagerad, trygg, rolig och fick hela vigseln att glittra med helt rätt ord som satte helt rätt stämning. Han inkluderade även barnen i ceremonin och när jag och Jörgen satte på oss våra ringar fick Armica äntligen sätta på sig sin ring också. Som hon hade längtat efter det! Klockan hade hon också på sig.

Efter vigseln blev det mingel och då hade det även slutat regna. Yay! Manne välkomnade alla till bords på sitt alldeles perfekta sätt och innan nån hann säga ”fjärilshus” satt alla på sina platser och väntade på mat. Och det kom mat. Väldigt väldigt god mat. Första rätten var bruschetta med honungsgratinerad chevréost toppad med valnötter och rosmarin. Andra rätten var krämig champinjonsoppa serverad tillsammans med frasiga oststänger. Tredje rätten var helstekt vildsvinsytterfilé med rödlöksmarmelad, potatis & palsternackspuré, saltrostade rödbetor & tranbärssky. Och till sist fick vi i oss bröllopstårtan som var hallonmousse och vit chokladmousse under sockertäcke Mighty fine!

Det hölls en massa fina tal. Jag grät, Jörgen grät, alla skrattade (inte åt att vi grät alltså utan åt andra, roliga, saker) och vi fortsatte med det under hela kvällen (skrattandet då ra. Inte gråtandet). Jag skrattade och sjöng så mycket att jag kraxade som en kråka i flera dagar efteråt.

Bröllopsvalsen gick superbra. Fast i ärlighetens namn var det ingen vals. Det var en tryckare. Jag och Jörgen enades om att det var bäst att hålla sig till en dans som vi faktiskt bemästrade. Ett tag hade vi tänkt köra ”The Hustle” som bröllopsvals och att marskalkar och tärnor skulle hoppa in och köra med efter ett tag. Men när vi övat på det en kväll allihop så bestämde vi oss för att inte göra så. Man tycker att det inte ska finnas så många olika sätt att dansa på eftersom alla tittat på samma instruktionsvideo, men tolkningarna var många. Och väldigt roliga! Istället körde vi en dance mob och dansade Hustle under dansdelen av kvällen. Det uppskattades av alla utom min brudklänning som gnällde lite över att jag trampade på den så många gånger.

När musiken stängdes av vid 2-tiden var det fortfarande många kvar och jag tolkar det som att folk hade trevligt. Jag och Jörgen delade en taxi med Linnéa och Manne och de släppte av oss vid hotellet (bild 4 var vårt rum) där vi gick upp på rummet och stupade i säng.

Jag är enormt glad och rörd över att så många kom och delade vår dag. Det var en av de bästa dagarna i mitt liv och de som var med och bidrog till det ljusa minne som den dagen alltid kommer att vara för mig ska känna sig tackade för det.

Mina underbara vänner och släktingar! Puss på er allahopa!

Okej... Jag kanske är liiite stressad då...

Får man tillbaka sin hjärna när man gift sig? Eller är det som när man skaffar barn? Så fort man får reda på att man är gravid försvinner ju allt vad organisationsförmåga och logiskt tänkande heter och visar sig bara om man verkligen koncentrerar sig.

Jag tror att det är så när man gifter sig också. Hur ska man annars förklara det jag gjorde igårkväll? Jag skulle sätta mobilen på laddning innan jag gick och la mig. Men jag hittade den inte någonstans. Jag försökte ringa till den bara för att upptäcka att batteriet var slut. Efter en lång stund av koncentration (då jag stod mitt i vardagsrummet och stirrade på ingenting och säkert drägglade lite) kom jag på att den nog låg kvar i bilen.

Ut till bilen alltså. Men då kom nästa roliga lilla problem. Bilnycklarna var borta. Yay! Det är ju precis det man vill göra kl 23.16 en torsdag. Jag och Jörgen letade verkligen överallt (i kylen, mellan madrasserna, mellan soffkuddarna, bakom skohyllan osv). Jag var till och med in till de sovande små änglabarnen och kollade lite. Ingenstans fanns de. Då började paniken komma. Hur klarar vi oss utan bilnycklar imorgon när vi ska rodda en massa inför bröllopet???

Jag försökte koncentrera mig lite mer (mer dräggel och stirrande) och började leta på samma ställen som jag redan letat på 453 gånger. Och då hände det! Där låg de! På sin vanliga plats i lådan i hallen. Där de säkert legat hela kvällen och hånskrattat åt mig och Jörgen som stapplat omkring med panik i blicken och dräggel rinnande nedför hakan.

Jag hatar våra bilnycklar.

Jag är tydligen cool som is

Nova sitter i mitt knä och titar på Pippi och har liksom grävt ned ena handen mellan mina tuttar. Plötsligt tar hon fram handen och håller den framför min mun och säger:
- Glass mamma. Äta.
Sedan sticker hon ned handen en gång till och säger:
- Glass. Mera.
Precis när jag ska äta min tuttglass säger hon:
- Nä. Peng.
Jag måste alltså betala för min egen tuttglass. Jag frågar:
- Var finns pengarna då?
Svaret kommer utan dröjesmål:
- Där.

Och så åker handen ned mellan tuttarna igen.

Dikt till mina bröst

Varför är ni så ledsna? Har något hänt? Är det någon som har varit dum? Istället för att bara stirra ned i golvet kan vi väl prata om saken? Då mår man mycket bättre. Eller är ni blyga? Är det därför ni inte vill se någon i ögonen? Hur som helst tycker jag att ni ska sluta hänga med huvudet och börja se möjligheter i livet istället för motgångar. Se uppåt, inte nedåt! Då blir livet roligare för oss alla!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Samhällets stöttepelare!

Att vara småbarnsförälder borde vara en hög merit. Man borde kunna gå in på en anställningsintervju och enbart ha ordet "småbarnsförälder" skrivet på sitt cv och ändå kunna få i princip vilket jobb som helst. Det är inte mycket en småbarnsförälder inte klarar av.

Exempel ett:

Två barn, fyra och ett år gamla, springer omkring med varsin dockvagn. Det är 28 grader varmt. Barnen har haft sommarlov tillsammans i snart en månad. De har sovit dåligt föregående natt och får inte titta på tv. Fyraåringen tycker att hon absolut måste stå med sin barnvagn så att ettåringen inte kommer förbi. Ettåringen blir arg. Mamma får medla och kommer på den revolutionerande idén att fyraåringen kan flytta lite på sin vagn så att det går att komma förbi.

Slutsats: Småbarnsföräldrar är bra på att medla vid konflikter.

Exempel två:

Familjen har precis kommit hem från en vecka på Gotland och ska imorgon åka till landstället. Tre stora väskor måste packas upp, kläder måste tvättas, nya kläder packas, middag ska lagas och ätas, barn ska nattas och bröllop ska planeras.

Slutsats: Småbarnsföräldrar kan vara effektiva och arbeta bra under tidspress.

Exempel tre:

Mamma pratar i telefon med mormor. Under tiden kommer ettåringen och är arg eftersom fyraåringen brett ut sig i soffan så att ingen annan får plats. Utan att avbryta samtalet löser mamma konflikten. Fyraåringen vill då berätta för mamma vad dockan gjorde på sin semester i Åre för två år sedan. Samtidigt kommer katten och vill ha mat och sambon som vill att man frågar mormor om det funkar bra med den nya routern som han installerade hemma hos henne förra veckan.

Slutsats: Småbarnsföräldrar är (för det mesta) bra på att göra många saker samtidigt utan att tappa tålamodet.

Exempel fyra:

Mormor har lovat att hon ska ta hand om barnen sista veckan innan de ska tillbaka till förskolan. Några veckor in på sommaren kommer hon dock på att hon inte alls kan ha hand om barnbarnen den veckan. Småbarnsföräldern får alltså ringa till förskolan och fråga om barnen kan få komma tillbaka en vecka tidigare än beräknat. Det går bra säger de. Sedan ändrar sig mormor. Hon kan ha hand om barnbarnen. Det löser sig på något sätt säger hon. Småbarnsföräldern släpper alltså tankarna på det problemet. Två veckor senare säger mormor att det ju var skönt att det löste sig så bra och vilken tur att de kunde ta emot barnen en vecka tidigare på förskolan.

Slutsats: Småbarnsföräldrar lär sig rätt så fort att hantera snabbt växlande situationer och… mindre… hur ska jag uttrycka mig här… mindre organiserade personer.

Småbarnsföräldrar är även bra på att mitt i natten ge en logisk förklaring till varför tomater inte ofta biter folk i ryggen och att det såldes nog var en mardröm. De är också alltid förberedda på att det när som helst kan komma höga plötsliga ljud i form av skrik eller sång (AJ WILL BI POPULA AJ WILL BI POPULA A GANNA GE DE POPULA!!) . De är vana att fungera utan en hel natts sömn och kan stolt sträcka på sig trots snorfläckar på kläderna och ett par kissiga Hello Kittytrosor hängandes ur handväskan när de träffar någon de känner på ICA Maxi. Anställ en småbarnsförälder och du har en person som löser alla situationer som rimligtvis, och orimligtvis, kan tänkas uppstå!

Ibland, fast det är ytterst sällan, så måste de dock vabba. Men det brukar som sagt inte bli så ofta.

Mörka hemligheter

Jag är rädd. Jag vet inte vem Jörgen är längre. Det kanske är bra att alla hemligheter kommer ut i dagens ljus nu innan bröllopet, men att han gick omkring och bar på sådana hemska och svarta hemligheter kommer som en fullständig chock. Kan jag verkligen leva hela mitt liv med en man som, innan han träffade mig, inte hade sett Sound of Music? Sound of Music som är det mest klassiska som finns!!

Men idag fick jag reda på något som är ännu mörkare. Jörgen har aldrig lyssnat på Astrid Lindgrens sagor!! (De sagor där hon själv är uppläsare) Aldrig någonsin. Åtminstone inte som han kommer ihåg. Han har bara några difusa små förvirrade minnen av att han lyssnade på Beppe Wolgers men mer än så minns han inte. Det är ju helt ofattbart!

När jag nu har satt på "Emil i Lönnebergas samlade hyss" går han omkring här och myser och säger saker som "Hon låter ju riktigt mysig ju!" och "Det låter bättre än när hon bara pratar i filmerna".

Stackars stackars Jörgen...