Hemma hos oss har vi vissa saker som hjälper mig att bli en bättre människa och det är jag naturligtvis enormt tacksam för.
Vår toalett på övervåningen ligger bredvid Armicas och Novas rum. Armicas säng står faktiskt vägg i vägg med toaletten. När man sitter på den här toaletten och kissar så skvalar det något enormt mycket och Armica är extremt lättväckt så det har faktiskt hänt att hon vaknat om man varit tvungen att gå på toa mitt i natten. Men nu har jag kommit på hur man ska sitta! Om man sitter alldeles rak i ryggen och flyttar ut en aning så att man inte sitter längst in så skvalar det nästan inget alls! Vår toalett hjälper mig alltså att få en bättre hållning! Tack toalett!
Vår ytterdörr har också en uppfostrande egenskap. Man kan nämligen inte smälla igen den som man kan med de flesta andra dörrar. Den studsar liksom bara och åker upp igen. Så då måste man gå tillbaka och stänga den ordentligt i alla fall. Det betyder att man aldrig kan storma ut och låta dörrsmällandet tala om för familjemedlemmarna hur arg man är på dem. Man får stänga den fint och lugnt och istället skrika till familjemedlemmarna hur arg man är på dem. Nu är ju det inte särskilt ofta som någon familjemedlem är så arg att han eller hon har ett behov av att storma ut och smälla igen dörren, men om några år kommer det ju säkert att bli aktuellt.
Till sist vill jag sända en tacksamhetstanke till våra stolar i köket. Vi har såna här stolar från Mio i vårt kök. Och fötterna på stolarna är rundade och för små för att man ska kunna ha möbeltassar på dem. De åker liksom av hela tiden. Och i vårt kök har vi stengolv. När man drar stolarna över golvet låter det som en brunstig björn som brölar. Eller som om Chewbacca står och sjunger i en mikrofon. Man måste alltså lyfta stolarna för att inte spräcka trumhinnorna. Tack stolar och stengolv! Om vi inte haft er hade jag fortfarande varit en stolsläpande vilde. Nu vet jag bättre.
Tänk på det nästa gång ni träffar mig; vilken väluppfostrad person jag är. Och det tack vare vårt hus och dess innehåll.
