Idag...

...är det helt okej att jobba på förskola. Det är till och med okej att ha utedag.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Ålderstecken

I går natt drömde jag en supermysig dröm. Den innehöll allt en mysig dröm ska göra. Mycket gos, långa kyssar och sugande blickar. Men det var inte Jörgen som var med. Det var inte nån ung snygg vältränad kille med sammetsblick heller.

George Clooney.

George Clooney ligger jag tydligen och drömmer om på nätterna. Bland alla snygga, sexiga, unga sexobjekt i världen så väljer mitt undermedvetna George Clooney.

Är det nån slags vink om att jag börjar bli medelålders och inte längre har rätt att drömma om snygga, sexiga, unga sexobjekt...?

Det känns fel

Ikväll ska jag på bio och sedan gå och äta tapas på Barcelona. Vi ska ta bussen som går 16.54 och jag är redan klar. Och det känns så fel. Jag är van vid att behöva fixa håret, sminka mig och klä på mig samtidigt och sedan tokspringa till bussen samtidigt som jag ringer och säger att jag eventuellt blir sen. Nu, när jag är klar en halvtimme innan bussen går, har jag fortfarande den där panikkänslan som jag brukar ha, men ingenstans att få utlopp för den. Därför bloggar jag nu extra snabbt och låtsas att jag har jättebråttom. Och vem vet... kanske bloggar jag så länge att jag faktiskt får bråttom...

Published with Blogger-droid v1.6.5

Skärp er!

Vi håller på att kolla runt efter nåt mysigt ställe att åka på bröllopsresa till. Men det finns ju inget!

Folk är ju så himla gnälliga överallt och startar små krig och uppror för minsta lilla orättvisa! Vad de inte tänker på är oss stackars västerlänningar som blir totalt utan mysiga ställen att åka på bröllopsresa till bara för att de ska få gnälla om nån liten röstsedel som nån glömt att räkna eller tjata om nån gammal brödkant som nån råkade slänga.

Inte ens i Sverige kan man ju åka runt. I norr håller de på att experimentera med dricksvattnet och i söder är alla rasister.

Vi får väl vara utan bröllopsresa då. Jag hoppas de blir nöjda då. När de förstör andras lycka på det där barnsliga sättet.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Diskriminering på jobbet

Vi spelar Jakten på den försvunna diamanten. På fem omgångar har jag bara slagit ettor hela tiden. Det måste ju räknas som någon form av diskriminering?

Published with Blogger-droid v1.6.5

En rättmätig fråga just nu

Hej Kamratposten!

Jag är en tjej på 30 jordsnurr som har en fråga. Är det normalt att väsa "Fan, jävla stolhelvete! Dö för fan!!" när man slår i tån i stolsbenet precis innan man ska gå och lägga sig och känner på sig att båda barnen nu kommer att vakna? Tack för en bra tidning!

//Cool utan stol

Published with Blogger-droid v1.6.5

Utslängd

Ego-Jörgen bestämde igår att ingen förutom han själv fick vara hemma igårkväll eftersom han skulle ha en bastu-och-öl-kväll med sina kompisar. Visserligen passade det den övriga familjen rätt bra eftersom vårt behov av att se fyra fulla scoutledare snubbla in och ut ur bastun, visa knopar de kommit på och sjunga lägersånger med tillhörande rörelser inte var så där jättestort...

Vart tog vi vägen då undrar ni? Stod vi med näsorna tryckta mot köksfönstret hela natten med tårar i ögonen och frost i håret? Nepp.

Armica flirtande in sig hos moster Lala och morbror Manne och såg till att de matade henne med hamburgare, chips och godis tills hon fick ont i magen och snodde sedan Mannes sängplats så att han fick sova på soffan. Jag bokade in mig och Nova på Hotell Mamma där det som tur var fanns två lediga rum. Det här är verkligen ett hotell som jag kan rekommendera! Servicen är utomordentlig, sängarna är sköna och maten perfekt. Det bästa är att det finns bebisservice att boka som tillägg. Så när din bebis vaknar på morgonen och du inte känner för att gå upp än ringer du bara i en liten klocka så går hotellägaren själv upp och fixar välling och byter bajsblöjor.

Nu måste jag sluta för det serveras brunch i matsalen!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Inte som andra

Vissa brukar ju vara hemma när de vet att nån ska komma och hälsa på. Men inte min mamma. Hon tycker att det är roligare om gästerna får sitta i bilen i några minuter först och vänta på att hon ska komma hem. På så sätt kan de ju bygga upp förväntningarna inför besöket. Och även förväntningarna på att det finns värme i huset.

Published with Blogger-droid v1.6.5

Ohygienisk!

Små barn är verkligen inte hygieniska! De är ju i perfekt höjd för att suga på toaletten, slicka på sopkorgen och tugga på gammal mat på golvet. Kan de inte bara vara lite längre?!

Olycksbådande

Det är 19 barn här idag. Och det är alldeles tyst. Det är aldrig bra. Det betyder att de antingen har dött allihop eller så har de nåt fuffens för sig...

En glädjens dag!

Hör ni? Hör ni de där ljuden? De där spröda änglatrumpeterna som sänder ut sina ljuvliga toner? Toner som singlar ned likt nyfödda snökristaller och som sedan, när de nuddar marken, bryts i tusen och åter tusen små fragment som alla innehåller eoner av ren och skär lycka. Hör ni dem?

Det är för att hon sov hela natten i sin egen säng!!

It's on

Alla julsaker har tagits ned, granen är utslängd, möbler har flyttats tillbaka, lampor har skruvats tillbaka, gardiner har struktis och hängts upp. Huset är städat, alla saker ligger på sin plats, alla smuttvätt är tvättad. Kläder är framlagda, vädret har studerats för att slippa otrevliga överraskningar, bilen är tankad, barnen är förvarnade och strategier har gåtts igenom.

Vi står enade och är redo för de långa och svåra stridigheterna som stavas

V A R D A G S L I V

Camillas kroppskrönika fortsätter

Jag bestämde mig för att väga mig nu på morgonen. Men innan jag gjorde det tog jag en lång härlig dusch. Och passade på att fila bort all överflödig, tung, kompakt hud på fötterna, tvätta bort alla lösa tunga hårstrån som liksom tynger ned mig även fast de egentligen lostnat och rensa bort all övrig tung smuts som bara hänger på mig. Sedan klippte jag bort mina tunga långa tånaglar.

Konstigt nog så hjälpte inget av det här. Vågen visade fortfarande på alldeles för mycket.

Imorgon ska jag köpa en ny våg. Som inte är trasig.

Som vågor på ett hav

Jag la mig ned på golvet för att göra sit ups. Då kände jag hur brösten liksom rann ned i armhålorna. Jag bet ihop och gjorde mina sit ups i alla fall och ställde mig sedan upp.

Då rann brösten ned på magen.




Fuckers.

En lugn natt

Idag vaknade jag vid 3 eller 4 av att Armica står och klappar på mig och viskar: Mamma, jag vill sova med dig. Halvt i koma snubblar vi in i hennes rum och lägger oss i hennes säng. Jag fick äran att ligga upptryckt mot väggen och försöka vara platt som ett nymanglat lakan vilket var sååå skönt och avslappnande. Jag sov som en ängel hela natten.

Slut!

Näää. Så var det inte. Natten fortsatte med att vi båda låg och vände och vred på oss och tyckte att det var varmt, trångt och störigt. Precis när min ena arm domnat bort sätter sig Armica upp och deklarerar att hon ska gå upp eftersom det är för varmt. Jag, som är vuxen, förklarar på ett vänligt och pedagogiskt sätt att det är mitt i natten och att hon behöver sova för att orka med morgondagen. Jag brölar inte fram "Neeeeej! Sov nu. Det är mitt i naaaatteeeeen!!" Sedan föreslår jag vänligt att hon ju kan gå och hämta ett påslakan utan täcke i i garderoben vilket hon gör och sedan lägger sig ned igen.

En halvtimme passerar.

Sedan hör jag helt plötsligt en liten viskande och alldeles för pigg röst som sjunger  

"Hej tomtegubbar slå i glasen och låt oss lustiga vara!"

Gång på gång på gång på gång. Sedan bestämmer hon sig för att hon inte ska sova mer och är på väg upp. Men då använde jag mina telepatiska förmågor och fick henne att förstå att klockan var 5 på morgonen. Hon förstod tillslut och la sig ned igen. Vi sov i frid och fred i två timmar. Då vaknade jag med ett ryck och inser att mobilen inte har väckt mig som den skulle och försöker leta reda på den för att se vad som hänt. Hittar den inte. Inte under kudden där jag la den, inte under täcket och inte ens under bäddmadrassen. Nepp, för den har ramlat ned mellan sängen och väggen.


Härligt. Jag älskar mitt liv!