Razors pain you. Rivers are damp.
Acids stain you. And drugs cause cramp.
Guns aren’t lawful. Nooses give.
Gas smells awful. You might as well live.
Dorothy Parker
Jag såg en scen i en film för 11 år sen och det enda jag kom ihåg var att dikten var rätt så bra. Och idag hittade jag den på en hemsida (förlåt Jörgen, WEBsida ska det ju vara). Vad lustigt!
söndag 17 april 2005
onsdag 6 april 2005
Ett udda antal tankar
Vad var det jag tänkte på...? Hmfp, det försvann! Är det för att jag är gammal nu som saker och ting gömmer sig i min hjärna så att jag inte kan hitta det? Ibland tänker jag på något, eller rättare sagt jag tänker att jag borde tänka på något och så glömmer jag bort vad det var jag tänkte att jag borde tänka på!
Ni fattar inte? Okej, pedagogisk som jag är tar jag ett exempel:
Camilla och Jörgen sitter i bilen på väg till.... vart fan som helst, det spelar ingen roll... och åker förbi...... ja, vad ska vi ta..... en karusell till exempel. Det för tankarna till Grönan och Camilla kommer på att hon måste bestämma sig för om hon ska jobba där i sommar eller inte. Men just då är de framme vid... vart vi nu skulle åka med bilen... och Camilla går ur bilen och tänker att hon inte ska glömma att ta med väskan ur bilen. När Camilla sen ska tänka på det hon skulle tänka på (Grönan) har hon glömt vad det var som var så viktigt att tänka på...
Händer mig hela tiden! Skitjobbigt är det också, eftersom jag vet att det är rätt viktiga saker jag glömmer bort att tänka på! Och nu blev det ännu snurrigare i huvudet när jag försökte förklara det =(
Det känns som om allt liksom glider mellan fingrarna. Alla pengar försvinner, all tid försvinner, människor försvinner. Jag kanske också har försvunnit? Och blivit ersatt med nåt annat? Bitsk och bitter istället för glad och trevlig? Är det så? Ska det vara så? Va? VA?! =P Fast hur länge orkar man vara bitsk och bitter? Men å andra sidan; hur länge orkar andra?
Shoppa skulle vara roligt! Hanna, om jag inte hittar den där tröjan syr jag en själv! Du ska inte få ha den ifred!!!
Varför blir man deppig av att behöva gå och lägga sig? Sova bör man annars dör man. Sova gör man. Och försover sig.
Ni fattar inte? Okej, pedagogisk som jag är tar jag ett exempel:
Camilla och Jörgen sitter i bilen på väg till.... vart fan som helst, det spelar ingen roll... och åker förbi...... ja, vad ska vi ta..... en karusell till exempel. Det för tankarna till Grönan och Camilla kommer på att hon måste bestämma sig för om hon ska jobba där i sommar eller inte. Men just då är de framme vid... vart vi nu skulle åka med bilen... och Camilla går ur bilen och tänker att hon inte ska glömma att ta med väskan ur bilen. När Camilla sen ska tänka på det hon skulle tänka på (Grönan) har hon glömt vad det var som var så viktigt att tänka på...
Händer mig hela tiden! Skitjobbigt är det också, eftersom jag vet att det är rätt viktiga saker jag glömmer bort att tänka på! Och nu blev det ännu snurrigare i huvudet när jag försökte förklara det =(
Det känns som om allt liksom glider mellan fingrarna. Alla pengar försvinner, all tid försvinner, människor försvinner. Jag kanske också har försvunnit? Och blivit ersatt med nåt annat? Bitsk och bitter istället för glad och trevlig? Är det så? Ska det vara så? Va? VA?! =P Fast hur länge orkar man vara bitsk och bitter? Men å andra sidan; hur länge orkar andra?
Shoppa skulle vara roligt! Hanna, om jag inte hittar den där tröjan syr jag en själv! Du ska inte få ha den ifred!!!
Varför blir man deppig av att behöva gå och lägga sig? Sova bör man annars dör man. Sova gör man. Och försover sig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)