En ungefärlig uppskattning räcker

När slutar allt vara så jävla jobbigt?

En stark fasad

Okej. Det här kommer att bli ett tungt och tråkigt inlägg. Men det kan inte hjälpas. Nu kör vi.

Jag har kommit på mig själv med att ha en rätt stark fasad utåt. Det hade jag inte förut. Om jag var irriterad eller arg så kunde jag låtsas att jag hade en stark fasad. Jag satte på mig ett fejkat smile och sa "Nej, men det är okej. Inga problem" och det följdes av en jag-suckar-och-hoppas-att-ingen-ser-mig-fast-egentligen-vill-jag-att-alla-ser-mig-suck. Men det där har ändrats. Nu är fasaden av sten. Orubblig och bestämd. Och den där sucken har flyttat in i mitt huvud. Ingen ser eller hör den mer än jag.

På jobbet är allt skit just nu.

• Det är nämligen personalbrist på nästan alla avdelnignar men inga vikarier sätts in.
  
• Två gånger i veckan kommer det ut en ny version av det fasta schemat som ska börja gälla v 36 eftersom man hela tiden upptäcker ställen där den gamla versionen inte funkar.
• När man pratar med rektorn säger hon att "arbetslagsledarna har hand om det" men arbetslagsledarna jobbar halvtid på en av avdelningarna så de har inte tid att fixa allt som behöver fixas eftersom de utöver allt annat måste ha anställningsintervjuer för att fylla alla vakanser.
  
• Jag fick ta våra 5 inskolningar (en 05:a, två 06:or och två 07:or) själv eftersom det var personalbrist trots att jag sa att jag aldrig haft några inskolningar förut. Det har varit ett helvete!
• Nån gång snart ska jag ha ett samtal med en av arbetslagsledarna eftersom jag började gråta när hon frågade hur det gick på avdelningen. Så nu när jag ser henne så lägger hon huvudet på sned och säger "Hur är det?"

Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Sova och sen jobba, jobba, jobba. Och imorogn är jag ensam med alla barn eftersom min kollega är sjuk. Men vi skulle få in en vikarie nån gång under dagen.

Yay.... =/

Damn I'm good!

Nu är vardagsrummet så gott som färdigt. And it looks mighty fine! Det var j-ligt slitigt, men värt det! Nu ska vi bara sätta upp ett par tavlor, byta golvlister, sätta upp kattluckan och sätta upp en list runt öppningen ut mot hallen. Ni vet, småsaker ;-)

Jag är helt sjukt trött! Men det är nog för att jag börjat jobba igen. Vår förskola har slagits ihop med en annan så nu är vi en super-förskola på 12 avdelningar och ca 250 barn fördelat på två tvåvåningshus. Puh! Det kommer att bli livat i lilla Silverdal. Den här veckan roar jag mig med att packa upp alla flyttlådor och möblera hela den nya avdelningen helt själv. Jag är jävligt stolt över att jag klarat mig så bra utan hjälp från nån. Än. Alla andra har varit minst två vid uppackandet, men eftersom mina kollegor inte börjar förän nästa vecka och i september så är det jag allena som får bestämma hur det ska se ut. And it's going to look mighty fine! :-) Det är rätt skönt att göra allt själv faktiskt. Då vet man exakt var allt står och det blir ordning och reda på sakerna.

Nu ska jag äta popcorn. Bajs bajs!

Hej hå, hej hå! Vi ner i gruvan gå...!

På måndag börjar jag jobba efter fyra veckors semester. Det känns... inte som död och elände konstigt nog. Innan har det alltid känts jobbigt att gå tillbaka till vardagen efter sommaren, men inte i år. Jag tror att det beror på en kombination av att det är första året sen 2001 som jag har verklig, riktig, betald semester och det faktum att vi ska starta upp en ny förskola. Det ska bli skitkul att få vara med från början och bestämma rutiner, möblera avdelninngen och ha hand om inskolningar mm...

I'm psyched!