Jag fattar inte hur jag tänkte när jag bestämde mig för att bli lärare?! Ni som ska föreställa mina kompisar; Varför sa ni inget??? Vaför sa ni inte att lärarutbildare är jordens avskum och inte kan lära ut på ett vettigt sätt ens om deras liv hängde på det?? Varför sa ni inte att man varje dag måste slita som ett djur för att få information som man egentligen skulle fått för 2 månader sedan?? Varför sa ni inte att det tar en lärarutbildare i genomsnitt 2 veckor att svara på ett enkelt mail?? Och varför sa ni inte att man egentligen inte behöver göra de gigantiskt stora uppgifterna som man blir tilldelade eftersom ändå ingen lyssnar när man redovisar dem??
Det här är Sveriges framtid, människor!! De lärare som går ut nu är de mest förvirrade lärare som någonsin satt sitt fot i ett klassrum. Inte för att de har fått sätta sin fot i ett klassrum för praktik är något väldigt sällsynt. Och skulle det vara så att man får komma ut på praktik så är det inte för att få hålla i lektioner (jag har gått 3 år på lärarhögskolan och det enda jag fått hålla i var en nutidsorientering) utan för att lösa uppgifter, observera, analysera och kritiskt granska elever, lärare och annan skolpersonal.
Ni därute! Om ni går i skolan och får en lärare som gått det nya lärarprogrammet så lycka till! Ni kan vara glada om ni får jobb som städare (förlåt, lokalvårdare) när ni tagit studenten. Och när ni står där i er orangea overall och torkar spyor från en parkbänk och inser att ni vill ha nån att skylla på, så vänd er till Lärarhögskolan i Stockholm.
Det var allt jag hade att säga. Tack för ordet.
