Har Sverige blivit tråkigt...?

Jag kom just på att på fredag är jag den enda i min familj som är hemma i Sverige. Linnéa åkte på Europa-luff i måndags. (Hur ska jag klara mig utan Olsson i en månad???) Samma dag stack pappa till Cypern och på fredag åker mamma (+ bihang) till Korsika. Ska jag ta det som en hint eller...? Eller har jag missat nån trend om att i september åker man utomlands annars är man ocool?

Det är inte utan att man känner sig lite oönskad. Jag hoppas att de har med sig presenter.


Annars jävlar.

Jävla dröm.

Hur vet man om man är bortglömd?




Jag drömde att jag var bortglömd.




Ni får inte glömma bort mig.




Även om jag flyttar till Norrland och bosätter mig i toppen på en gran och varken har tillgång till telefon eller ens ett sketet litet brevpapper...



Då måste ni ändå hålla kontakten med mig. Ni får skicka brevduvor eller nåt. Och sen kan jag äta dem till middag.


Jag tror jag ska klippa mig imorgon. Det känns som om det behövs. Oj, nu pep det. Dags att tömma torktumlaren.








Norrland...? Vad fan tänker jag med...????