Rätt uppfostrad

Jag tänkte skriva några rader om barnuppfostran.

När det gäller barnuppfostran är det väldigt viktigt att man har tydliga regler som barnen följer. Tydliga regler ger trygga barn.

Vi har en regel hemma som säger att man antingen får titta på tv innan middagen eller så får man titta på tv efter middagen. En enkel och tydlig regel. Barnen vet att om man tittar på tv innan maten så får man inte titta på tv efter maten.

Jag står och lagar mat och Armica kommer ut i köket från vardagsrummet där hon och Nova suttit ett tag och tittat på Bolibompa. Med lite tvivel i rösten frågar hon "Mamma, får jag leka om jag vill?"

Det tar jag som ett tecken på att just den här regeln är klar och tydlig. Har man börjat titta på tv så fortsätter man att titta på tv.

Men man ska ju vara flexibel också. Så just den här gången fick hon faktiskt leka.

Glassbilen

De flesta håller nog med mig om att glass är gott. Och på Hemglass hemsida kan man läsa att de "ger kvalité, erfarenhet och glädje till svenska hem". Men här hemma ser vi det inte riktigt på det sättet. Varje tisdag vid 17-tiden kör glassbilen förbi vår dörr och spelar sin glada trudelutt. Då utspelar sig följande scenario:


Armica och Nova ser
en glad lastbil, blå som himlen! Och en massa färgglada bilder av glassar på. Wow! Och så spelar den ju den där roliga trudelutten! Det måste ju betyda att glassen är jättegod! Jag gillar jättegod glass! Jag vill ha glass!! Om jag frågar mamma så säger hon säkert att vi får glass.

Jag ser
en helvetesmaskin, blå som en död och likstel smurf. Och den där jääävla melodin...! Gå och dö biljävel! Nu  vet jag exakt vad som kommer att hända. Om två sekunder kommer Armica komma inspringandes i köket och fråga om vi kan köpa glass. Och jag kommer att säga nej eftersom jag vet att om vi köper glass så kommer det att bli ett oändligt tjat om glass varje dag och ett raseriutbrott varje gång jag säger nej.

Två sekunder efter att helvetesmelodin från den smurfigt fula fjantbilen skurit som trubbigt stål genom våra öron kommer Armica ut i köket och säger "Mamma, jag ska viska en fråga till dig"...

Och när svaret blir "Nej, vi ska inte köpa någon glass idag" är raseriutbrottet ett faktum.

Fuck you, Glassbilen. Fuck you very much.

Jag vet vad alla säger nu

Nu är klockan 12.07 och ingen har dragit upp persiennerna i ungarnas rum än. Och nu ska Nova snart gå och vila så de kommer inte att komma upp förän vid 14-tiden. Jag vet nog vad alla som går förbi säger till varandra när de ser det.

"Men herregud! Kolla där! De har inte ens orkat dra upp persiennerna. Hur lat får man bli??"
"Ja precis! Och vet du vad jag har hört? Jag har hört att de inte tar ut sina blöjsopor varje dag utan bara går och slänger dem varannan vecka. Kan du tänka dig nåt hemskare??"
"Lägg av! Är det någon som har ringt socialen än? Jag har dem på snabbnummer så jag kan ringa nu på en gång."
"Vem har inte det? Jag pratar med dem minst en gång i veckan. Det är ju så himla många som gör fel överallt nu för tiden! Har folk inget vett längre?"
"Tydligen inte."
"Men hjälp. Nu måste jag nästan stanna. Har du sett? De har ju inte klippt gräsmattan heller!!"
"Nej det var droppen. Nu ringer jag."

Snorunge för dig va! Lortjänta!

Blev precis kallad snorunge av Nova för att jag hade sönder hennes sandkaka. Men det var hon själv som sa att jag skulle göra det. Jag känner mig orättvist behandlad. Amnesty! Var är ni?

Tagna på bar gärning

Ungarna gick och la sig för ca 45 minuter sedan. Jörgen har poppat lite popcorn och vi ska precis sätta oss i soffan och gluffa i oss alla popcorn. Just precis nu kom Armica ut och följande konversation utspelade sig:
Armica: Har ni popcorn
Jag: Öööö.... äääää alltså.... ja. Vi ääääää... tänkte göra lite popcorn och ha det till fredagsmys... imorgon....
Armica: Jaha. Får jag smaka en nu?
Jag: Äääää.... Nä... imorgon.
A: Okej. Mamma, jag lyssnade på regnet och så gick jag till Novas säng. Och hon sov, men jag väckte henne så att hon också skulle få se lite på regnet.
J: *Alldeles stum i tre sekunder* Eeee... Vad sa du nu?
A: Jag väckte Nova för hon sov. Jag väckte henne så att hon också skulle få se på regnet. Det regnar jättemycket!



Ja. Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta.

Dessutom syns alla katthår

Jag har precis hängt upp en massa tvätt på tork. Och jag tycker mig se en viss likhet mellan alla kläderna på torkställningen.

Oj vad vi är färggranna och glada i den här familjen!

Gubbar alltså...

Idag satt jag och sov på pendeltåget med benen utsträckta framför mig. Helt plötsligt känner jag att det är någon som klappar mig på handen och när jag tittar upp så ser jag en gammal gubbe som står upp och vill komma förbi. Jag sätter mig upp med ett ryck och får fram "Oj, ursäkta!". Han plirar tillbaka, klappar mig på axelan och säger "Det är bra. Man ska drömma".

Hi hi!