Vi är kattvakter i 14 dagar. Nu räknar vi minuter och sekunder tills dess att vi blir av med dem. Och det är ungefär tre dagar kvar på helvetet.
Det började med den lilla entrémattan i hallen och badrumsmattan. De var nedkissade inom ett dygn. Sedan åkte vi på semester till Björnrike och lämnade över ansvaret för fyra katter till grannarna. När vi kom hem fick vi åka iväg med våra tre stora mattor till mattvätten, slänga fyra småmattor och torka spya från tre andra småmattor. Vi har upptäckt att de inte trivs med att bara vara inne och detta visar den ena genom att krafsa på vår och på Armicas dörr och sedan hoppa upp och hänga sig i dörrhandtaget så att dörren går upp. Detta gör han fyra till fem gånger per natt så att alla vaknar.
Kissfest 2009 fortsatte med mattan vid balkongdörren (vi har nu tagit bort alla mattor i hela lägenheten), ett par av mina stövlar (som jag fick slänga), Armicas huvudkudde (vilket resulterade i att kudde, örngott, lakan, påslakan, bäddmadrass och skyddslakan behövde tvättas), badkaret och duschdraperiet (två gånger! Och det har lett till att halkskyddet blivit förstört i ena hörnet), på golvet i Armicas rum (där det låg en mjuklift till hennes dockvagn), på golvet i sovrummet (där mina tofflor stod. De fick vi också slänga), på golvet i köket, på golvet vid den stationära datorn, på golvet under skötbordet och på golvet i hallen.
Om man till detta lägger att vi vaknar fyra gånger per natt och går upp och sprutar vatten på den andra katten så ska det bli rätt jävla skönt när de två satansynglen åker hem.
