Ärlighet varar längst... typ.

Vi sitter och tittar på Family Guy där Stewie har krympt sig och är i full färd med att döda alla Peters spermier inne i hans testiklar. Armica hör honom säga "It's a bad day to be a sperm" och efter en stund säger hon "Mamma, jag vet vad sperm betyder på det språket som de pratar." Jag sitter alldeles tyst och försöker komma på något att säga. Armica fortsätter "Det betyder spöke."

Jag fortsätter att vara tyst medan jag febrilt försöker tänka ut ett svar som inte är en total lögn men som inte heller innebär att jag måste förklara hur barn blir till. Vad ska jag svara?? Nåt smart. Kom igen nu. Svara nåt smart. Och svara nu! Hon tittar ju på dig!

Till sist svarar jag

"Ja det gör det."

Mitt nya lyxliv!

I natt har jag sovit 8 timmar. Så himla härligt. Först sov jag mellan 22 och midnatt. Och sen tog jag och Lilly en härlig vakenpaus på 6 timmar. Vi övade på en massa saker. Lilly övade på att amma och skrika. Jag övade på att inte skrika och inte slänga ut henne genom fönstret. Det gick bra. Kl 6 vaknade Jörgen och sa att han saknat Lilly så himla mycket hela natten medan han sovit så han ville gärna ha hand om henne en stund (läs jag puttade på honom tills han vaknade och morrade att han fick ta över eftersom jag var förbannat trött och arg.) Sedan kom han in med henne vid 9-tiden och då blev jag sååå glad att vi ammade lite till. Sedan somnade vi och sov till kl 12.

I'm lovin' it!

En värdig motståndare

Jag har bestämt mig för att slänga ett av ungarnas pussel. Det är ett litet pussel föreställande ett flygplan och en gång i tiden har vi haft två likadana. Bitarna från de båda pusslen (som alla ser likadana ut) blandades vid något tillfälle ihop och det har varit ett helvete varenda gång Armica ska lägga något av dem och bitarna inte passar ihop/saknas/blir över. För ett tag sedan lyckades jag göra mig av med det ena och nu var det alltså dags för det andra pusslet att gå samma hemska öde till mötes.

Trodde jag.

När jag såg att bitarna låg på vardagsrumsbordet tog jag för givet att det var alla bitar och slängde dem. Men nu hittade jag fler bitar. I en äggkartong. Och i handfatet i badrummet. Och i en papperspåse tillsammans med alla pengar och spelpjäser från Blixten McQueen-monopol, alla fiskar från fiskspelet, alla färgbitar från Coloramaspelet samt en massa glaskulor.

Det betyder att det kan finnas fler pusselbitar varsomhelst i hela huset. Och eftersom jag redan slängt en massa bitar måste jag nu hitta resten så att jag kan slänga dem också. Annars startar tredje världskriget här i eftermiddag. Så nu måste jag gå igenom varenda vrå, hörna, skrymsle och gömställe i hela huset.

Well played, Nova. Well played.

Ja alla är ju bra på olika saker, mamma....

Mormor: Här är en godis som "sitter löst". Den tar jag.
Pepparkakshuset: KRASH!!!!
Mormor: Oj då. Hoppsan.
Jag: Jahapp. Då har mormor tydligen bestämt att vi ska ha julgransplundring idag då, barn.
Barnen: JAAA!

Välkommen till oss!

Jag vaknade vid sjutiden av att värkarna satte igång. Då kom de med tio minuters mellanrum. Och sen hände ingenting. Under hela dagen. Mot kvällen blev värkarna starkare men fortfarande var det 7-10 minuter mellan. Men sen var det som att nån tryckte på fast forward och värkarna kom plötsligt med 3 minuters mellanrum. Vi ringde till mamma vid 18.45 och även om det kändes som att det tog en timme för henne att komma så har jag fått förklarat för mig att det bara tog 15 minuter. Armica blev alldeles förstörd när vi sa att det var dags för bebisen att komma ut. Hon ville absolut att pappa skulle stanna hemma. Mormor räddade situationen med att ta med dem och åka och hyra film och köpa godis. Den som var minst påverkad av alltihop var Nova som var lika glad och busig som vanligt =)

Vi kom in till Danderyd vid 19.45 och knep det sista lediga förlossningsrummet. Yay! Ungefär det första jag sa var ”Epidural” och de satte nål i handen och allt. Men sen var det liksom en massa annat som hände. Ett tag försökte de få mig att gå upp och röra på mig och det försökte jag låtsas som att jag inte hörde. Som tur var frågade de bara en gång och sen tog de hål på fosterhinnorna istället. Jag gick från 6 cm öppen till 10 på 15 minuter. Sedan kände jag att krystvärkarna började komma men tänkte inte ge upp hoppet om en epidural än. Smart som jag är tänkte jag att jag skiter i att säga att krystvärkarna kommit igång. Då ger de mig min älskade epidural. Men det funkade inte. För barnmorskan tittade på mig och frågade ”Du har krystvärkar nu va?” Hur fan visste hon det? ;-) Men sen lättade lustgasdimman och jag kom ihåg att de kanske såg det på monitorn bredvid sängen. Typiskt. Och sen kom hon liksom bara ut. Eller ja… det var ju inte riktigt så det kändes, men snabbt gick det i alla fall. 1 timme och 20 minuter tog det hela. De fick skriva in oss på förlossningen efter att hon var ute. Lilly Linnéa, så gick det till när du föddes. Vi älskar dig!