Jörgens självbevarelsedrift

Det är bra att Jörgen vet vad som är bäst för honom och köper choklad till mig en gång i månaden. Jag kan bli väldigt otrevlig och gnällig och... mindre charmig... annars.

Det skulle nog vara bra att ha nåt sånt där akutskåp också. Ett sånt där det står "Break the glass in case of emergency" fyllt med choklad. Då skulle han bara kunna kasta in en chokladbit i mitt vrålande sura gap så skulle jag bli from som ett Lambi-lamm.

Kan man köpa såna på IKEA kanske?

Prata med varandra? Meh... Orka...

Det är viktigt att man kommunicerar bra och framförallt är det viktigt att kommunicera bra med sin man angående aktiviteter som antingen han eller jag måste följa med på.

Men hur gör man när kommunikationen inte fungerar? Hur gör man när de verktyg man behöver för att kommunicera saknas?

Igår skrev jag på Fejjan att jag kunde ta sovmorgon till 9.30 eftersom Jörgen och Armica sedan skulle åka till Armicas gymnastik och jag då måste vara vaken och kunna agera om Nova skulle få för sig att jonglera med knivar eller smaka på vodkan i barskåpet. Det här inlägget såg inte Jörgen eftersom han har lämnat tillbaka sin androidtelefon till jobbet som han slutade på i onsdags. Så han trodde att jag skulle åka med till gympan. Kontentan blev att jag fick slänga i mig frukost, slänga på mig kläder och slänga mig in i bilen som stod och väntade utanför oss.

Vi måste verkligen se till att han får en ny telefon! Han kan ju inte gå in på datorn varje gång han ska titta på vår gemensamma google-kalender eller på Fejjan. Det tar alldeles för lång tid. Och om inte kommunikationen fungerar i ett äktenskap så faller ju hela strukturen!

Morgondagens ledare?

Jag vill med följande exempel illustrera hur individualiserat vårt samhälle har blivit. Jag skulle till och med vilja påstå att vi blir alltmer egocentrerade för varje generation som föds.

Vi ska äta falukorv och makaroner till middag idag.
Jag: Armica, hur många korvar vill du ha?
Armica: Två
Jag: Nova, hur många korvar vill du ha?
Nova: Alla.

Respekt

Man ska respektera sina barns känslor. De måste få känna att det är okej att känna det de känner när de känner det.

Så när jag nu avsiktligt bröt itu den sked som de alltid bråkar om varenda middag och sedan sa att den gått sönder i diskmaskinen så sa jag det utan att röra en min.

De måste ju få känna sorg och förtvivlan om det är så de känner. Det respekterar jag verkligen.

Jag tycker att det känns bra att jag tar mina barn på allvar.

Ett framtida önskemål

Nu känner jag att det är väldigt viktigt att det blir en varm och somrig sommar i år. Jag behöver en varm och somrig sommar. Och jag har vissa önskemål om vad denna varma och somriga sommar ska innehålla. Har alla papper och penna? Bra. Då kör vi:

• blå himmel
• värme
• små fluffiga vita moln
•  solsken
• smältande glass
• svenska flaggor som fladdrar lite lojt
• fiskmåsar som skriar
• picknick på en filt i gröngräset
• en uppblåst plastpool med två nakenfisar i
• en midsommarstång
• flip-flop-tofflor
• smultron
• jordgubbar
• blåbärspaj
• doften av grillat kött
• smaken av grillat kött
• kubbspelande
• en hängmatta
• minst fem bra böcker
• kräftor
• långa ljusa kvällar

Vem tar på sig att fixa det här nu då? Någon som är frivillig?

En söndag i januari

Idag har vi varit på landet och fixat med... ja... vad var det nu... nåt med vattnet som frusit i brunnen och nån kupévärmare som stod igång... och ett bord skulle flyttas... Nej! En soffa skulle flyttas och ett bord skulle tas med. Så tror jag att det var.

Medan mamma och Jörgen pysslade med... vad det nu var som skulle göras... gjorde jag våfflor tillsammans med ungarna. Sedan tände Jörgen en brasa och vi åt 16 våfflor med 15 liter sylt och 10 liter grädde. Nova valde att självmant gå och vila i sovrummet och vi andra spelade ett parti "Amazing labyrinth". Efter det packade vi ihop vårt pick och pack och åkte hem till mamma och lämnade av stolar och bord och åkte sedan hem och åt en supergod tvårättersmiddag.

När ungarna somnat (utan bråk!) fick mina sandpappersfötter en rejäl omgång med fotbad, fotfil och nagelsax och sedan fick mina häxnaglar möta sitt öde.

En underbar härlig dag kan tyckas. Men jag antar att ni alla redan förstått att det här var början på något mindre roligt...


Just det.

Hon gick och la sig självmant. Självmant. Något är alltså fel. Imorgon kommer hon att ha 39 graders feber.

Allt är mormors fel

Armica har fått klistermärken av mormor. Mormor tror att man kan sätta fast dem på huden. Sagt och gjort.

 Det där med att man bara skulle sätta på sig en eller två verkar ha fallit bort i översättningen.
Tatueringsstudion nästa alltså...


Hon hade även med sig en pruttkudde.



Kul.

En saga som hämtad från verkligheten

Det var en gång två barn som skulle bada. De var trötta och gnälliga och deras mamma var trött och gnällig och efter en stund blev båda barnen arga och mamman blev också arg och alla skrek. Efter att mamman tappat ut badvattnet skrek ungarna lite mer och mamman fick då ett psykbryt och stormade ut ur badrummet och ställde sig utanför för att lugna ned sig. Sedan gick hon in igen och så bråkade de lite mer och efter mycket om och men fick hon på nått sätt på pyjamas och blöja på den ena och tänder borstade på den andra och så gick trion in och läste en saga om ett flygplan. Sedan somnade de två barnen på två sekunder och mamman gick ned och upptäckte att middagen fortfarande stod kvar på köksbordet och att det stod disk i hela köket. Mamman valde då att sätta sig i soffan och äta banan.

Slut.

Man måste ju ha rätt synsätt

Så här i början på året är det ju många som avlagt nyårslöften som de känner sig alldeles uppfylda av. De känner sig motivativerade till att ta tag i sina brister och bli bättre människor. Gå ned i vikt och bli mer hälsosam ligger långt upp på mångas listor. Det är många som gör upp träningsscheman, köper kokböcker, träningskläder och gymkort och ger sig ut på den ena träningsupplevelsen efter den andra.

Själv har jag också börjat med ett hälsosammare liv. Istället för att hälla upp hela ostbågepåsen i skålen på en gång så hällde jag bara upp två tredjedelar och kan på så sätt lura mig själv rätt länge om att jag inte kommer att hälla upp resten.

I'm a winner!

Tough love

Asrael ba: Ooo gooosa med mig!
Jag ba: Nä helst inte. Jag är ju allergisk mot dig.
Han ba: Om du inte gosar med mig så hatar du mig och jag kommer att se på dig med den här förkrossade minen som jag har nu.
Jag ba: Okej. Men lämna inga små partiklar i mitt vänstra öga bara. Då kommer det att svullna igen.
Han ba: To late motherfucker!!

Nyårsdagen

Igår var det nyårsafton och vi hade Gotlandsgruppen här på middag. Det blev en supertrevlig kväll med lagom mycket av allt. Lagom mycket bråk om vem som skulle ha vilken Blixten McQueen-bil, lagom mycket supergod mat och lagom mycket kan-inte-ungarna-somna-snart-vämtan. En perfekt kväll helt enkelt.

Men familjen Blom ligger inte på latsidan bara för att det var stort kalas igår och barnen kom i säng först vid midnatt. Nej då, idag har vi slitit ut allt ur Armicas rum och ska måla om så att ungarna kan ha det rummet tillsammans.

Och nu ligger de båda i Novas rum och ska för första gången sova tillsammans. Jag hör hur de ligger där uppe och pratar och jag tänker att de är det sötaste som finns.