Bättre än kaffe

Jag har ju varit sjukt trött på kvällarna på sistone. Och nu har jag kommit på ett bra sätt att hålla mig vaken. Skräckfilm.

Poff! Wide awake.

Synd bara att Jörgen inte är hemma. Då har jag ju ingen att prata sönder filmen med och kan heller inte förklara för nån hur larvig den egentligen är. Och när man inte har någon att prata med under en skräckfilm så blir den plötsligt inte så larvig.

Ja ja... Jag kan ju sova imorgon kanske för i natt kommer det väl inte att bli så mycket sömn. Och det var ju det jag ville från början antar jag.

Så... yay...?

Zzzzzzzzzzz

Jag är helt sjukt trött. Jag orkar ingenting längre. Efter att barnen har blivit nattade sätter jag mig i soffan och dumstirrar. Antingen på datorn eller på tv:n. Ibland orkar jag skriva nån liten mening på Fejjan eller få iväg nåt mail, men det tar typ en halvtimme att skriva fem ord eftersom jag tappar tråden i tankarna hela tiden och somnar till var femte minut.

Därför känns det skönt att vi har en så ljus och stressfri årstid framför oss. Det känns som om det kommer att finnas mycket tid till vila och återhämtning framöver.

Yay.

Dagens ungdomar

Så här såg det ut hemma hos oss i fredags. Och så här gör alltså ungdomarna nu för tiden. De är så fixerade vid att allt ska gå så fort att de inte ens har tid att dricka upp en festis i taget. Snart kommer hon väl försöka äta lunch och middag samtidigt som hon sitter på toa och sover.

Alla gör det de är bäst på

Tänk vad behändiga barn kan vara när de är sjuka. Den ena vill bara ligga och vila och den andra vill bara sitta och läsa för den som vill vila. Det är som om de känner på sig att jag vill sitta och slösurfa istället för att bygga torn med klossar och leka förskola för 5479e gången idag. Det är inte så jobbigt att vabba alla gånger.

Städdag

Idag är det städdag i vårt område. Då ska alla ut och hjälpa till med att göra fint på gator och torg. Eller... kanske inte på torg. För vi har inga torg. Men vi har gator. Och garage.

Och jag är ju en sån som gärna ställer upp och hjälper till när det behövs. Det vet ju alla som känner mig. Men vad ska man göra när man har världens mammigaste tvååring hemma som behöver sova samma tid som städdagen börjar?? Då måste man ju vackert stanna hemma. Trots att man hellre skulle gå ut och hjälpa till att städa. Mycket hellre.

En riktigt svår period

Jag har ett så himla jobbigt liv. Jag har inte varit riktigt öppen med det förut, men jag ska verkligen skärpa mig nu och börja berätta för folk hur jag känner mig. Det är ju först när man delar sina bördor med nära och kära som man kan börja må bättre, eller hur?

Så jag vill bara berätta om hur mitt dagsschema ser ut imorgon.
Först ska jag träffa Kim och hennes syter och gå på dagspa med italiensk brunch.
Sedan ska jag gå på teater och se "Riktiga män" med Christine, Marianne och Marie.
Därefter ska vi dricka drinkar och sedan äta middag på Elverket.

Ni hör ju själva... Hur ska jag hinna med allt? Jag kommer ju att gå in i väggen vilken dag som helst nu. Ja ja... Det känns i alla fall skönt att jag har börjat riva muren och slutat hålla alla mina problem för mig själv. Jag vet att jag kommer att må bättre med er hjälp. Tack för att ni stöttar!

Underbart är kort...

Sista kvällen med gänget. Och med gänget menar jag solstolarna, poolen, palmerna, värmen, den underbara buffén och det underbara lekrummet som gjorde så att jag och Jörgen kunde äta frukost ifred varje morgon.

Ett speciellt tack vill jag rikta till tuppjäveln som väckte mig varje morgon vid femtiden med sitt jävla galande. Han såg verkligen till så att jag inte missade något av den här semestern. Men efter några dagar kom jag på hur jag kunde göra ett par öronproppar av mina hörlurar till mobilen. Det är väl inte för inte som man är gift med en scout liksom. Så in your face tupp!