Vintern är lugn. Allting är lugnt och tyst på vintern. Alla är lugna och glada och tillfreds. Ingen är sur och grinig. Allt är bra.
Idag satte jag upp adventsljustakar i fönstren, julgranskulor över dörröppningarna och snögubbar i badrummet. Julen är viktigt i år. Inte som förra året då allt inte betydde något alls. I år är allt betydelsefullt. Förra året var han så sjuk, så sjuk. I år är han död och det känns konstigt. Men lugnt. Och tyst.
måndag 28 november 2005
onsdag 19 oktober 2005
Nu.
Nu har det hänt. Nu är han död. För 15 minuter sen. Fan vad det känns. Och världen bara fortsätter. Det känns konstigt. Fan vad det känns!
tisdag 4 oktober 2005
Ingenting. Ingenting någonsin.
Jag mår illa.
Det enda jag vill göra är inget. Ingenting alls. Jag vill inte träffa nån, jag vill inte prata med nån, jag vill inte äta, sova, ha kul, ha tråkigt, tänka, vara. Det är vilket som liksom. Jag. Orkar. Inte. Bry. Mig. Jag vill inte orka bry mig. Fast jag kanske bara är trött. Som vanligt.
Fan... Jag mår fortfarande illa.
Det enda jag vill göra är inget. Ingenting alls. Jag vill inte träffa nån, jag vill inte prata med nån, jag vill inte äta, sova, ha kul, ha tråkigt, tänka, vara. Det är vilket som liksom. Jag. Orkar. Inte. Bry. Mig. Jag vill inte orka bry mig. Fast jag kanske bara är trött. Som vanligt.
Fan... Jag mår fortfarande illa.
lördag 24 september 2005
Ett infall. Som vilket som helst.
Ett av mina stoltaste ögonblick var när jag som 8-åring kom på att man kunde dela upp sockerkakssmeten i två delar, färga den ena med röd karamellfärg och den andra med grön. Det blev en häftig kaka.
tisdag 6 september 2005
Tänkvärda ord. Men inte mina.
Om jag ska lyckas att föra en människa mot ett bestämt mål, måsta jag först finna henne där hon är och börja just där. Den som inte kan det lurar sig själv, när hon tror att hon kan hjälpa andra.
För att kunna hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det hjälper det inte att jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andra istället för att hjälpa henne.
All äkta hjälpsamhet börjar i ödmjukhet inför den jag vill hjälpa, och därmed måste jag förstå att det där med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa henne.
Søren Kirkegaard
För att kunna hjälpa någon måste jag visserligen förstå mer än vad hon gör, men först och främst förstå det hon förstår. Om jag inte kan det hjälper det inte att jag kan och vet mera. Vill jag ändå visa hur mycket jag kan, så beror det på att jag är fåfäng och högmodig och egentligen vill bli beundrad av den andra istället för att hjälpa henne.
All äkta hjälpsamhet börjar i ödmjukhet inför den jag vill hjälpa, och därmed måste jag förstå att det där med att hjälpa inte är att vilja härska, utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag inte heller hjälpa henne.
Søren Kirkegaard
lördag 27 augusti 2005
Jag saknar... nåt...
"Det var en gång en gammal, gammal själ, som hade levt många, många människoliv på jorden och nu var nästan färdig med sin tillvaro som själ också, ja, snart skulle den smälta samman med och bli en del av den Stora Andligheten som uppfyller Evigheten.
För tillfället kände den gamla själen sig lite ensam där den satt i tomrummet mellan det senaste människolivet och den kommande Sammansmältningen. De bästa vännerna hade gett sig av, den gamla själen kunde se dem där nere på jorden, hur de uppfyllde varsin människa med iver, nyfikenhet, förundran och tankar av alla de slag.
Jag vill dit, sa den gamla själen. Jag har fortfarande en god portion glädje kvar. Jag vill dit och ge dem den.
Men din tid till Sammansmältningen är så kort, varnade Vakten. Visst kan du ge dem glädje, men om du är hos dem så kort tid, ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem.
Jag vet, sa den gamla själen. Men jag vill ändå. Jag vill ge dem så mycket glädje att den hjälper dem över sorgen sedan.
Så låt det få bli som du vill, sa Vakten och släppte iväg den gamla, gamla själen.
Då fick ett människopar på Jorden ett barn som de så länge önskat. Det var den raraste unge, som strödde glädje över dem från den dag hon föddes, den ogrumlade glädje som människorna känner när deras själar träffas och med förtjusning känner igen varandra från Evigheten.
Men har du inte väldigt kort tid kvar? viskade mammans själ till den gamla själen i den lilla flickan.
Tiden är kort, men glädjen är stor, svarade den gamla, gamla själen.
Och fastän mamman inte hörde deras samtal, väckte viskningarna en anande oro hos henne, en fläkt av kunskapen att vi inte äger något på jorden, inte varandra, inte oss själva ens. Allt kommer till slut att tas ifrån oss, allt vi bär på, alla kära omkring oss, slutligen även vårt liv och vår kropp.
Men flickebarnet växte och fick med sin glädje mamman att glömma sådana tankar. Och pappan var hos dem och gladdes, han också. Ja, den gamla, gamla själen fick leva sin sista tid precis som den hade önskat.
Men tiden var kort, även med människors mått var den kort, och stunden kom då Sammansmältningen skulle ske. Den gamla, gamla själen fick kallelse att utan dröjesmål infinna sig till ceremonin, och måste lyda.
För människorna såg det ut som att flickan fick en plötslig död. Deras sorg blev oerhörd, just som Vakten hade förutsagt. Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädje och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg, just som den gamla, gamla själen hade förutsagt.
Och därför, istället för att låta de gamla, gamla själarna bara sitta av sin sista lilla skvätt tid i tomrummet, blev det i fortsättningen sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora glädje till människor som behöver den. Sorgen, sedan, ja den oundvikliga sorgen, den har människorna genom glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott."
(Ur "Jag saknar dig, jag saknar dig!" av Peter Pohl)
Vissa saker är lätta för somliga och svåra för andra. Varför? Jag vill......
bla bla bla... Jag vet naturligtvis inte vad jag vill. Naturligtvis. Fan. Varför kan inte allt vara enkelt. Nu måste jag väl sova också. Och skratta åt det här imorgon. Som vanligt. I framtiden. Slut på korta meningar.
För tillfället kände den gamla själen sig lite ensam där den satt i tomrummet mellan det senaste människolivet och den kommande Sammansmältningen. De bästa vännerna hade gett sig av, den gamla själen kunde se dem där nere på jorden, hur de uppfyllde varsin människa med iver, nyfikenhet, förundran och tankar av alla de slag.
Jag vill dit, sa den gamla själen. Jag har fortfarande en god portion glädje kvar. Jag vill dit och ge dem den.
Men din tid till Sammansmältningen är så kort, varnade Vakten. Visst kan du ge dem glädje, men om du är hos dem så kort tid, ger du dem också en väldig sorg när du lämnar dem.
Jag vet, sa den gamla själen. Men jag vill ändå. Jag vill ge dem så mycket glädje att den hjälper dem över sorgen sedan.
Så låt det få bli som du vill, sa Vakten och släppte iväg den gamla, gamla själen.
Då fick ett människopar på Jorden ett barn som de så länge önskat. Det var den raraste unge, som strödde glädje över dem från den dag hon föddes, den ogrumlade glädje som människorna känner när deras själar träffas och med förtjusning känner igen varandra från Evigheten.
Men har du inte väldigt kort tid kvar? viskade mammans själ till den gamla själen i den lilla flickan.
Tiden är kort, men glädjen är stor, svarade den gamla, gamla själen.
Och fastän mamman inte hörde deras samtal, väckte viskningarna en anande oro hos henne, en fläkt av kunskapen att vi inte äger något på jorden, inte varandra, inte oss själva ens. Allt kommer till slut att tas ifrån oss, allt vi bär på, alla kära omkring oss, slutligen även vårt liv och vår kropp.
Men flickebarnet växte och fick med sin glädje mamman att glömma sådana tankar. Och pappan var hos dem och gladdes, han också. Ja, den gamla, gamla själen fick leva sin sista tid precis som den hade önskat.
Men tiden var kort, även med människors mått var den kort, och stunden kom då Sammansmältningen skulle ske. Den gamla, gamla själen fick kallelse att utan dröjesmål infinna sig till ceremonin, och måste lyda.
För människorna såg det ut som att flickan fick en plötslig död. Deras sorg blev oerhörd, just som Vakten hade förutsagt. Men eftersom allt de kunde minnas av sitt barn var glädje och endast glädje, kunde de uthärda sin sorg, just som den gamla, gamla själen hade förutsagt.
Och därför, istället för att låta de gamla, gamla själarna bara sitta av sin sista lilla skvätt tid i tomrummet, blev det i fortsättningen sed i Evigheten att skicka dem att skänka sin sista stora glädje till människor som behöver den. Sorgen, sedan, ja den oundvikliga sorgen, den har människorna genom glädjen fått kraft att uthärda och så småningom vända till något gott."
(Ur "Jag saknar dig, jag saknar dig!" av Peter Pohl)
Vissa saker är lätta för somliga och svåra för andra. Varför? Jag vill......
bla bla bla... Jag vet naturligtvis inte vad jag vill. Naturligtvis. Fan. Varför kan inte allt vara enkelt. Nu måste jag väl sova också. Och skratta åt det här imorgon. Som vanligt. I framtiden. Slut på korta meningar.
lördag 20 augusti 2005
I väntan på herr Blund...
Jörgen har lagt EN räka i kylen. Den ligger där eftersom Asrael inte kommit in än och om en katt får räkor så ska alla katter ha räkor. Så då la han EN räka i kylen. Han är ju för söt. Inplastad är den också.
I går var jag ute med Helenorna. När jag kom till Fridhemsplans t-banestation vid midnatt fick jag sitta och vänta i 15 min. Jag ringde och frågade om Jörgen kunde komma och hämta mig vid Kista när jag kom dit men han skulle upp tidigt och ville gå och lägga sig. Okej. Fråga kan man alltid, men blir det nej så blir det nej. När tunnelbanan sen kom till Kista ringde han och sa att han kunde hämta mig i alla fall. Även fast han skulle upp 6 timmar senare. Det är väl sånt man ska fokusera på istället för andra, mindre söta, saker.
Skymningslandet. Det låter som nåt som finns i augusti. Ni vet, det som Astrid Lindgren har skrivit om. Låter det inte som augusti? Jag tycker om skymningslandet. Och augusti. Och Astrid Lindgren. Och Jörgen. Nu vill jag äntligen gå och lägga mig. Äntligen ska det bli skönt att sova. Klart slut.
I går var jag ute med Helenorna. När jag kom till Fridhemsplans t-banestation vid midnatt fick jag sitta och vänta i 15 min. Jag ringde och frågade om Jörgen kunde komma och hämta mig vid Kista när jag kom dit men han skulle upp tidigt och ville gå och lägga sig. Okej. Fråga kan man alltid, men blir det nej så blir det nej. När tunnelbanan sen kom till Kista ringde han och sa att han kunde hämta mig i alla fall. Även fast han skulle upp 6 timmar senare. Det är väl sånt man ska fokusera på istället för andra, mindre söta, saker.
Skymningslandet. Det låter som nåt som finns i augusti. Ni vet, det som Astrid Lindgren har skrivit om. Låter det inte som augusti? Jag tycker om skymningslandet. Och augusti. Och Astrid Lindgren. Och Jörgen. Nu vill jag äntligen gå och lägga mig. Äntligen ska det bli skönt att sova. Klart slut.
torsdag 18 augusti 2005
Det var väl själva fan ockå!
Idag stämplade jag in kl 13.13.13. Så redan där borde jag ha anat vad som komma skulle. Idag har följande saker hänt:
Allt det här är småsaker. Men när allt händer på samma dag känns det oöverstigligt. Så nu har jag bestämt mig för att ta en sak i taget. Först ska jag klara kvällen med tjejerna utan pengar. Allt annat tänker jag på vid nåt annat tillfälle. Så. Nu känns det bättre.
- Kom iväg sent till jobbet och fick stressa, stressa, stressa.
- Äcklig lunch. Ä c k l i g.
- Fick inte ledigt på söndag så nu måste jag sjukanmäla mig på söndag eftersom det redan är bestämt att vi ska hit och utnyttja mitt medarbetarhäfte.
- Grälade med Jörgen om våra pengar (som vi inte har). Jag sa att han får ta ut 2000 från sitt konto eftersom vi inte har några pengar och jag redan har sålt fonder för typ 6000. Då sa han att det kunde han visst göra, men då ville han dra av det på de 5500 som vi sätter in varje månad på vårt gemensamma räknings-betalnings-konto. Så då kan jag alltså kräva att få tillbaka pengar eftesom jag ibland har satt in mer än 5500???
- I natt vaknade vi av att två katter bråkade utanför vårt sovrumsfönster. Värsta fighten! Jag har aldrig hört nåt liknande. Vi gick ut och såg Ebony sitta i trappan ovanför vår ytterdörr och se lite chockad ut. Sen såg vi henne inte på hela dagen och nu ringde Jörgen och sa att hon hade kommit in och när han tog i henne hade hon bitit honom i handen- Troligen är det en tand eller klo från nån annan jävla katt som sitter där.
- Jag ska ut med tjejerna ikväll och kan inte ens köpa en cider. Kul att sitta och titta på när alla andra blir fulla. Och jag vill ju inte stanna hemma. Tänk om jag missar nåt roligt...?
Allt det här är småsaker. Men när allt händer på samma dag känns det oöverstigligt. Så nu har jag bestämt mig för att ta en sak i taget. Först ska jag klara kvällen med tjejerna utan pengar. Allt annat tänker jag på vid nåt annat tillfälle. Så. Nu känns det bättre.
söndag 7 augusti 2005
Ingenting kan också vara speciellt.
Ibland är det viktigt att ta vara på de där stunderna då man inte känner nåt speciellt. Som nu. Eller är jag bara så arg att min hjärna skyddar mig och stänger av allt? Hmmm... Jag borde vara arg. Jag satt i två timmar och skapade ett litet tivoli ute i öknen och tänkte inte på att spara allt. Sen kraschade datorn. Sånt brukar göra mig Så Arg. Men när jag nu känner efter så... nä... det känns ingenting.
En anna sak som brukar få mig på dåligt humör på söndagar är tanken på måndagen 11-timmarspass. Fy. Fan. Men inte heller det är särskilt irriterande just nu. Därför är det viktigt att jag dokumenterar det här så att jag själv och alla som känner mig verkligen ser att jag kan vara likgiltig inför saker som jag inte brukar vara likgiltig inför. Ser ni det nu?
Hi hi... Vad lustigt att jag som hatar att jobba på Grönan kan sitta i timmar och åter timmar och bygga nöjesparker på datorn. Fast datorn frågar å andra sidan inte en massa idiotiska frågor. Den kraschar bara ibland. Och det är nästan bättre. Tänk om man kunde göra så med kunderna...
Ska man sova kanske?
Dagens ord:
Jorden är inte gammal på länge än.
Forskaren tröttnar sent på sitt fiskafänge.
Ungdomen uppfinner kärleken om och om igen.
Jorden blir inte gammal än på länge. //Alf Henriksson
Jag är nog trött i alla fall för jag orkar inte vara intressant längre. God natt.
En anna sak som brukar få mig på dåligt humör på söndagar är tanken på måndagen 11-timmarspass. Fy. Fan. Men inte heller det är särskilt irriterande just nu. Därför är det viktigt att jag dokumenterar det här så att jag själv och alla som känner mig verkligen ser att jag kan vara likgiltig inför saker som jag inte brukar vara likgiltig inför. Ser ni det nu?
Hi hi... Vad lustigt att jag som hatar att jobba på Grönan kan sitta i timmar och åter timmar och bygga nöjesparker på datorn. Fast datorn frågar å andra sidan inte en massa idiotiska frågor. Den kraschar bara ibland. Och det är nästan bättre. Tänk om man kunde göra så med kunderna...
Ska man sova kanske?
Dagens ord:
Jorden är inte gammal på länge än.
Forskaren tröttnar sent på sitt fiskafänge.
Ungdomen uppfinner kärleken om och om igen.
Jorden blir inte gammal än på länge. //Alf Henriksson
Jag är nog trött i alla fall för jag orkar inte vara intressant längre. God natt.
onsdag 20 juli 2005
Gröna Lund - en evighetsföljetong...
fortsättning från igår.
...och alla verkar hata sina barn. Om barnen frågar vilken hand man ska ha åkbandet på får föräldrarna ett vredesutbrott och öser ur sig en hel harang elaka ord mot det stackars barnet: Jag-har-ju-sagt-att-du-ska-vara-tyst-när-jag- pratar-med-kassören-om-du-inte-står-stilla-går- vi-aldrig-hit-mer-nu-är-jag-trött-på-det-här-sl uta-hoppa-upp-och-ned-och-vara-uppspelt-och-glad-du-ska-stå-stilla-som-en-staty-när-jag-pratar -med-andra-nu-går-vi.
Och sen har vi skämtarna. Herregud...skämtarna...
Jag: Entrén kostar 60:- för vuxna och 30:- för barn. Hur gamla är alla i sällskapet?
Skojfrisk pappa: Sonen är 10, dottern är 7. Och jag är 3. Hö hö hö! Den har du aldrig hört förut va? Hö hö hö!
Jag: *falskt skratt* Nej, det var kul... *hata hata hata*
En kategori som jag varit lyckligt förskonad från i år är femkamparna. Medelålders snigelslemsgubbar som tagit 28294765032 öl innan de slemmat sig ut till Djurgården:
Snigelslem: Tjena stumpan! Vi är nåra hära som ska köra femkamp. Finns de nå bra erbuj... erbjun... erbjudandade?
Jag: Det finns ett femkampshäfte som kostar 160:- Med entré blir det 220:-
Snigelslem lutar sig framåt och andas snigelslemslukt på mig: Du kan få 200 spänn å mitt telefonnummer...?
Jag: Nej tack. Jag tar hellre 220:-.
...och alla verkar hata sina barn. Om barnen frågar vilken hand man ska ha åkbandet på får föräldrarna ett vredesutbrott och öser ur sig en hel harang elaka ord mot det stackars barnet: Jag-har-ju-sagt-att-du-ska-vara-tyst-när-jag- pratar-med-kassören-om-du-inte-står-stilla-går- vi-aldrig-hit-mer-nu-är-jag-trött-på-det-här-sl uta-hoppa-upp-och-ned-och-vara-uppspelt-och-glad-du-ska-stå-stilla-som-en-staty-när-jag-pratar -med-andra-nu-går-vi.
Och sen har vi skämtarna. Herregud...skämtarna...
Jag: Entrén kostar 60:- för vuxna och 30:- för barn. Hur gamla är alla i sällskapet?
Skojfrisk pappa: Sonen är 10, dottern är 7. Och jag är 3. Hö hö hö! Den har du aldrig hört förut va? Hö hö hö!
Jag: *falskt skratt* Nej, det var kul... *hata hata hata*
En kategori som jag varit lyckligt förskonad från i år är femkamparna. Medelålders snigelslemsgubbar som tagit 28294765032 öl innan de slemmat sig ut till Djurgården:
Snigelslem: Tjena stumpan! Vi är nåra hära som ska köra femkamp. Finns de nå bra erbuj... erbjun... erbjudandade?
Jag: Det finns ett femkampshäfte som kostar 160:- Med entré blir det 220:-
Snigelslem lutar sig framåt och andas snigelslemslukt på mig: Du kan få 200 spänn å mitt telefonnummer...?
Jag: Nej tack. Jag tar hellre 220:-.
tisdag 19 juli 2005
En Gröna Lundares vardag
Tis 19 jul 2005 17:45
Jag hade tänkte skriva en lista på saker som man som gäst ska tänka på när man ska till Gröna Lund. Men jag orkar inte. Det är så många som gör så fel att jag inte orkar ta upp allt. Det verkar som att folk lämnar hjärnan hemma när de ska hit. De vet inte hur kölappssystem fungerar, de vet inte hur man knappar in en pin-kod, de har glömt hur man säger "tack" och "hej" och alla verkar hata sina barn. Om de frågar vilken hand man ska ha åkbandet på
fortsättning följer...
Jag hade tänkte skriva en lista på saker som man som gäst ska tänka på när man ska till Gröna Lund. Men jag orkar inte. Det är så många som gör så fel att jag inte orkar ta upp allt. Det verkar som att folk lämnar hjärnan hemma när de ska hit. De vet inte hur kölappssystem fungerar, de vet inte hur man knappar in en pin-kod, de har glömt hur man säger "tack" och "hej" och alla verkar hata sina barn. Om de frågar vilken hand man ska ha åkbandet på
fortsättning följer...
måndag 27 juni 2005
Blå tankar på grön mark
Jag känner mig lite vemodig. Och orolig... Fast jag vet inte varför... Jag tror... Hmmm...
Jag tror att jag var elak förrut. Och det var inte meningen. Jag var väl full och dum som vanligt. Som vanligt i framtiden. Och hur säger man förlåt utan att låta för seriös? Jag läste en dikt imorse som passade bra in, men dikter är per definition för seriösa. Fast den var rolig.
Önskelista:
Ett landställe (Ingarö)
En hängmatta (Där bakom Muttis och Daddys hus, vid björkarna.)
En Camilla i hängmattan
En eller två eller tre gosiga katter
En bok (En bra bok. Inte den skitboken som jag läser nu.)
Sol (Fast inte för varmt. Lagom. Lagom är bäst.)
Kanske ett glas saft. Eller körsbär! Å, körsbär!!
Nu kanske jag inte får gå hem tidigare från jobbet i alla fall. Jag borde inte bli sur, eftersom jag gått med på att jobba de här tiderna. Men jag blir sur. Varför måste just jag jobba 10 timmar? Ego. Ego, ego, ego. Det känns som om jag fastnat i nån slags virvel. Allt bara upprepas. Allt är likadant. Alltid.
Camillas mest sagda:
"Du måste ta en nummerlapp där borta."
"Nej, ni kan inte dela på ett åkband."
"Är du snäll och tar en nummerlapp därborta."
"Nej, du kan inte köpa biljetter till Djurgårdsfärjan här."
"Vi har kölappssystem här. Så du får ta en nummerlapp därborta."
"Stämpeln på handen ska inte synas. Den är osynlig."
"Hade du tagit en nummerlapp? Nehepp. Då får du göra det där borta."
Nu fick jag visst gå hem tidigare i alla fall. Då känner jag mig hemsk för det också. De har omorganiserat och fixat och trixat för att jag ska kunna gå hem och göra ingenting. Aldrig känns det bra. Hm. Ja ja...
Jag tror att jag var elak förrut. Och det var inte meningen. Jag var väl full och dum som vanligt. Som vanligt i framtiden. Och hur säger man förlåt utan att låta för seriös? Jag läste en dikt imorse som passade bra in, men dikter är per definition för seriösa. Fast den var rolig.
Önskelista:
Ett landställe (Ingarö)
En hängmatta (Där bakom Muttis och Daddys hus, vid björkarna.)
En Camilla i hängmattan
En eller två eller tre gosiga katter
En bok (En bra bok. Inte den skitboken som jag läser nu.)
Sol (Fast inte för varmt. Lagom. Lagom är bäst.)
Kanske ett glas saft. Eller körsbär! Å, körsbär!!
Nu kanske jag inte får gå hem tidigare från jobbet i alla fall. Jag borde inte bli sur, eftersom jag gått med på att jobba de här tiderna. Men jag blir sur. Varför måste just jag jobba 10 timmar? Ego. Ego, ego, ego. Det känns som om jag fastnat i nån slags virvel. Allt bara upprepas. Allt är likadant. Alltid.
Camillas mest sagda:
"Du måste ta en nummerlapp där borta."
"Nej, ni kan inte dela på ett åkband."
"Är du snäll och tar en nummerlapp därborta."
"Nej, du kan inte köpa biljetter till Djurgårdsfärjan här."
"Vi har kölappssystem här. Så du får ta en nummerlapp därborta."
"Stämpeln på handen ska inte synas. Den är osynlig."
"Hade du tagit en nummerlapp? Nehepp. Då får du göra det där borta."
Nu fick jag visst gå hem tidigare i alla fall. Då känner jag mig hemsk för det också. De har omorganiserat och fixat och trixat för att jag ska kunna gå hem och göra ingenting. Aldrig känns det bra. Hm. Ja ja...
onsdag 15 juni 2005
Vardagssemester
Vad trött man blir av att städa. Och vad trögt det gick. Det kanske är för att jag städade, laddade ned musik (Cornelis Vreeswijk), städade, tittade på tv (Sabrina, tonårshäxan. Tråkigt), städade, tittade på grannen som klippte gräset (damn, he´s mighty fine...) och så vidare... Då går det oftast långsamt.
En annan sak som går långsamt är min hjärna. Men det är nog för att jag inte haft något intellektuellt att föda den med på länge. Vem orkar vara intellektuell på semestern...? Fast imorgon blir det Shakespeare för hela slanten. Då komm
Å! Vet ni vad jag kom på?! JAG TROR (jävla caps lock-skit!) att det kommer att bli askul på midsommar! Jag har inte tänkt på det tidigare. Men nu känns det som om det kommer att bli kul.
30 minuter senare...
Hi hi... jag pratade just i telefon med Jörgen i 24 minuter(!) Det är det som är mysigt med att han åker iväg en vecka om året; vi har mer att prata om i telefon. Och jag hinner sakna honom lite oxå. Jag saknar honom lite faktiskt.
Nej... lite te skulle sitta fint. Så nu går jag och gör det. Te. Till mig. Okej. Ha ha. Jag kom just på att ingen som läser det här kommer att vara klokare när de läst färdigt.
45 minuter senare...
Isberg skrämmer mig. De är så stora. Och under vattnet är de ännu större. Enorma. Då känner man sig lite liten... Och havet. Det är också stort. Enormt stort. Tänk om man skulle ramla i när man åker finlandsfärja. Vad gör man då? Valar är lite läskiga också. Blåvalar. Brrrr... Jag undrar vad de gör nu?
En annan sak som går långsamt är min hjärna. Men det är nog för att jag inte haft något intellektuellt att föda den med på länge. Vem orkar vara intellektuell på semestern...? Fast imorgon blir det Shakespeare för hela slanten. Då komm
Å! Vet ni vad jag kom på?! JAG TROR (jävla caps lock-skit!) att det kommer att bli askul på midsommar! Jag har inte tänkt på det tidigare. Men nu känns det som om det kommer att bli kul.
30 minuter senare...
Hi hi... jag pratade just i telefon med Jörgen i 24 minuter(!) Det är det som är mysigt med att han åker iväg en vecka om året; vi har mer att prata om i telefon. Och jag hinner sakna honom lite oxå. Jag saknar honom lite faktiskt.
Nej... lite te skulle sitta fint. Så nu går jag och gör det. Te. Till mig. Okej. Ha ha. Jag kom just på att ingen som läser det här kommer att vara klokare när de läst färdigt.
45 minuter senare...
Isberg skrämmer mig. De är så stora. Och under vattnet är de ännu större. Enorma. Då känner man sig lite liten... Och havet. Det är också stort. Enormt stort. Tänk om man skulle ramla i när man åker finlandsfärja. Vad gör man då? Valar är lite läskiga också. Blåvalar. Brrrr... Jag undrar vad de gör nu?
söndag 29 maj 2005
Vi ska alla en gång dö...
Medan regnet faller och åskan bullrar utanför tar vi farväl av Kent för den här gången. Fan vad bra ni var!!! Och fan vad blöt jag blev. Nästa gång är det gummistövlar och regnrock som gäller. Och folk borde få kvala in till konserterna. Tycker man att det är jobbigt att folk står och hoppar och sjunger med är nog inte en konsert det bästa stället att vara på. ”Era jävla pullver!” som en mindre vis man sa...
Nej hörrni... Nu kallar min säng på mig. Och jag lyder alltid min säng.
Var fanns klåparen och chans förresten?
Nej hörrni... Nu kallar min säng på mig. Och jag lyder alltid min säng.
Var fanns klåparen och chans förresten?
söndag 17 april 2005
Såg den i en film
Razors pain you. Rivers are damp.
Acids stain you. And drugs cause cramp.
Guns aren’t lawful. Nooses give.
Gas smells awful. You might as well live.
Dorothy Parker
Jag såg en scen i en film för 11 år sen och det enda jag kom ihåg var att dikten var rätt så bra. Och idag hittade jag den på en hemsida (förlåt Jörgen, WEBsida ska det ju vara). Vad lustigt!
Acids stain you. And drugs cause cramp.
Guns aren’t lawful. Nooses give.
Gas smells awful. You might as well live.
Dorothy Parker
Jag såg en scen i en film för 11 år sen och det enda jag kom ihåg var att dikten var rätt så bra. Och idag hittade jag den på en hemsida (förlåt Jörgen, WEBsida ska det ju vara). Vad lustigt!
onsdag 6 april 2005
Ett udda antal tankar
Vad var det jag tänkte på...? Hmfp, det försvann! Är det för att jag är gammal nu som saker och ting gömmer sig i min hjärna så att jag inte kan hitta det? Ibland tänker jag på något, eller rättare sagt jag tänker att jag borde tänka på något och så glömmer jag bort vad det var jag tänkte att jag borde tänka på!
Ni fattar inte? Okej, pedagogisk som jag är tar jag ett exempel:
Camilla och Jörgen sitter i bilen på väg till.... vart fan som helst, det spelar ingen roll... och åker förbi...... ja, vad ska vi ta..... en karusell till exempel. Det för tankarna till Grönan och Camilla kommer på att hon måste bestämma sig för om hon ska jobba där i sommar eller inte. Men just då är de framme vid... vart vi nu skulle åka med bilen... och Camilla går ur bilen och tänker att hon inte ska glömma att ta med väskan ur bilen. När Camilla sen ska tänka på det hon skulle tänka på (Grönan) har hon glömt vad det var som var så viktigt att tänka på...
Händer mig hela tiden! Skitjobbigt är det också, eftersom jag vet att det är rätt viktiga saker jag glömmer bort att tänka på! Och nu blev det ännu snurrigare i huvudet när jag försökte förklara det =(
Det känns som om allt liksom glider mellan fingrarna. Alla pengar försvinner, all tid försvinner, människor försvinner. Jag kanske också har försvunnit? Och blivit ersatt med nåt annat? Bitsk och bitter istället för glad och trevlig? Är det så? Ska det vara så? Va? VA?! =P Fast hur länge orkar man vara bitsk och bitter? Men å andra sidan; hur länge orkar andra?
Shoppa skulle vara roligt! Hanna, om jag inte hittar den där tröjan syr jag en själv! Du ska inte få ha den ifred!!!
Varför blir man deppig av att behöva gå och lägga sig? Sova bör man annars dör man. Sova gör man. Och försover sig.
Ni fattar inte? Okej, pedagogisk som jag är tar jag ett exempel:
Camilla och Jörgen sitter i bilen på väg till.... vart fan som helst, det spelar ingen roll... och åker förbi...... ja, vad ska vi ta..... en karusell till exempel. Det för tankarna till Grönan och Camilla kommer på att hon måste bestämma sig för om hon ska jobba där i sommar eller inte. Men just då är de framme vid... vart vi nu skulle åka med bilen... och Camilla går ur bilen och tänker att hon inte ska glömma att ta med väskan ur bilen. När Camilla sen ska tänka på det hon skulle tänka på (Grönan) har hon glömt vad det var som var så viktigt att tänka på...
Händer mig hela tiden! Skitjobbigt är det också, eftersom jag vet att det är rätt viktiga saker jag glömmer bort att tänka på! Och nu blev det ännu snurrigare i huvudet när jag försökte förklara det =(
Det känns som om allt liksom glider mellan fingrarna. Alla pengar försvinner, all tid försvinner, människor försvinner. Jag kanske också har försvunnit? Och blivit ersatt med nåt annat? Bitsk och bitter istället för glad och trevlig? Är det så? Ska det vara så? Va? VA?! =P Fast hur länge orkar man vara bitsk och bitter? Men å andra sidan; hur länge orkar andra?
Shoppa skulle vara roligt! Hanna, om jag inte hittar den där tröjan syr jag en själv! Du ska inte få ha den ifred!!!
Varför blir man deppig av att behöva gå och lägga sig? Sova bör man annars dör man. Sova gör man. Och försover sig.
tisdag 15 mars 2005
Sorterar musik och tänker tillbaka... (och framåt)
Kl 2.07
--------------
Folkölsfestivalen (Och vi hade såna där klippkort som man skulle göra hål i när man sov över. Och jag kunde inte plugga till SO & NO-proven för Kattis störde mig.)
Imperiet (När jag hör ”I hennes sovrum” tänker jag alltid på Kajsa. Och hon säger att vi är flummiga. Tok-Kajsa)
Familjen (Som först var liten och sen blev större för att sedan bli liten igen... Men hjärngänget finns fortfarande kvar nånstans. Eller hur?)
Tea (Vem var det som hade sönder väggen egentligen? Var det Toffe? Eller Sibel? Var det inte hos Tea som alla bytte tuggummi med varandra oxå? Fräscht...)
Dricka häxor (Fan vad äckliga de var! Och fan vad desperat man var! Fan vad nördigt!)
Gauffins dubbelblandning (Ju mer man drack desto godare blev den. Jag fattar inte att alla rackade ned på den så mycket? Ni anar inte vilka fyllor ni gick miste om...)
M-korridoren (Där satt man många mattelektioner. Bara för att man inte orkade gå på lektionen som var runt hörnet. Fan vad korkat! Äh, skit samma...)
Tord (Hette han så? Han som försökte suga tungan ur munnen på en. Blä...) Ha ha! ”Min kompis har hånglat med dig och då måste jag oxå göra det så att vi kan jämföra.” Jävla pucko man var! =D
Emil (Som hånglade med alla och sen däckade i badkaret eller på köksbordet eller ute på gräsmattan, Hur många hånglade han med? Jag hånglade aldrig med honom.)
Landet (Ha ha ha! Fan vad jag sprang! Och jag fick se Freddys håriga häck. BLÄ!!! Och de fick springa ut i skogen och klä på sig och jag fick säga att det var Kim som snusade. Ha ha ha! Fan vad kul!! Fast det var INTE kul då.)
Halloween (Jag har aldrig mått så dåligt som hemma hos Ingela. Gud vad jag spydde. Och sen kom Nicklas och sa att jag skulle äta nåt och började stoppa i mig ostbågar. Fy fan vad äckliga de var!)
Studentskivan (Okej... Jag tar tillbaka föregående påstående. Jag har aldrig mått så dåligt som på studentskivan. Och jag missade hela skiten. Det är jag fortfarande ledsen för. Men Helena räddade mig och klättrade över väggen. Och jag höll INTE på att spola ned mig!)
Ja jävlar...
Mot nya äventyr!
Kl 2.22
----------------
Åh! Jag vill gå på fest! Jag vill gå på en gammal hederlig Familjefest! Och alla måste vara med. Men snart ska vi ju faktiskt festa. Och då måste alla vara lika roliga som för 9 år sed...
9 år?NIO ÅR?!?! Har det gått nio år sen folkölsfestivalen, Tord och Gauffins?!?! Herregud vad gammal jag är!!!!! Och här sitter man och klamrar sig fast vid gamla historier som hände för nästan ett sekel sedan. Nej! Framåt bröder och systrar! Framåt ska vi se! Man kan inte bara hänga upp sig på så gamla saker. Då missar man ju en massa som händer nu. Nej, fan vad jag fryser nu hörni. Dags att krypa ned under duntäcket.
Vaddå gammal förresten?! Jag är INTE gammal! Nu, slut.
--------------
Folkölsfestivalen (Och vi hade såna där klippkort som man skulle göra hål i när man sov över. Och jag kunde inte plugga till SO & NO-proven för Kattis störde mig.)
Imperiet (När jag hör ”I hennes sovrum” tänker jag alltid på Kajsa. Och hon säger att vi är flummiga. Tok-Kajsa)
Familjen (Som först var liten och sen blev större för att sedan bli liten igen... Men hjärngänget finns fortfarande kvar nånstans. Eller hur?)
Tea (Vem var det som hade sönder väggen egentligen? Var det Toffe? Eller Sibel? Var det inte hos Tea som alla bytte tuggummi med varandra oxå? Fräscht...)
Dricka häxor (Fan vad äckliga de var! Och fan vad desperat man var! Fan vad nördigt!)
Gauffins dubbelblandning (Ju mer man drack desto godare blev den. Jag fattar inte att alla rackade ned på den så mycket? Ni anar inte vilka fyllor ni gick miste om...)
M-korridoren (Där satt man många mattelektioner. Bara för att man inte orkade gå på lektionen som var runt hörnet. Fan vad korkat! Äh, skit samma...)
Tord (Hette han så? Han som försökte suga tungan ur munnen på en. Blä...) Ha ha! ”Min kompis har hånglat med dig och då måste jag oxå göra det så att vi kan jämföra.” Jävla pucko man var! =D
Emil (Som hånglade med alla och sen däckade i badkaret eller på köksbordet eller ute på gräsmattan, Hur många hånglade han med? Jag hånglade aldrig med honom.)
Landet (Ha ha ha! Fan vad jag sprang! Och jag fick se Freddys håriga häck. BLÄ!!! Och de fick springa ut i skogen och klä på sig och jag fick säga att det var Kim som snusade. Ha ha ha! Fan vad kul!! Fast det var INTE kul då.)
Halloween (Jag har aldrig mått så dåligt som hemma hos Ingela. Gud vad jag spydde. Och sen kom Nicklas och sa att jag skulle äta nåt och började stoppa i mig ostbågar. Fy fan vad äckliga de var!)
Studentskivan (Okej... Jag tar tillbaka föregående påstående. Jag har aldrig mått så dåligt som på studentskivan. Och jag missade hela skiten. Det är jag fortfarande ledsen för. Men Helena räddade mig och klättrade över väggen. Och jag höll INTE på att spola ned mig!)
Ja jävlar...
Mot nya äventyr!
Kl 2.22
----------------
Åh! Jag vill gå på fest! Jag vill gå på en gammal hederlig Familjefest! Och alla måste vara med. Men snart ska vi ju faktiskt festa. Och då måste alla vara lika roliga som för 9 år sed...
9 år?NIO ÅR?!?! Har det gått nio år sen folkölsfestivalen, Tord och Gauffins?!?! Herregud vad gammal jag är!!!!! Och här sitter man och klamrar sig fast vid gamla historier som hände för nästan ett sekel sedan. Nej! Framåt bröder och systrar! Framåt ska vi se! Man kan inte bara hänga upp sig på så gamla saker. Då missar man ju en massa som händer nu. Nej, fan vad jag fryser nu hörni. Dags att krypa ned under duntäcket.
Vaddå gammal förresten?! Jag är INTE gammal! Nu, slut.
måndag 7 mars 2005
Näää...
Jag tror inte jag vill gifta mig. Vad ska jag göra det för? Nej, jag trivs bra som det är. Men en unge eller två skulle ju inte sitta helt fel. Jörgen? Ska vi?
Är det nån som är intresserad av en kattunge eller två förresten? Vi kanske får tillökning snart.
Dagens ord: Grattis på namnsdagen!
Dagens hatobjekt: LHS (Det var väl själva fan att man alltid ska behöva slåss för att gå de jävla ck-kurserna. Som man egentligen inte vill gå men som man ändå måste gå)
Dagens onödigaste: Feghet, ignorans och brist på att tänka ett steg längre. (Vaddå förstorar upp?! Jörgen, du vet ingenting. Sluta läsa! Jag läser inte din dagbok. Nej, men om du hade haft en så skulle jag inte ha läst den. Fan! Nu kom jag av mig!) Nej, men tack för visat intresse. Verkligen.
Är det nån som är intresserad av en kattunge eller två förresten? Vi kanske får tillökning snart.
Dagens ord: Grattis på namnsdagen!
Dagens hatobjekt: LHS (Det var väl själva fan att man alltid ska behöva slåss för att gå de jävla ck-kurserna. Som man egentligen inte vill gå men som man ändå måste gå)
Dagens onödigaste: Feghet, ignorans och brist på att tänka ett steg längre. (Vaddå förstorar upp?! Jörgen, du vet ingenting. Sluta läsa! Jag läser inte din dagbok. Nej, men om du hade haft en så skulle jag inte ha läst den. Fan! Nu kom jag av mig!) Nej, men tack för visat intresse. Verkligen.
torsdag 24 februari 2005
Shoop shoop shoop nedför backen!
Hi hi hi... De pussas på tv. Om jag var hon skulle jag i n t e vilja pussa honom.
Jaha. Så var det dags igen då... Att åka upp till Norrland och trängas med hela Stockholm. Vi Stockholmare tycker verkligen om att göra saker i grupp. Men det börjar bli lite svårt att fixa biljetter och sovplatser till alla och så. Det är därför vi kan verka lite... aviga... eller otrevliga kanske... mot folk som inte är från Stockholm; om de flyttar hit så blir det ju ännu fler som ska upp till Åre nästa år och fan vet om vi får plats allihop. Flytta till Malmö eller Göteborg istället, de har sportlov före oss och då är backarna inte lika uppkörda. Ska vi säga så då?
Jaha. Så var det dags igen då... Att åka upp till Norrland och trängas med hela Stockholm. Vi Stockholmare tycker verkligen om att göra saker i grupp. Men det börjar bli lite svårt att fixa biljetter och sovplatser till alla och så. Det är därför vi kan verka lite... aviga... eller otrevliga kanske... mot folk som inte är från Stockholm; om de flyttar hit så blir det ju ännu fler som ska upp till Åre nästa år och fan vet om vi får plats allihop. Flytta till Malmö eller Göteborg istället, de har sportlov före oss och då är backarna inte lika uppkörda. Ska vi säga så då?
söndag 2 januari 2005
Sömniga Sune
Sömniga Sune i Sjusovarlunda
för trött för att titta
för trött för att blunda.
För trött för att äta
för trött för att dricka
för trött för att gitta
att sitta och nicka.
Sömniga Sune han låg på sitt öra
för trött, för han hade
för litet att göra.
För trött att försöka
förhålla sig vaken -
för trött för att somna
och sova på saken.
Lennart Hellsing
Fan vad trött jag blir av allt... När kommer koffeinpillret som jag beställde för tre år sen?
för trött för att titta
för trött för att blunda.
För trött för att äta
för trött för att dricka
för trött för att gitta
att sitta och nicka.
Sömniga Sune han låg på sitt öra
för trött, för han hade
för litet att göra.
För trött att försöka
förhålla sig vaken -
för trött för att somna
och sova på saken.
Lennart Hellsing
Fan vad trött jag blir av allt... När kommer koffeinpillret som jag beställde för tre år sen?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)