Tack älskling!

Jag älskar dig också!

Jag är duktig!

Idag var ungarnas sysslingar med medföljande mammor här på lunch och fika. Det var mysigt och alldeles för länge sedan vi sågs. Mer sånt! Sen vet jag inte vad som flög i mig men när jag stod och klädde på Armica på förskolan för att åka hem sa jag i ett svagt ögonblick att vi kunde gå ut och leka i lekparken när vi kom hem. Och det kom ju ungen ihåg sen också. Typiskt. Så det var ju bara att dra på sig utekläder, slänga ned Nova i vagnen och dra iväg. Men vi tog med oss bullar och varm saft för att trösta oss (läs mig) med. Och det blev superkul! Vi gungade och Armica skrattade så hon grät. Så det var värt lite kyla och bök med vagnen i den #!?@! snön.

Hate world...

Idag vaknade Nova av en viss persons väckarklocka kl 5.30. Och Nova väckte Armica. Så klockan 6 var hela familjen uppe och trallade och sjöng glada morgonvisor. De två vuxna var speciellt glada och pigga och kastade upp rosenblad och färgglada sidenband i luften medan de bedyrade sin kärlek för varandra genom att spontant brista ut i smäktande kärleksballader och ge varandra kärleksfyllda och trånande blickar... Å, vad härligt att få ut så mycket av denna underbara dag! Att slippa sova bort den och slösa på de dyrbara timmarna solljus som ju tyvärr är ganska begränsade i detta j-la skitland där molnen konstant spyr ur sig snö som vi alla drunknar i och där alla gnäller på allt och alla så att öronen blöder på en. Och de j-la skatterna sen då? Kan man kanske få behålla kanske en eller två kronor själv att försörja sin lilla familj med, skitregering?!!

Ishotellet i Viby

Vi tänkte att folk kanske ville komma hit och bo här så jag och Armica var precis ute och byggde en snökoja. Den blev superfin! Synd bara att den råkade hamna mitt i Asraels toalett. Där står man och gräver och helt plötsligt har man två små bajskorvar på snöskyffeln. Nice. Men det gör det hela lite mer... genuint.

Vissa är kreativa friluftsmänniskor och andra latar sig och gnäller.

I fredags drog tre fjärdedelar av familjen iväg till Bögs gård med Isac med familj. Vi såg grisar, hästar, kor och kaniner och som det äkta stadsbarn Armica är var hon väldigt misstänksam mot alla djur. Men så fort vi skulle in på Helenas Café blev det fart på henne. Hon får ju ingen mat hemma, stackarn, eftersom hennes mamma inte har tid med sånt larv. Det finns ju tvprogram som måste ses och mail, bloggar och forum som måste läsas.

Döm om min förvåning då när hon i natt kommer in och mumlar att hon kräkts. Vad har hon att kräkas upp liksom? Jörgen sanerade Armica, lakan och pyjamas och gjorde sedan om allt en gång till när hon kräktes igen en halvtimme senare. Sedan kräktes han själv och hade ju även jouren på jobbet så han var uppe och jobbade ett antal gånger på natten också. Allt medan jag och Nova sov så fridfullt så. Nu ligger han på soffan och latar sig medan jag och Armica bygger tågbana. Världens snyggaste tågbana förresten.

Alla bitarna användes och för att komma runt måste man åka överallt också. Ingen sträcka är oanvänd vilket är något som jag och Jörgen tävlar om när vi bygger. Armica är inte med för, lets face it, hon är inte särskilt kreativ och bygger bara in i väggen hela tiden.

Som en hemmafru från 50-talet

Man vet att man är uttråkad när man går in i badrummet, får syn på två tvättkorgar fulla med ren tvätt och blir glad över att man får nåt att göra...

När man sedan går ut i köket och får syn på ett smutsigt köksbord och lite disk på diskbänken känns det nästan som att man måste ha en rast emellan de sysslorna för att orka med allt :o)

Livet som föräldraledig är jobbigt.

En annan sak jag funderar på just nu är varför folk ringer mig när de inte kan prata. Jörgen, har du några tankar om det?

Är det en konspiration kanske?

• Jag ställer en rengöringsspray på toaletten, stöter till den med ena handen när jag ska ta en handduk så att den ramlar ned på toaborsten som välter och äckligt toaborstevatten läcker ut på det nystädade golvet.
• Jag ska sätta på mig byxor, fastnar med ena foten i byxorna och håller på att ramla. När jag försöker en gång till händer samma sak en gång till, jag snubblar och slår i smalbenet i sängramen.
• Jag ska ställa en tallrik på diskbänken, den ramlar ned i diskhon där det står en skål. Skålen går sönder, Nova vaknar och det skvätter upp ketchup och vatten på väggen och på min tröja.

Sådana här saker händer mig Hela Tiden. Och jag blir så j-la förbannad att jag skulle kunna slå en liten snäll gullig bullmormor på käften utan att blinka!! God damn it vad jag hatar sånt!!

Vi har hittat rätt

Tydligen är skötbordet på nedervåningen väldigt bekvämt eftersom Nova somnade så fort jag la ned henne där. Visserligen hade hon tokvrålat i 30 min innan, men jag ger ändå lite cred till skötbordet. Det är det värt!

En hård dag på jobbet

Idag har jag och Nova i vanlig ordning varit och jobbat. Ingen pardon bara för att det är en kommersiell kärleksdag idag inte. Eller så kan man ju säga att vi faktiskt jobbar med kärlek (en sorts kärlek i alla fall). Helena kom förbi och fikade också och hade kärleksmums med sig så vi har nog bidragit till den kommersiella kärleksdagen vi också :) Efter en så händelserik dag är det i alla fall skönt att man har en vagn med en mysig åkpåse som man kan krypa ned och sova i. Nova sa att det var okej att byta så nu ligger jag i åkpåsen och hon kör vagnen. När vi kommer till fotbollsplanen ska vi byta igen.

Att smida planer...

... tar tid. Därför blir det inte mycket skrivet här just nu.

Stressade tankar

Har det gått igenom än? Nej. Bra. Då kan vi vänta med att byta blöjan ett tag till.

Cirkeln är sluten.

Vi har köpt en ny fin anslagstavla som sitter i hallen. Den är av glas och så skriver man med en vit penna på den. Och jag har upptäckt att jag liksom finar till min handstil när jag skriver på den. Man kan ju inte använda vilka kråkfötter som helst när man skriver på en så fin och blank anslagstavla. Dessutom tar jag alltid hushållspapper och torkar den torr efter att jag torkat den med disktrasan. Så att det inte ska bli några fula ränder på den. Likadant gör jag med spishällen.

Och i morse när jag gjorde rent anslagstavlan insåg jag att mina värsta farhågor har blivit besannade...

Äntligen som alla andra!

Hon tittar på tv! Äntligen tittar hon på tv! Som vi försökt och försökt. Det enda som behövdes var tydligen Alfons Åberg :) Nu känns det verkligen att hon är vår dotter. Nu ska vi bara få henne att sluta vara så ordentlig och att börja svära så kommer ingen kunna tvivla på att hon är vår ;)

Jag älskar mina barn!

Speciellt när de är så här väluppfostrade och tysta. Då svämmar modershjärtat över. Och jag blir alldeles tårögd när de dessutom tar hand om disken helt självmant! Mina fina prinsessor! Det är som om de känner på sig att jag hatar att ta hand om disken själv och vill skona mig från det. Visserligen brukar jag ju bröla högt, lägga mig ned på golvet och sparka, kasta saker omkring mig och sedan häva ur mig alla svordomar jag kan innan jag tar hand om disken, men jag trodde inte att barn kunde uppfatta så subtila signaler.

Ett fasansfullt dygn.

I mer än ett dygn nu har vi levt i skräck och oro. Oro för framtiden - hur skulle det gå om det blev allvarligt? Klarar vi det här själva? Skräck för sjukdomen i sig - hur ter det sig? Måste vi skaffa en bur? Koppel? Munkorg?

Jag ska ta det från början. Igår morse började Jörgen klia sig på magen. Inget mer med det tänkte han. Men det spred sig. Upp på bröstet, upp på halsen och bak till nacken. Till slut blev han rejält orolig och googlade. Och plötsligt stod svaret där svart på vitt:

Skabb.

Min älskling blev så klart chockad. Alla bevis som han hittat på det faktafyllda och källkritiska internet pekade mot samma svar. Skabb. Han höll det för sig själv hela dagen men framåt 21-tiden kunde han inte bära det själv längre. Han stirrade på mig med tom blick och sa:
- Camilla, jag kollade lite på nätet och det verkar som att det är... *svälj*... skabb.

Vad svarar man på något sånt? Jag tog honom i famnen och smekte honom över håret och så satt vi sedan hela natten och grät tillsammans. Imorse bokade han en tid på vårdcentralen och det visade sig att det inte var något allvarligt alls utan bara nåt slags utslag. Han fick Tavegyl och blev hemskickad rätt snabbt faktiskt. Det var ju skönt. Men det hade ju kunnat vara skabb. Det är ju en väldigt vanlig sjukdom när allt kommer omkring.

Sömnanarki

Jag vet inte vad som hänt med sovtiderna här hemma. Ingen sover som de ska (förutom Asrael då rå. Han har alltid varit väluppfostrad på det sättet) Nova, som vanligtvis sover på förmiddagen, har varit vaken trots mysiga försök att få henne att somna i bilbarnstolen, i famnen och uppe i sovrummet i en mysig säng med en massa mysiga kuddar och mysig tutte, men icke. Ungen sover i 5-10 minuter och vaknar sedan igen, full med ny kraft att tortera sina föräldrar vidare med sin vakenhet. Nu har jag fått henne att sova i vagnen. Men hon har edan vaknat en gång på 5 minuter.

Armica följde med Jörgen till vårdcentralen och de kom inte hem förän vid 13 så hon var inte i säng förän vid 13.45 och kl 14 hade vi planerat att åka till Jennie och Isac och leka. Men nu gör vi ett nytt försök vid 15.15 istället :oJ

Själv tror jag att jag fått alldeles för mycket sömn eftersom jag fått sovmorgon till 8.30 - 9 tre dagar i rad nu. Jag bara väntar på att Jörgen ska kräva tillbaka sina förlorade sömntimmar så att jag måste sitta uppe till kl 4. När han väl gör det tänker jag fejka sjukdom så att jag slipper. He he he...

Obeslutsamt

Först tänkte vi stanna hemma eftersom jag hört att det är sjukt mycket folk på Kosmos på fredagar. Sedan kom jag på att vi inte har nåt fikabröd hemma så då övertalade jag Armica om att det faktiskt är tråkigt att vara hemma och att alla coola barn går till Öppnis. Och det gick hon på. Så jag och Jennie fikade medan Armica lekte med Isac. Sen såg vi att alla andra föräldrar satt och faktiskt lekte med sina barn så då satte vi oss pliktskyldigt på golvet och fortsatte att fika där.

Aaaargh!!!

Hur fan förvarar man plastburkar och deras jävla lock så att de inte ramlar ned i huvudet på en så fort man öppnar skåpet?!?! Jag bli galen!! Jag hatar plastburkar!

Utforskandet av och med händer

Alltså... Den här stora saken... Är det mammas eller? Och den här lilla skulle vara min då? Nä nä nä, det tvivlar jag på. Fast jag måste ändå undersöka saken. Ingående. I minst 10 minuter.

Och priset som Årets Förälder går till...

...nån annan eftersom jag uppenbarligen inte kommer att få det. Åtminstone inte att döma av Armica som i eftermiddag låg på golvet, sparkades, slogs och skrek "Dumma mamma!!" för full hals varpå jag slängde upp henne på sitt rum och sa att hon var välkommen ned när hon var glad igen. När hon hade smällt i dörren några gånger och kastat några leksaker på golvet kom hon ned och vi hade roligt och busade i ungefär 10 minuter. Sedan började hon snora med flit på allt och alla varpå jag sa att hon inte fick göra så och så var bråket igång igen. Upp på rummet bar det alltså av och efter några minuters smällande och kastande igen kom hon ned igen.

Om det ska hålla på så här tills Jörgen kommer hem vid 18-tiden tänker jag börja supa.

Det känns alltså som om jag är världens bästa förälder just nu. Verkligen.




Dessutom brukar jag sätta Nova i babysittern framför tv:n ibland. Så hon kommer väl få ADHD när hon blir äldre.

Och så ljuger jag ibland för Armica och säger att det inte finns nån glass eftersom jag vill äta upp den själv.

Och ibland tvättar jag inte Nova på morgnarna för att jag helt enkelt inte orkar.

Yep, I'm a winner! ;o)

Min kropp - mitt tempel - min meny.

Det här är jag i bilder.










Min vackra apelsinhud som aldrig får tillräckligt med fukt eller omsorg. En helt rättvis bild skulle vara om apelsinen hade röda prickar och bristningar också, men jag hittade ingen sån bild.











Det här är min hållning. Speciellt när jag sitter och ammar Nova i sängen. Då kan jag nog nästan sitta böjd i en halvcirkel och amma. Det kankse man skulle kunna visa upp på cirkus; ostbågekvinnan. Tänk er mig i en gul tight kroppsstrumpa nedaprayad med ostparfym (Vaddå? Det finns visst ostparfym!) Eller förresten behövs det ingen ostparfym eftersom jag knappt har tid att duscha nu för tiden. Så den här bilden representerar även min lukt. Kul.











Mina muskler. Fast den här spagettin är egentligen för fin för att jämföras med mina muskler. Tänk er den där sladdriga, överkokta, osaltade, vattniga, blekgula spagettin som man fick i skolan. Det är mina muskler.








Den här vackra aptitretande bilden representerar mina läppar. De är så fnasiga och torra att de faller i bitar. Och så blöder det och gör ont eftersom jag pillar och pillar och pillar. Man tycker ju kanske att jag borde sluta pilla och smörja in dem istället och det gör jag ibland. Men så blir jag uttråkad i mitt perfekta liv och försöker skapa lite spänning genom att sarga min kropp på detta smärtsamma sätt.











Och i huvudet finns det bara sockervadd. Kletigt, sötsliskigt och dämpande så att jag inte förstår något som nån säger, inte kan prata så att nån annan förstår vad jag säger och inte kan tänka på mer än en halv sak åt gången. Därför kan jag inte skriva mer nu eftersom jag är alldeles förbi av trötthet efter att ha letat upp alla dessa bilder och gjort det här inlägget förståeligt för andra än mig själv.

Tok!

Så fort man lägger ned Nova på skötbordet tittar hon upp på lysröret över handfatet och skrattar. Åt vad vet jag inte och jag tror inte att jag kommer att få reda på det heller. Men det är roligt att titta på :)

Förnya och förbättra

I två nätter nu har Nova inte vaknat något alls och jag har faktiskt saknat det. Hihi! Aldrig är man nöjd ;o) I natt var det dock som vanligt och eftersom jag inte hade nån bok att lyssna på var det rätt segt. Jag kan bara inte hålla ögonen öppna när jag inte har nåt att göra när jag ammar. Så jag vaknade några gånger av att jag satt och sov böjd som en ostbåge över Nova. Det kändes underbart för ryggen!

Igår var vi på Ikea. Det tog 2,5 timmar att hitta gardiner till vardagsrummet, gardintyg till tjejernas rum, lite småkrafs samt att äta lunch. Det var fyra trötta familjemedlemmar som kom hem vid halv två-tiden :o) Och det var två trötta föräldrar som stupade i säng vid midnatt när gardinerna i vardagsrummet äntligen satt på plats men så här fint blev det i alla fall! Nu ska jag bara charma mamma så hon hjälper mig med tjejernas gardiner ;o)