Ja...
Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Men jag känner att det är dags för något i alla fall. Vad vill ni höra? Vill ni höra om den gången jag stod på knä ute på landet och bad att My Little Ponys skulle komma ned från himlen och hämta mig? Eller om den gången jag hoppade på motorhuven till min grannes bil? Kanske vill ni höra om när strömmen gick på ICA och vi gick in och snattade godis i mörkret? Ska jag berätta om när jag slog Linnéa och hon skrek så mycket att jag trodde att hon skulle explodera?
Konstigt hur livet blir... Jag undrar hur det kom sig att det blev så här? När blir man medveten om att det är val man gör? Måste man vara det? Kan inte allt bara flyta på? Jo. Det kan det visst. Men det är nog bra om man pausar lite då och då. Så man inte domnar bort.
Nu ska jag domna bort ett tag...
P.S. Jag vill inte jobba imorgon. Jag vill vara hemma, ligga på sängen med Jörgen och höra ljudet utifrån. Som på Trondheimsgatan den där sommaren. D.S
