Katter och ex-grannar

Vi flyttade för en vecka sedan. Visserligen bara 7 km men det känns som en helt annan värld. Nu slipper vi följande:

• Röklukt. Konstant röklukt från våra storrökande grannar.
• Hundbajs på tomten. Grannarna envisades med att bara släppa ut sin hund på tomten istället för att gå ut och gå med den.
• Bristen på varmvatten. Man var tvungen att stänga av duschen efter ca 1 minut, vänta 1 minut och sedan fortsätta om man inte ville duscha i iskallt vatten.
• Alla j-la saker som stod överallt i alla gemensamma utrymmen. Garaget, förrådet och tvättstugan var belamrade med saker som grannarna samlat på sig under årens lopp.
• Den oskottade uppfarten. Det hade varit lättare att ta på sig skridskor och åka nedför än att försöka hoppa mellan de isfria fläckarna.
• Hängrännorna. Där det växer träd och buskar och där vattnet rinner över och studsar upp på våra rutor.

Allt detta slipper vi nu. Givetvis kommer det komma nya saker att störa sig på men omväxling förnöjer.

Vi bestämde oss för att släppa ut katterna i tisdags vilket visade sig vara ett misstag. Ebony kom tillbaka efter en kvart, Castor kom tillbaka efter två timmar. Men Asrael kom inte tillbaka. Fan vad jobbigt det var. Jag såg framför mig hur han låg överkörd på vägen, låg ihjälfrusen under en gran, blivit halvt uppäten av en räv, satt fast i ett träd, blivit stulen och bortrövad. Kort sagt - jobbiga dagar. Och det blev inte bättre av att jag dagen innan fått veta att mitt kontrakt inte kommer att förnyas efter sista februari.

Så det rann många tårar. Så fort jag såg Ebony grät jag och tänkte på att hon förlorat sin bästa kompis. Och så fort nån ringde och frågade hur det var började jag gråta.

Efter två och en halv dag kom han tillbaka. Lyckan var total! Och allt kändes lätt som luft.

Men gud vad jobbig att humöret går upp och ned... =/

Bättre.

Han kom tillbaka. Vid 15-tiden jag hörde jag jamande utanför och där var han. Skitig, hungrig, men annars helt okej.

Total lycka!

Jobb schmobb känns det som nu. Bara det att Asrael är tillbaka gör allting mycket mycket lättare att hantera.

Vit flagg

Jag har inget jobb längre. Rektorn ringde (ringde!!) och sa att hon inte kommer att förnya mitt kontrakt efter den sista februari. Hon tyckte att det inte var bra att jag var sjuk så ofta med tanke på att jag är gravid (som om hon bryr sig) och att hon inte kunde fortsätta fixa vikarier för mig. Vilket hon aldrig behövt göra förut men som blev aktuellt nu när jag är sjukskriven i två veckor. Och här sitter vi. Med ny lägenhet som ska betalas och barn på väg. Amorteringar, avgifter, barnvagn, barnkläder mm...

Och Asrael är borta. Jag släppte ut alla tre för första gången igår vid 9.30. Ebony kom in efter 15 min. Castor kom vid 12. Men Asrael kom aldrig. Och nu, mer än 24 timmar senare har han ännu inte kommit tillbaka. Vi har varit och letat runt lite, men inget. Jag var ute en sväng idag, men man kan ju inte klampa runt på folks tomter hur som helst. Speciellt inte när man är nyinflyttad. Jörgen tror att han är på väg tillbaka till gamla lägenheten så han ska dit ikväll och leta.

Jag vill bara ge upp. När jag ser hur Ebony inte har nån att leka med längre vill jag bara ge upp. När jag ser att ingen ligger på hallmattan och vill bli klappad vill jag ge upp. När ingen tittar på mig med sina guldögon och ser så där smart ut vill jag bara lägga mig ned och Ge Upp. Men jag kan ändå inte låta bli att stirra ut genom fönstret. Varenda gång Ebony eller Castor får syn på nåt utanför fönstret hoppas man...

Fan. Det skär i själen.