En berättelse utan lyckligt slut (helt sann)

Vilken resa! Ni kommer inte tro att det är sant men det är det. Vartenda ord. Jag har varit i helvetet och överlevt.

Jag borde ju ha anat, det borde jag verkligen. Redan på parkeringen borde jag ha vetat vad som komma skulle. Ni som har läst Flugornas Herre kan kanske tänka er in i hur situationen på parkeringen såg ut. Det hade bildats vissa grupperingar som samlats kring soptunnor som det brann i. Jag såg åtminstone tre olika eftersom de hade olika färg på sina bandanas. Så fort en parkeringsplats blev ledig utstötte de olika sorts stridsrop som fick blodet att frysa till is. Men i all tumult såg vi en plats som de andra missat. Vi knep den och rusade mot ingången innan nån hann fatta vad som hänt.

Väl inne trodde jag först att det skulle bli lugnt. Det var tyst. Men sen insåg jag att det var för tyst. Jag var på min vakt. Efter att vi hämtat ut en scanner (Nova höll vakt medan jag drog kortet) smög vi mot ingången. Men då ändrade Lilly ställning i kundvagnen. Det räckte. De har öron som uppfattar minsta lilla. På tre sekunder var de över oss. Vi slogs förtvivlat! Vi tog till alla medel vi hade! Som genom ett under kom vi därifrån med livet i behåll. Men deras hesa kraxanden… Jag kan fortfarande höra deras hesa kraxanden… ”Provsmaaaaka…! Provsmaaaakaaaaaa!!” 

Vid det här laget insåg jag att vi begått ett fatalt misstag. Vi skulle ha haft gasmasker på oss. Hur kunde jag glömma dem i bilen?! Utan gasmaskerna på kunde vi inte värja oss mot hungergasen som pumpades ut genom ventilationen. Det började lite smått med att Lilly och Nova började gnälla. Men efter bara en liten stund började de tugga fradga och tuggade sedan på varandra. Med risk för livet kastade jag in ett russinpaket och en clementin vardera i de svarta vidöppna gapen. Det fungerade.

Det sorgligaste jag såg var en familj som gett upp. De hade bosatt sig vid det stora akvariet. Den äldsta dottern var i färd med att lägga nät i akvariet och sonen satt och sydde sovsäckar av disktrasor och sönderrivna tag-tre-betala-för-två-handdukar. Pappan höll på med en väggmålning som beskrev deras liv. Mamman satt med en liten bebis i famnen och av väggmålningen att döma så blev bebisen både till och föddes i affären. Jag försökte fråga dem om de visste hur lång kön till självscanningskassan var men de hade utvecklat en helt ny form av språk som mest bestod av grymtningar och tecken så jag fattade inte vad de sa.

Jag insåg rätt snabbt att självscanningskassan inte var att tänka på. Jag såg att kön gick ända bort till leksaksavdelningen och sedan in i nästa dimension. Det var då jag kom på den smartaste planen någonsin. Jag sa till Nova och Lilly att Armica och Jörgen redan köpt lördagsgodis och att de struntat i att ta något godis som de gillade. Det fick dem båda två att börja skrika. Sedan sa jag att de bara fick använda tv:n när vi kom hem och inte plattorna. Det gjorde susen. Deras båda kombinerade skrik fick väggen närmast oss att vibrera tills den kollapsade. Vi gick lugnt till bilen och åkte hem. Jag tänker att jag åker dit imorgon och betalar för allt. Jag ska ändå storhandla.

Förnuftets bergochdalbana

nÄR MAN FÖRSÖKT .... Jävla caps lock...!

När man försökt boka en resa och hotell i två dagar för jobbets räkning men bokningssidan bara ligger nere hela tiden. Och så kommer man plötsligt in och kan boka! 

Lycka! Änglakör som spelar!

 

Bara för att upptäcka att man måste ha faktureringsnummer. Och den info jag fått från kvalitetsteamet stämmer inte med valen man kan göra på sidan och man ba FUUUUUCK! 

 

Och så mailar man chefen för kvalitetsteamet och tänker att allt får väl vänta tills hon svarat på mailet då. Och det kommer ju att ta fyra dagar eftersom vi är mitt uppe i bedömningar och sånt och hon jobbar typ dygnet runt. Bajs bajs bajs!!

 

Och så svarar hon på en gång!

 

Och man blir så till sig att man hasplar ur sig alla frågor man har, stavar fel, skriver konstiga meningar och bara inte orkar fixa allt. Och hon ba hur coolt som helst svarar på en gång igen och liksom har alla siffror i huvudet!

Och man blir så till sig av lycka över att det äntligen funkade att boka så man svarar att man älskar henne. Chefen för kvalitetsteamet...

 

Men va fan... Kärlek är ju till för att spridas, eller hur?

 

 

Fjällsemester - en checklista

Man vet att man är på semester i fjällen när följande saker inträffar inom loppet av fyra dagar:

• Det är så mycket folk på Max i Bollnäs att kaffet som vi beställde var färdigt när vi redan gett upp, åkt iväg och var 30 minuter därifrån.
•  Nova ska först inte gå i skidskola alls och hatar allt som har med skidskola att göra. Sedan går hon motvilligt iväg på första lektionen, kommer tillbaka alldeles frälst, kör stenhårt hela eftermiddagen och somnar sedan i bastun när hon bastar med mormor.
• Den som är ansvarig för att packa kläder till sig själv och barnen glömmer bort att packa byxor till sig själv och får således glida runt i mysbyxor hela veckan. Även på den fiiina restaurangen. White trash ftw.
• Lilly vaknar av att det låter från lägenheten ovanför kl 23.15. Ska sedan sova i vår säng och somnar inte förrän kl 2. Föräldrarna somnar 3.30.
• När Lilly ska dricka mjölk på morgonen kaskadkräks hon över hela köksgolvet och hela köket luktar sedan sur välling resten av veckan.
• Man inser 45 minuter innan Novas skidskola börjar att man glömt hennes pjäxor, vantar, skidor och hjälm nånstans i skidsystemet. Nova själv tror att de är "där vi åkte på det där bandet". Fem minuter innan Novas skidskola börjar återfinns alla saker och vi funderar starkt på att köpa en trisslott eller två.
• Lilly som är hemma p g a kaskadkräk somnar nästan mitt i maten och det visar sig att hon har en massa feber.
• Vinet som vi beställde från Systembolaget har blivit försenat och istället för lyxiga laxpaket med färsk sparris och vitvinsås blir det spagetti och köttfärssås till middag. Alla under 9 år jublar.

Det som ännu inte har inträffat är:

•  Någon tränger sig i liftkön och slagsmål uppstår.
• Vi blir överfallna av en arg renhane och uppätna av densamme.
• Kexchokladen tar slut och barnen tar oss som gisslan i ett slags Flugornas herre-scenario.
• Netflix lägger ned sin verksamhet och barnen tar oss som gisslan i ett slags Bron över floden Kwai-scenario.

Vi får se vad vi hinner med på 3,5 dagar.

Acceptans - det viktigaste som finns!

Acceptans. Är inte det ett fint ord? Att acceptera är att släppa in. Att inkludera. Att mogna och inse att världen är större än vad man först trott.

Vissa saker är lätta att acceptera. Som trafikreglerna. De accepterar jag eftersom jag annars riskerar att få böter eller åka i fängelse. Andra saker är svåra att acceptera. Som snö på midsommarafton. Varför liksom?

Ibland måste man acceptera sådant som man inte kan göra något åt. Det är svårt och kräver mognad och förstånd. Först kämpar men emot. Försöker hitta kryphål. Ljuger, förnekar, rymmer, glömmer, hotar. Men till slut kommer mognaden och förståndet smygande och biter sig fast och man når insikt vilket i sin tur leder till acceptans. Och så här, tre dagar innan min 36-årsdag, tycker jag mig ha nått en högre nivå av mognad och förstånd. En nivå av hög acceptans där allt är så kristallklart.

Lustigt att jag inte sett det förut när det nu framträder så tydligt:
Jag måste vika tvätten. Och lägga in tvätten i skåpen. Och så kommer det att vara för resten av mitt liv.


Jag accepterar det nu.



Aaaah... Vilken frihetsskapande tanke!