Ett infall. Som vilket som helst.

Ett av mina stoltaste ögonblick var när jag som 8-åring kom på att man kunde dela upp sockerkakssmeten i två delar, färga den ena med röd karamellfärg och den andra med grön. Det blev en häftig kaka.

Tänkvärda ord. Men inte mina.

Om jag ska lyckas att föra en människa mot ett bestämt mål, måsta jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv, när hon tror att hon kan hjälpa andra.

För att kunna hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det hjälper det inte att jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andra istället för att hjälpa henne.

All äkta hjälpsamhet börjar i ödmjukhet inför den jag vill hjälpa, och därmed måste jag förstå att det där med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa henne.

Søren Kirkegaard