Som ett osynligt garnnystan

Jag vill bara rulla ihop mig och inte synas mer. Bara rulla ihop mig till en liten boll, dra täcket över huvudet och bara vara. Inte tänka, inte andas, inte prata, inte äta, inte någonting. Bara jag börjar formulera en tanke om att tänka på något av alla mina MåsteGöras vältrar sig något illaluktande, mörkt och stickigt runt och dånar i mina öron.

Och alla andra orkar. Alla andra tar tag i sina MåsteGöras och gör dem. Men inte jag. Inte garnnystanet. Och jag vet att andra blir lidande. Det är nog det värsta. Om det bara var jag som drabbades av mina ogjorda MåsteGöras så gjorde det ju ingenting. Men nu är det andra som sitter och muttrar och undrar vad det blev av den där som startade så starkt...

När jag läser det här om några månader kommer det kanske inte att te sig så hemskt. Jag kommer tänka "Jävla nörd man är" och försöka glömma att jag nånsin skrivit nåt så... vad det nu är...

Jag har också en tendens att klamra mig fast vid små små strån. Hittar jag en utväg klamrar jag mig förtvivlat fast. Även om det inte är någon utväg utan bara ett sätt att pausa och fördröja.

Egentligen vet vi ju alla vad jag talar om; jag har mycket att göra och tycker synd om mig själv. Men. Det. Känns. Så. Mörkt.



--------------------------------------------------------------------------------------
Om jag ändå vore sjuk, eller nåt. Då hade jag haft nåt att skylla på... =J

Nåt att strippa till.

Sön 14 maj 2006 18:50

Om jag kände nån som strippade så skulle jag tipsa henne om den här låten. Den är som gjord för att strippa till! Och då menar jag Apollo Four Forty-versionen och inte Depeche Mode-versionen. ALDRIG Depeche! Lyssna själva. I say god damn!

Apollo Four Forty - I Feel You

I feel you
Your sun it shines
I feel you
within my mind
You take me there
You take me where
the kingdom comes
You take me to
and lead me through
Babylon

This is the morning of our love
It's just the dawning of our love

I feel you
Your heart it sings
I feel you
The joy it brings
Where heaven waits
those golden gates
and back again
You take me to
and lead me through
oblivion

This is the morning of our love
It's just the dawning of our love

I feel you
Your precious soul
And I am whole
I feel you
Your rising sun
My kingdom comes

I feel you
each move you make
I feel you
each breath you take
Where angels sing
and spread their wings
my love's on high
You take me home
to glory's throne
by and by

This is the morning of our love
It's just the dawning of our love

Som sagt... Strippor; här har ni nåt att dansa till. Slit den med hälsan. Se, vad icke-dömmande jag kan vara. Nån sa att jag har fasta principer och går till attack nästan alltid. Men nu har jag bevisat att jag kan vara som alla andra idioter som aldrig tänker. Jag är en icke-tänkande idiot jag också.
------------------------------------------------------------------------------------------------

Nej, ni får förlåta, jag klarar det inte. Jag är ingen icke-tänkande idiot. Jag vet för mycket för att vara en sådan. Om ändå alla visste så mycket som jag... Vilket drömscenario... =)

Nu börjas det igen...

Jag gillar inte mig själv när jag är så här gnällig. Men om inte jag gnäller så gör ju ingen annan det och så kan vi ju inte ha det. Vårt land är byggt på gnäll. Gustav Wasa gnällde så mycket att han blev kung. Men faktum kvarstår; jag gnäller. Och inget händer. Om det ändå hände nåt när man gnällde. Nån slags reaktion skulle vara trevligt.

Och alla människor...! Herregud vad korkade alla är! Jag blir rädd när jag tänker på att det är dessa människor som har ansvar för mina sparpengar (om jag hade några), skriver ut min medicin (om jag behöver någon), förlöser mina barn (om jag nånsin får några)...

Jag vill ha barn. God damn it! Ska det vara så svårt att fatta. Nu. Jag vill har barn nu. Snart våldtar jag Jörgen när han sover. Eller så får jag helt enkelt "glömma" ta mina p-piller och säga "Hoppsan, det var visst en som smet förbi..." Vad tror vi om det? Skulle han bli arg? Fast när vi skaffade katt så ville han inte ha det heller. Men jag sa "Vi kan ju testa i en vecka och så kan vi lämna tillbaks honom om det inte funkar." Så kan man kanske göra med bebisen också. Testa en vecka och lämna tillbaks om det inte funkar... =P

Dagens funderingar: Hur säger man till folk att man inte tycker om dem? Ska man ens säga det? Vad händer om man säger det? Hur skulle jag själv reagera? Eller ska man kanske bara vara otrevlig tillbaka?