Huset som julen glömde

Ja... Vad säger man om ett pepparkakshus som ser ut så här? Vad säger man?

Man säger Skit på dig jävla skithus!!! Gå och dö ditt förbannade as!! Jag hatar dig mest av allt på hela jorden!!

När vi efter jul ska ha sönder huset och äta upp det så kommer jag att njuta. Jag kommer att ta sönder huset långsamt och skratta mitt elakaste skratt hela tiden. Jag kommer att föreställa mig att huset lider och har ont när ungarna tuggar sönder det.

Så går det när man är ett dumt jävla pepparkakshus som vägrar att samarbeta. Det gick sönder fem gånger på tre olika sidor och när jag skulle laga det fick jag smält socker på fingrarna så att det svider som fan nu. Brinn i helvetet för alltid skithus!

Tillägg till min önskelista

Käre Jultomten.
Tidigare löste jag konflikt 32456 mellan kombattanterna Armica och Nova. Den handlade om huruvida dörren till deras rum skulle vara öppen 10 cm eller 20 cm. Sedan löste jag konflikt 32457 som handlade om vems tur det var att välja film till fredagsmyset. Efter det behandlades i tur och ordning vem som skulle sitta bredvid mormor på julafton, vem som skulle sitta bredvid Manne på julafton, vem som skulle sitta bredvid Lala, morfar, farbror Micke och alla andra på julafton. Sedan tyckte Armica att Novas nattlampa lyste för mycket och Nova ville att Armica skulle flytta pysselbordet 15 cm åt höger så att hon kunde se en leksak på en hylla medan hon somnade. Båda sidorna vägrade tillmötesgå varandra.

När jag nu sitter här kl 3 på natten med en Lilly som inte vill somna om och vars hand ska in i mitt öga hela tiden och med en Jörgen som toksnarkar och väcker henne när hon mot förmodan skulle hålla på att somna så vill jag lägga till en sak till min önskelista:

En ensamsemester.

Det behöver inte vara nån lyxig variant. Ett tomt rum med en säng och en tv räcker. Bara det inte är nåt folk där.

Jag känner att jag behöver få sakna min familj lite grann.

Den gången då jag ringde 112

Jörgen var på möte ikväll. Nova var hos en kompis och Lilly sov. Så det var bara jag och Armica som skulle äta middag. Alltså tände vi ljus och gjorde det mysigt.

Tre sekunder efter att jag tagit det här fotot så biter Armica snett på sin väldigt lösa framtand. Det börjar blöda rätt mycket. Vi torkar med papper. Lilly vaknar och är gnällig. Jag tar upp henne och sätter henne i hennes barnstol.

Då ramlar Armica ihop i en liten hög på golvet.

Under en halv sekund trodde att hon skämtade men jag fattade ju rätt snabbt att så inte var fallet. Jag försöker få kontakt med henne, men hon är helt borta och liksom lite stel i kroppen. Efter några sekunder vaknar hon till och mumlar något osammanhängande men fokuserar blicken efter en liten stund. Hon säger att hon har ont i magen och är yr i huvudet men verkar snabbt hämta sig.

Medan jag ringer 112 sitter hon i mitt knä på golvet och är ledsen. Lilly börjar tröttna på att sitta i sin stol och börjar gnälla igen.

När jag får prata med en sjuksköterska säger Armica att värken i magen håller på att gå över. Och yrseln också. Efter lite pratande fram och tillbaka bedömer sjuksköterskan att vi kan avvakta och när jag lägger på säger Armica att allt är bra igen.

Jag ringer till mamma så att hon kan komma hem och vara med Armica och Lilly medan jag åker och hämtar Nova hos hennes kompis.

När vi kommer hem har Lilly 39 graders feber.

Olika barn har olika tankar.

Nova: Hur gammal är du?
Jag: Jag är 33.
N: Jag kommer också att bli 33.
J: Ja och då kanske du också är en mamma.
N: Ja. Och mina barn som jag har i magen ska komma från Afrika.
J: Jaha...
N: Och min bebis ska komma från Thailand.
J: Okej...
N: Och jag ska komma från England.
Armica: Men du kan inte komma från England Nova. Du är ju redan svensk.
J: Menar du att du vill bo i England?
N: Ja.
J: Men då kommer du att bo jättelångt bort från mig och jag kommer att sakna dig jättemycket.
N: Men jag kommer att flyga och hälsa på dig jätteofta.
J: Du och dina barn från Afrika och din bebis från Thailand?
N: Ja. Och min bebis kommer att vara jäääättesöt.
A: Jag vill bo på Nordpolen när jag blir stor.
J: Varför det?
A: För att jag inte vill bo med några föräldrar.
N: Tomten bor på Nordpolen.
A: Va?? Gör han??
J: Ja det gör han. Ska du bo i samma hus som honom?
A: Nä. Jag ska bo själv.

Så nu måste vi kolla upp hur man adopterar barn från Thailand och Afrika samt om man får bygga hus på Nordpolen.

Studentplaner

När Armica var en månad åkte jag förbi min gamla gymnasieskola och såg att alla gick med studentmössor på sig. Jag åkte hem och frågade Jörgen om han inte trodde att jag skulle kunna smälta in bland studenterna när de sprang ut. Studentmössa har jag ju och nu för tiden är det ju jättetrendigt att skaffa barn när man är ung så barnvagnen skulle nog bara vara ett plus. Han tittade skitkonstigt på mig och svarade "Javisst älskling..."

Idag sitter jag och fikar i Sollentuna Centrum. Bakom mig sitter ett gäng ungdomar i gymnasieåldern. De pratar om tvprogrammet Partaj och jag tänker "Jag brukar ju också titta på det ibland." Sedan pratar de om spanskaprovet och att ingen av dem har pluggat till det och jag tänker " Jag brukar ju inte heller plugga." Efter det reser de sig och går eftersom de har bråttom tillbaka till nästa lektion och jag tänker " Jag brukar ju också ha bråttom!"

Ha! Det var väl det jag visste! Att jag ser ut som en ung fräsch tonåring och inte en sunkig trebarnsmamma! I vår ska jag fan sätta på mig studentmössan och gå ned till Rudbecksskolan och springa ut med de andra studenterna. Och ungarna får följa med. Om en unge är creddigt så måste ju tre vara ännu creddigare?

PS. Säger ungdomarna creddigt nu för tiden? DS

Låt som mig!

Så här lät det lite tidigare i veckan.

Armica: Mamma, kan du låta så här? Mmmmmmrrrrraaaaaa!

Jag: Ja.

A: Men gör det då.

J: Nej.

A: Joooo! Låt som mig!

J. Nej.

Nova: Nej, mamma. Jag vill att du ska låta som mig!

J. Hur låter du då?

N: Så här.

A: Neeeej! Hon ska låta som mig! Mmmmmmrrrrraaaaaa! Mmmmmmrrrrraaaaaa! Mmmmmmrrrrraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

J: Nej. Jag vill inte.

N + A: Jo! Låt som mig, låt som mig, låt som mig, låt som mig, låt som mig, låt som mig, låt som mig, låt som mig!

Tänk er den här konversationen. Plussa sedan på två stolar som de båda barnen klättrat upp på så att de kan skrika mig i varsitt öra samt en Lilly som förnöjt sitter och äter kattsand från kattlådan som inte blivit rengjord på rätt länge.

Är det då konstigt att jag längtar efter en semester dit alla som inte har mitt personnummer inte har tillträde…?

En annorlunda leksak

Jag är i badrummet och Lilly leker på golvet utanför. Jag hör hur hon pratar för sig själv och att hon verkar väldigt nöjd. Efter en stund kommer hon inkrypandes i badrummet. I munnen har hon Novas kissiga trosor som hon sedan försöker dra över huvudet. Glädjen över denna fantastiska leksak går inte att ta miste på. Leendet går från öra till öra.

Jag tänker att jag kanske inte ska pussa på henne så mycket idag.

Asläskigt!

Jag går in i Armicas och Novas rum för att stoppa om Nova eftersom hon alltid sparkar av sig täcket. När jag vänder mig om för att gå ut ur rummet ser jag att Armica sitter upp i sin säng. Bara det är ju lite creepy. När jag kommet närmare märker jag att hon inte bara sitter upp. Hon sitter upp och med huvudet på sned stirrar hon rätt in i väggen.
Så
Jävla
Läskigt.
Jag hann tänka Blair Witch Project och Paranormal Activity på en halv mikrosekund innan jag tog mod till mig, gick fram till henne och la henne ned i sängen. Hon sa inte ett ljud utan la sig bara ned och fortsatte sova.

Sedan gick jag själv och la mig.

För säkerhets skull barrikaderade jag dörren en aning genom att sticka in en papperslapp i springan mellan dörren och vägen så att dörren blir väldigt trög att öppna.

Och som extra säkerhetsåtgärd skriver jag det här inlägget. Om jag skulle vara försvunnen imorgon så fråga Scary-Armica vart hon gjort av min lemlästade kropp.

Saker som irriterar mig just nu

1. Klockan är 3 och jag är vaken.
2. Lilly är vaken.
3. Jag ammar Lilly för att få henne att somna och efter en kvart somnar hon. Jag lägger ned henne i sängen.
Hon vaknar.
4. Jag måste ta upp henne igen.
5. Jag måste stå upp med henne i famnen och vagga henne.
6. Lilly väger snart tio kilo.
7. Det kliar frenetiskt i näsan och båda händerna är upptagna med att vagga...

Tydliga fakta

Jag tyckte att Lilly var lite gnälligare än vanligt när jag och Nova gick till skolan för att hämta Armica vid 15.20. Då kom jag på att hon åt lunch kl 11.15 och inte hade ätit något mer sedan dess.

Fakta 1: Tydligen behöver barn äta mer än en gång per dag och tydligen så är det förälderns ansvar att komma ihåg det.

Fakta 2: När Armica var sex månader så vägde hon 7,7 kg.
Fakta 3: När Lilly var sex måndaer så vägde hon 7,8 kg.



Fakta 4: När Nova var sex månader så vägde hon 10,1 kg.






Gissa vem vi kom ihåg att mata regelbundet varje dag...?

En språklektion

Det finns många fraser och uttryck som jag trodde mig ha koll på innan jag skaffade barn men som jag nu vet att jag inte hade den blekaste aning om vad de betydde. Som till exempel frasen "leta överallt". När Armica var 1,5 var hon på besök hos mormor. Efter att jag hämtat henne där ringer mamma mig och säger att Armica slarvat bort fjärrkontrollen. Och så säger hon att hon har "letat överallt". Då frågade jag henne vad hon menade med att hon "letat överallt".
"Ja, under tv-bordet, mellan kuddarna i soffan och under vardagsrumsmattan" svarar hon.
Då fick jag förklara för henne att "leta överallt" betyder att verkligen leta överallt. I kylskåpet. i toaletten, bakom elementen, i tvättmaskinen, under tvättmaskinen, i alla skor och under altanen. Då blev hon tyst. Jag tror att hon tänkte på innebörden av uttrycket "leta överallt" kontra deras stora stora sjurumsvilla...

I natt har jag lärt mig innebörden av ett annat uttryck; "tillkämpat lugn". Armica vaknade och ville sova i vår säng. Jörgen fick då gå och lägga sig i hennes säng. Efter nån timme vaknar jag av att Nova gråter. När jag kommer in i tjejernas rum sitter hon på Armicas sängkant medan en yrvaken Jörgen försöker ta reda på varför hon är ledsen. Det är inte det lättaste. Allt han frågar henne tas emot med tystnad och något enstaka pip.

Och låt mig nu förklara hur man fungerar kl 3.30 på natten. Man fungerar som en tryckkokare. Om man blir störd i sin nattsömn så börjar trycket byggas upp och om störningsmomentet inte försvinner inom en viss tidsrymd så kokar det över och man exploderar. Så fungerar i alla fall jag och Jörgen och Nova har ärvt det i kvadrat. När hon väl exploderar så blir det en explosion som håller i sig i en timme eller så.

Där sitter vi alltså, tre tryckkokare, och försöker komma underfund med varför Nova är ledsen kl 3.30 på natten. Hade hon ont nånstans? Hade hon drömt en mardröm? Var det för kallt? För varmt? Alla försök till logiskt resonemang (som till exempel "Det är bara i din säng det finns plats. Alla andra sängar är upptagna") föll pladask till marken. Logiska resonemang som jag och Jörgen med tillkämpat lugn pressade fram med en underton av dämpad vrede. Logik och Nova är inte de bästa vänner. Efter ett tag fick vi fram att hon tyckte att hennes täcke var fel. En fullt naturlig orsak till att vägra sova även fast man är astrött. Vem vill sova med fel täcke? Inte jag i alla fall. Men vad är rätt täcke då? Ett varmare täcke? Ett svalare täcke? Ett mindre täcke kanske? För varje fråga blev det tillkämpade lugnet mer tillkämpat och mindre lugnt. När alla tryckkokarna var på gränsen till en explosion i Hiroshimastorlek slängde jag ur mig ett sista desperat förslag; ta ett av Lillys spjälsängstäcken!

Hotet avvärjt. Trycket går ned. Alla andas ut. Nova hoppar glatt ned i sin säng med sitt nya lilla täcke. Jörgen återgår till sitt snarkande i Armicas säng och jag stapplar tillbaka in till vår säng.

Där ligger Armica.

Klarvaken.

Och klagar på att min mobil blinkar och att hon därför inte kan sova och att hon är täppt i näsan och att det kliar på hennes höft så att hon inte kan ligga på den och det är just så som hon vill ligga för att kunna sova.

Nya insikter

Att göra egen barnmat... Vem orkar...? Det är så himla pretto att göra egen barnmat. De som gör egen barnmat är de som också syr sina egna barns kläder (av ekologiskt odlad bomull förstås) och håller sina barn hemma från förskolan tills de ska börja skolan och gärna tre år efter att de börjat skolan.

Or so I thought...

Det finns visst nyanser i det här har jag märkt.

De som gör egen barnmat kan också vara de som glömt att köpa mat till sin bebis. I flera dagar i sträck. Så att de i panik måste uppfinna nya maträtter som till exempel Skinka-och-blomkålsmos med senapssås.

Mitt breda känslospektra

Det här med nattamning hörni...
Det finns få saker som framkallar så starka känslor hos mig som det. Nä, nu ljuger jag. Det finns jättemånga saker som framkallar lika starka och faktiskt ännu starkare känslor. Men det beror på när på dygnet man frågar mig om nattamning. På dagarna tänker jag att nattamningen går till ungefär så här:

Och då tänker jag "Myyyys! Det gör inget att vi ammar tre gånger per natt (eller asmånga fler gånger som i natt). Jag tänker fortsätta ända fram till jul. Minst! Hjärta dig, Lilly!"

Men i nattens mörker går tankarna i andra banor...
Fört när hon vaknar tänker jag så här:

Sedan går tankarna över i sådana här banor:

För att till slut stanna i dessa banor:

Men när morgonen kommer och jag fått sova åtminstone tre timmar så tänker jag att jag nog överdrivit alltihopa. Egentligen var det nog så här det gick till:

Saker jag INTE kommer att sakna när vi åker till Mallis på måndag

1. Det kalla och tråkiga vädret. Fuck you skitväder.
2. Mopedisten som varje kväll drar förbi vårt hus med sin trimmade ljuddämparlösa moped. Fuck you mopedist.
3. Den medelålders mannen som varje kväll drar förbi vårt hus med sin penisförlängare till sportbil. Fuck you medelålders man.
4. Alla jävla idioter på ICA Maxi som står mitt i gångarna och pratar eller går fyra kundvagnar i bredd. Fuck you idioter.
5. Allt och alla andra som stör mig men som jag inte kommer på just nu. Fuck you till er också. 

Så. Med det sagt kan jag lugnt återgå till att tänka dessa två tankar:

1. Snart är jag här.

2. Då har jag den här utsikten.

Angry cooking. Del 2

Det kom ett mail från Armicas skola. Där skrev rektorn att de tre pedagoger som skolat in Armica och som skulle ha hand om hennes klass i höst inte kommer att ha det längre. En ska sluta och de andra två ska ha hand om nån annan klass.

Kycklingarna som jag delade och la ned i apelsinsåsen delade jag på ett Väldigt Argt Sätt.

Och rektorn kommer att få ett Väldigt Argt mail snart. Jag ska bara sticka kniven i kycklingarna några gånger till först.

Angry cooking. Kan det bli en ny trend kanske?

Jag mosar potatis till dagens lunch och låtsas att potatisen är moppen utan ljuddämpare, den enorma industrigräsklipparen och flygplanet på låg höjd som passerade kort efter varandra precis när jag fått Lilly att somna i vagnen ute på baksidan.

Det blir extra fint mosat potatismos idag.

Semesterplanering

Ibland känner jag att en veckas ensamsemester skulle sitta fint. Som till exempel nu när Lilly inte somnar som hon ska. Eller som tidigare i veckan när Armica och Nova gör allt i deras makt för att reta varandra och jag till slut får nog och kastar en trådback med kläder i golvet. (Kläderna var nyvikta. Gissa vem som fick vika om allt... )

Då känner jag att ensamsemester är precis rätt medicin.

Är det någon som har något förslag på var man kan skicka en sexåring och en treåring på semester?

Jag - ett etikettgeni

Hemma hos oss har vi vissa saker som hjälper mig att bli en bättre människa och det är jag naturligtvis enormt tacksam för.

Vår toalett på övervåningen ligger bredvid Armicas och Novas rum. Armicas säng står faktiskt vägg i vägg med toaletten. När man sitter på den här toaletten och kissar så skvalar det något enormt mycket och Armica är extremt lättväckt så det har faktiskt hänt att hon vaknat om man varit tvungen att gå på toa mitt i natten. Men nu har jag kommit på hur man ska sitta! Om man sitter alldeles rak i ryggen och flyttar ut en aning så att man inte sitter längst in så skvalar det nästan inget alls! Vår toalett hjälper mig alltså att få en bättre hållning! Tack toalett!

Vår ytterdörr har också en uppfostrande egenskap. Man kan nämligen inte smälla igen den som man kan med de flesta andra dörrar. Den studsar liksom bara och åker upp igen. Så då måste man gå tillbaka och stänga den ordentligt i alla fall. Det betyder att man aldrig kan storma ut och låta dörrsmällandet tala om för familjemedlemmarna hur arg man är på dem. Man får stänga den fint och lugnt och istället skrika till familjemedlemmarna hur arg man är på dem. Nu är ju det inte särskilt ofta som någon familjemedlem är så arg att han eller hon har ett behov av att storma ut och smälla igen dörren, men om några år kommer det ju säkert att bli aktuellt.

Till sist vill jag sända en tacksamhetstanke till våra stolar i köket. Vi har såna här stolar från Mio i vårt kök. Och fötterna på stolarna är rundade och för små för att man ska kunna ha möbeltassar på dem. De åker liksom av hela tiden. Och i vårt kök har vi stengolv. När man drar stolarna över golvet låter det som en brunstig björn som brölar. Eller som om Chewbacca står och sjunger i en mikrofon. Man måste alltså lyfta stolarna för att inte spräcka trumhinnorna. Tack stolar och stengolv! Om vi inte haft er hade jag fortfarande varit en stolsläpande vilde. Nu vet jag bättre.

Tänk på det nästa gång ni träffar mig; vilken väluppfostrad person jag är. Och det tack vare vårt hus och dess innehåll.

Egentid!

Huset är alldeles tomt! Jörgen och alla barnen har åkt på shoppingrunda. Och i kylen finns det gravad lax och paj med avokado, räkor och löjrom. Dessutom glömde barnen sina påskägg i vardagsrummet och på tv-boxen finns det asbra program inspelade. Jag tror jag kommer att gråta av lycka snart.

Varför slösar jag då bort tid på att skriva här??

Herregud.... det här har ju tagit flera värdefulla minuter att skriva!

Triss!

Lilly bajsar. Det rinner ut över hela ryggen. Vi går upp för att duscha av henne. När jag tagit av henne blöjan kissar hon. På mig och på handduken på skötbordet. Jörgen duschar av Lilly. När hon är ren (och jävligt arg) sätter jag på henne rena kläder. Hon blir ännu argare. När jag lyfter upp henne från skötbordet kräks hon. På mig och på sina kläder. Jag sätter på henne rena kläder igen. Hon blir om möjligt ännu argare.

Jag har nu tre olika kroppsvätskor på kläderna. Aaa vad mysigt det är med bebisar...!

Mitt liv som fredsmäklare

Situationer som kräver en gnällattack alternativt ett vredesutbrott:

• att fleecebyxorna är knövliga
• att vi ska gå ut
• att vi ska gå in
• att vi ska gå till färgglada parken
• att vi inte ska gå till färgglada parken
• att någon tar en penna av varje färg ur pennburken för att kunna sitta någon annanstans och rita
• att vi ska borsta håret.
• att vi ska borsta tänderna
• att fel person stänger bildörren
• att fel person kör vagnen
• att fel person håller i en
• att fel person hämtar kläder
• att fel person sitter bredvid
• att fel person kör bilen
• att fel person säger hej

Livsviktiga frågor där svaret är viktigare än luft och vatten:

• Vems tur är det att sitta på den blå sitsen på snurrgungan?
• Vems tur är det att välja film till fredagsmyset?
• Vems tur är det att köra vagnen?
• Vems tur är det att välja cd i bilen?
• Vems tur är det att ha den stora tratten i badkaret?
• Vems tur är det att välja kläder till Lilly?
• Vems tur är det att bära Lilly?
• Vems tur är det att ha den rosa skålen?
• Vems tur är det att leka med just den leksaken som den andra leker med?

I sommar vill fredsmäklaren ha en hel veckas semester alldeles själv.

Min fina fina tjej.

Nova leker med den prickiga ballongen. Plötsligt går ballongen sönder.
Hon far upp och säger snabbt "Jag tyckte att det var roligt. Jag blev inte ledsen."
Samtidigt ser jag hur tårarna stiger i ögonen.
"Jo, jag tror att du blev lite ledsen" säger jag.
"Nej, det var bara roligt" säger hon och tvingar fram ett leende.
Jag sätter mig ned på golvet bredvid henne och säger "Kom så kramas vi. Jag ser att du är ledsen".
"Nej jag är inte ledsen alls. Det var bara roligt." Det falska leendet blir ännu större och ännu stelare. Rösten hotar att gå över i gråt när som helst.
"Vad bra att du inte är ledsen. Men kom så kramas vi lite i alla fall."
Hon kommer och sätter sig bredvid mig och lutar huvudet mot min axel och försöker kontrollera snyftningarna som vill ut.
"Du" säger jag och kramar henne "Nästa gång vi går på kalas så får vi säkert en ny ballong."

Då släpper det och hon börjar gråta.
Vi sitter så en liten stund. Hon gråter förtvivlat och jag vaggar.
"Man får bli ledsen när ballonger går sönder" säger jag.
"Ja" piper hon.
"Jag förstår att du blev ledsen och rädd".
Ännu mer gråt.
Efter en stund slutar hon att gråta och säger "Jag vill lägga min pärlplatta" och går resolut iväg mot vardagsrumsbordet.

Krisen är över, humöret är på väg uppåt och jag tänker "Oj vad jag älskar den ungen."

En lördagsmorgon i mars

Jag har haft alla tre barnen själv på morgonen. Hela nedervåningen är full med saker och i vardagsrummet står Armica och häller pärlor i en tratt. Hälften av pärlorna rinner ned på golvet och den andra hälften åker ut på bordet. Endast två rullar ned i skålen dit de ska. Nova leker "gömma pusselbitar" och går således och stoppar in pusselbitar i lådor, bakom böcker, under tv-bänken och längst in under soffan. När hon sedan inte hittar pusselbitarna blir hon arg, men det är en annan historia. Emellanåt tar de en paus från sina aktiviteter för att leka varför-leken med mig. Den går till så här:
Nova: Vad gör du?
Jag: Jag håller på att köpa en ljudbok.
N: Varför?
J: För att jag ska ha den att lyssna på.
N: Varför?
J: För att jag tycker om att lyssna på böcker.
N. Varför?
J: Varför jag tycker om att lyssna på böcker?
N: Ja. Varför?
J: För att det är roligt att ha något att lyssna på medan jag ammar eller städar. Vilket är det enda jag gör nu för tiden. (Det där sista muttrar jag för mig själv)
N: Varför?
J: För att det är så.
Alla småbarnsföräldrar vet att den meningen betyder att leken är slut och att jag förlorade.

Jörgen har fått sovmorgon och kommer ned kring 11-tiden. Då är det saker överallt, barn överallt och pärlor överallt. I köket står min dator och spelar klassisk musik.
Jörgen: Spelar du klassisk musik för att lugna ned barnen?
Jag: Nej. Jag spelar klassisk musik för att lugna ned mig.

Så här känns det just nu

Det var en gång en snorsnigel som ville ha nya vänner. Han var trött på att bara umgås med den stickiga halsont-igelkotten.

En dag såg han en familj som såg väldigt glada ut tillsammans. Det var en mamma, en pappa och tre tjejer. De levde ett glatt och soligt liv och de största problemen familjen hade var att den yngsta tjejen inte ville ta nappen och att de andra två tjejerna rätt ofta bråkade om vems tur det var att stänga av tvn.

Snorsnigel blev så förälskad i familjen att han åt upp dem allihop.

Och nu bor familjen i snorsnigelns mage. De är helt omgivna av snor och slem och kommer aldrig någonsin att komma ut igen.

Sommardrömmar

Ett tag trodde jag att jag svalt krossat glass blandat med taggtråd och en kaktus. Man kan ju ibland göra sånt utan att vara medveten om det. Men det hade jag inte. Det var bara vanlig gammal halsfluss. Nu, efter några dagar på penicillin, börjar det kännas som vanligt igen. Och det är ju bra eftersom Nova nu låter som en gammal knarkrökare när hon hostar och verkar ha ställt in sin näsa på "Forsande vårbäck" istället för "Torr öken" som den borde stå på.

Hon är således hemma.

Idag ringde Jörgen från jobbet och sa (med rätt så ynklig röst faktiskt) att han nog kanske hade lite feber.

När vi kom hem från ICA däckade Armica i soffan. Varm som en kamin.

Så jag misstänker att vi inte kommer att skonas från vabruari i år.

Tur då att vi har något att se fram emot när vi ligger och sjuksvettas och torkar snor.

  I augusti drar vi.

Ärlighet varar längst... typ.

Vi sitter och tittar på Family Guy där Stewie har krympt sig och är i full färd med att döda alla Peters spermier inne i hans testiklar. Armica hör honom säga "It's a bad day to be a sperm" och efter en stund säger hon "Mamma, jag vet vad sperm betyder på det språket som de pratar." Jag sitter alldeles tyst och försöker komma på något att säga. Armica fortsätter "Det betyder spöke."

Jag fortsätter att vara tyst medan jag febrilt försöker tänka ut ett svar som inte är en total lögn men som inte heller innebär att jag måste förklara hur barn blir till. Vad ska jag svara?? Nåt smart. Kom igen nu. Svara nåt smart. Och svara nu! Hon tittar ju på dig!

Till sist svarar jag

"Ja det gör det."

Mitt nya lyxliv!

I natt har jag sovit 8 timmar. Så himla härligt. Först sov jag mellan 22 och midnatt. Och sen tog jag och Lilly en härlig vakenpaus på 6 timmar. Vi övade på en massa saker. Lilly övade på att amma och skrika. Jag övade på att inte skrika och inte slänga ut henne genom fönstret. Det gick bra. Kl 6 vaknade Jörgen och sa att han saknat Lilly så himla mycket hela natten medan han sovit så han ville gärna ha hand om henne en stund (läs jag puttade på honom tills han vaknade och morrade att han fick ta över eftersom jag var förbannat trött och arg.) Sedan kom han in med henne vid 9-tiden och då blev jag sååå glad att vi ammade lite till. Sedan somnade vi och sov till kl 12.

I'm lovin' it!

En värdig motståndare

Jag har bestämt mig för att slänga ett av ungarnas pussel. Det är ett litet pussel föreställande ett flygplan och en gång i tiden har vi haft två likadana. Bitarna från de båda pusslen (som alla ser likadana ut) blandades vid något tillfälle ihop och det har varit ett helvete varenda gång Armica ska lägga något av dem och bitarna inte passar ihop/saknas/blir över. För ett tag sedan lyckades jag göra mig av med det ena och nu var det alltså dags för det andra pusslet att gå samma hemska öde till mötes.

Trodde jag.

När jag såg att bitarna låg på vardagsrumsbordet tog jag för givet att det var alla bitar och slängde dem. Men nu hittade jag fler bitar. I en äggkartong. Och i handfatet i badrummet. Och i en papperspåse tillsammans med alla pengar och spelpjäser från Blixten McQueen-monopol, alla fiskar från fiskspelet, alla färgbitar från Coloramaspelet samt en massa glaskulor.

Det betyder att det kan finnas fler pusselbitar varsomhelst i hela huset. Och eftersom jag redan slängt en massa bitar måste jag nu hitta resten så att jag kan slänga dem också. Annars startar tredje världskriget här i eftermiddag. Så nu måste jag gå igenom varenda vrå, hörna, skrymsle och gömställe i hela huset.

Well played, Nova. Well played.

Ja alla är ju bra på olika saker, mamma....

Mormor: Här är en godis som "sitter löst". Den tar jag.
Pepparkakshuset: KRASH!!!!
Mormor: Oj då. Hoppsan.
Jag: Jahapp. Då har mormor tydligen bestämt att vi ska ha julgransplundring idag då, barn.
Barnen: JAAA!

Välkommen till oss!

Jag vaknade vid sjutiden av att värkarna satte igång. Då kom de med tio minuters mellanrum. Och sen hände ingenting. Under hela dagen. Mot kvällen blev värkarna starkare men fortfarande var det 7-10 minuter mellan. Men sen var det som att nån tryckte på fast forward och värkarna kom plötsligt med 3 minuters mellanrum. Vi ringde till mamma vid 18.45 och även om det kändes som att det tog en timme för henne att komma så har jag fått förklarat för mig att det bara tog 15 minuter. Armica blev alldeles förstörd när vi sa att det var dags för bebisen att komma ut. Hon ville absolut att pappa skulle stanna hemma. Mormor räddade situationen med att ta med dem och åka och hyra film och köpa godis. Den som var minst påverkad av alltihop var Nova som var lika glad och busig som vanligt =)

Vi kom in till Danderyd vid 19.45 och knep det sista lediga förlossningsrummet. Yay! Ungefär det första jag sa var ”Epidural” och de satte nål i handen och allt. Men sen var det liksom en massa annat som hände. Ett tag försökte de få mig att gå upp och röra på mig och det försökte jag låtsas som att jag inte hörde. Som tur var frågade de bara en gång och sen tog de hål på fosterhinnorna istället. Jag gick från 6 cm öppen till 10 på 15 minuter. Sedan kände jag att krystvärkarna började komma men tänkte inte ge upp hoppet om en epidural än. Smart som jag är tänkte jag att jag skiter i att säga att krystvärkarna kommit igång. Då ger de mig min älskade epidural. Men det funkade inte. För barnmorskan tittade på mig och frågade ”Du har krystvärkar nu va?” Hur fan visste hon det? ;-) Men sen lättade lustgasdimman och jag kom ihåg att de kanske såg det på monitorn bredvid sängen. Typiskt. Och sen kom hon liksom bara ut. Eller ja… det var ju inte riktigt så det kändes, men snabbt gick det i alla fall. 1 timme och 20 minuter tog det hela. De fick skriva in oss på förlossningen efter att hon var ute. Lilly Linnéa, så gick det till när du föddes. Vi älskar dig!