Kriget om köket

I flera veckor har striderna härjat. Båda sidor kämpar envist och vägrar att ge upp makten om diskbänken. Men nu har den ena sidan tagit till biologisk krigsföring. Äntligen! Så nu ligger det 14 döda fruktflugor i botten på en tekopp. Yes! Die motherfuckers, die motherfuckers, die!

Jag sa ju det!

God damn it! Jag sa ju att dagen bara skulle bli värre.

Det gick bra ända tills vi skulle åka hem. Då hade vi kultiverat oss på biblioteket, ätit smaskig mat och glass i Sollentuna Centrum och strosat runt och kollat på alla livsnödvändiga saker som finns i Sollentuna Centrum och som man bara måste ha. En trevlig dag helt enkelt. Sen kommer vi till bilen och ska låsa upp.

Men nej. Då har jag skojat till det och tappat nyckeln nånstans under dagen. Sånt tycker jag är roligt. Och jag tycker också att det är roligt att gå runt och leta i en timme medan ungarna gnäller värre än Örebroare.

Det fortsatte med att vi åkte hem till mamma, jag lånade hennes bil, åkte hem och hämtade reservnyckeln, åkte tillbaka till Sollentuna Centrum medan mamma gick ned dit med ungarna. Sedan kunde vi äntligen åka hem. För att krydda det hela lite extra så skrek båda ungarna hela vägen hem från centrum och somnade precis när vi var hemma. Nu ska jag gå in och kolla om inte Asrael har kissat i soffan eller om jag kanske glömde stänga frysen imorse. Det skulle vara underbart för då skulle jag vända på klacken och åka raka vägen till Maldiverna.

Inte cynisk. Verklighetskritisk.

Idag vaknade jag verkligen på topp! Tjoho!! Livet är härligt, härligt, härligt!!






Men problemet med att vaknat på topp är ju att det då bara kan gå nedför resten av dagen. Typiskt.

Det gäller att vara lyhörd

Vi ska dricka te och äta äppelpaj. Jag håller på att göra te.
Jag: Jörgen, vad vill du ha för smak på te?
Jörgen (från badrummet): Crazy white shit.
Jag (rätt förvirrad): Va????
Jörgen: Prince of Wales sa jag.

Skönt att man ibland kan krydda konversationen lite så att den blir mer intressant. För det är inte så att jag hör dåligt!

Multiverktyg

Det är alltså inte jag som sitter och klappar Nova utan hon som placerat min hand där som ett slags huvudkudde. Kul att hon är företagsam och påhittig men synd att det ska gå ut över mig.

Vinnare

Vi står och väntar i 10 minuter på bussen för att åka 2 stationer. Det tar 8 minuter att gå hem. Vi är riktiga vinnare.

Men å andra sidan är det ju viktigt att man gynnar lokaltrafiken. Och så skyddar vi ju vagnen från slitage. Den ska ju faktiskt räcka i några år till.

Vad har vi gjort?

Har vi målat om vår barnstol? Är det ett orange filter på kameran? Har vi helt plötsligt börjat äta VÄLDIGT mycket morötter? Nej. Det är bara Nova som insisterar på att få äta själv. Då blir det så här fint.

Åter igen

ett bevis på att mitt barn är väldresserat. Synd bara att hon så ofta styr vagnen nedför trottoarkanten. Det måste vi träna bort.

Mmmm...

Marabou. Nej! Jag menar... Mmmm.... Tå!

Tjoho! Nu är det morgon!

Å vilken härlig dag! Och vad bra att jag inte slösat bort den på att sova. Jag menar, att vara vaken 1.30-4 med en bebis som rivs och drar en i håret är ju bara härligt! Junibacken - here I come! Och jag tackar min lyckliga stjärna för att man inte får ha med sig vagnen in. Att bära runt på 11 kg bebis som rivs och drar en i håret är ju bara bra för karaktären.

Att positionera sig rätt

Alla vet ju att om man är cool så sitter man längst bak i bussen.

Fortfarande upptagen

Jag frågade precis läkaren om när hon trodde att hon skulle vara klar med bedömningen av mitt fall. Jag tycker ju själv att det är rätt så ovanligt med 79 graders feber. Men hon sa att hon skulle bajsa nu och fortsätta med "sjukhussakerna", som hon kallar det, efter det. Ja, ja... Jag antar att läkare också måste bajsa ibland.

Läkarbesök

Min läkare sa just till mig att jag har 79 graders feber. Inte konstigt att jag känner mig lite hängig då. Jag vet inte vad det blir för ordination än. Läkaren är och överlägger med sin spegelbild i hallen och sen skulle hon titta lite på tv innan hon ger besked. Det känns skönt med en läkare som är seriös.

Detaljer detaljer...

Den här veckan har jag och ungarna varit ensamma hemma eftersom Jörgen flytt tillbaka till sitt älskade jobb. Skönt tyckte vi alla och andades ut och slutade gå varandra på nerverna. Och vi har verkligen inte legat på latsidan här hemma. Nej då.

Måndag: Besök av Jessica, Anna och Angelica som stannade på lunch och roade oss i timmar. Tack!
Tisdag: Besök av Christine, William och Filippa som även dem stannade på lunch och roade oss i timmar. Tack även till er!
Onsdag: Var hemma hos Jessica, Anna och Angelica och roade dem i timmar.
Torsdag: Åkte till Vilundabadet med hela familjen Thunberg. Det var... kallt. Kallt i bassängen och kallt i luften. Men stämningen var varm och humöret var på topp hela tiden! Och vattnet var jättesalt. What's up with that...? Efter badet åkte vi hem och stupade i säng alla tre innan vi åkte på middag till Linnéa. God wok (jag måste ju skriva det för jag vet att hon läser det här, men egentligen smakade nudlarna lite konstigt... Det var nästan som om hon inte brukade använda de nudlarna i vanliga fall... Hm, kanske bara en känsla jag hade...)
Fredag: Kultiverade oss och åkte till biblioteket innan lunch och tog en stärkande tur till lekparken efter lunch och vila (vilket jag annars lyckats avvärja hela veckan. Damn, I'm good!)
Lördag: Tyckte så himla mycket om den kalla och salta poolen på Vilundabadet att vi gjorde ett återbesök och tog denna gång med oss Jörgen och Linnéa för att visa dem hur roligt man kan ha i en kall, salt pool. På kvällen hade vi grannarna över på middag vilket var väldigt trevligt. Och roligt. De är himla trevliga. Och roliga. Fler sådana middagar tack!
Söndag: Ja, nu är ju söndagen fortfarande dold i framtidens dimma, men jag tror att jag kommer att åka och jobba och att Jörgen kommer att vara hemma med ungarna som kommer att sköta sig exemplariskt.

Allt det här har gjort att jag kanske inte har haft tid att detaljstudera Jörgen och hans ansikte. Jag menar... Det är faktiskt ansträngande att hitta på roliga, pedagogiska och nyttiga aktiviteter för två små troll dagarna i ända. Så jag tycker inte riktigt att han har befog för sin kritik om att jag inte ser på honom. Bara för att jag inte märkt att han haft mustasch i några veckor... Är det verkligen nåt att gnälla om...?

Omväxling förnöjer

Igår gick alla och la sig som vanligt. Men sen kom Armica över och sov mellan oss. Då gick jag och la mig i hennes säng. Vid 6.30 kom Jörgen in till mig med Nova som vaknat men som somnade om rätt snabbt. När hon somnat gick jag och la mig på Jörgens sida i vår säng för att inte Armica skulle vakna och tro att vi övergivit henne. Så gör vi hemma hos oss. Det är naturligtvis en lömsk taktik för att lura alla eventuella lönnmördare.