Julhelgen i korthet

Julafton
Vi började med frukost hos Christine och Peter i Hässelby. Vi blev bara en timme sena, men det var ingen som hade väntat sig nåt annat =) Goood frukost och många julklappar som vanligt. Jultomten kom och Armica blev inte så rädd som jag hade trott. Hon tog emot sitt paket med hjälp av mig och Jörgen och öppnade glatt, men ville inte hälsa närmare på tomten.

Efter frukosten åkte vi hem och Armica sov medan jag, Jörgen och Micke (som bodde hos oss under julen) kokade ägg och stekte prinskorvar till julbordet som vi åkte till sedan. Jag försökte få Micke och Jörgen att titta Kalle Anka men intresset var ljumt. Och det kändes konstigt att inte titta tillsammans med Linnéa och de andra.

När Armica vaknat och Kalle Anka var slut åkte vi till faster Monica och Perre i Edsberg. Där blev det julbord med pappa, linnéa, fastrar, kusiner, farmor m fl. Totalet sett 18 personer. Men det var superkul! Alla hade trevligt, Armica och Jasmine blev bortskämda med en massa godis och russin och hade inte tråkigt en sekund eftersom alla stod beredda att leka och busa med dem. Även hit hittade tomten och Armica fick ännu ett paket. Det var lite mer okej än på morgonen. Han verkade ju rätt okej den där gubben... =)

När vi åkte hem vid 23.45 var Armica fortfarande vaken men somnade så fort vi la henne i sängen hemma.

Juldagen
Vi tog sovmorgon till 9.30 vilket var superskönt! Sedan roade sig alla med sina julklappar. Det vill säga; Armica sprang omkring med sin dockvagn och jag, Jörgen och Micke spelade Wii Sports på min nya Nintendo Wii. Fan vad kul det var!! På kvällen åt vi julbord hos pappa och spelade mer Wii Sports på Linnéas nya Wii. Självklart spelade vi också brädspel. Brainstorm hette det och var även det roligt. Fast lite klurigt. Armica somnade i La-las säng vid 21-tiden och sov tills dess att taxin kom vid 01.15.

Annandag Jul
Även idag valde prinsessan att ge oss sovmorgon och det tackar vi för! Mera Wii-spel, mera dockvagns-race och sedan åkte vi på kalkonmiddag till mamma. Där var vi 19 glada personer + ett knytte i en mage som trängde ihop oss och åt smaskig kalkonmiddasg som vanligt. Fast utan fyllning för den hade mamma råkat hälla glassplitter i. Synd, för den brukar vara det gottaste =)

Det var mysigt att få träffa kusinerna på mammas sida eftersom jag inte fick tillfälle till det på julafton. Och som vanligt hemma hos mamma så flög Armica och William omkring som två virvelvindar. Filippa flög inte så mycket men gjorde sin närvaro känd genom att låta så mycket hon kunde =)

Allt var frid och fröjd ända tills Peter halkade och ramlade nedför halva trappan när han var på väg ned med Filippa i famnen. Båda rasade i golvet och Filippa fastnade i spjälorna som fungerar som trappräcke. Dock tror jag att det gick rätt så bra men fan vad rädda vi blev allihop! Usch.

Nu är vi hemma igen och sitter och tittar på Narnia-tvåan och dricker julmust. Det har varit en jättemysig jul med många glada människor och allt har gått över förväntan bra!

Jag älskar min släkt!

25 värmeljus och inga prickar

Jag har just tänt inte mindre än 25 ljus i vårt vardagsrum. Jörgen har gjort chokladbollar och te. Och nu ska vi äta chokladbollarna, dricka teet och titta på tv och mysa, mysa, mysa.

Det behövs inte mer än så för att jag ska bli glad.






Armica är sjuk. Hon hade 40,2 i feber vid 14-tiden så Jörgen fick hämta hem henne från förskolan =( Vi träffade min kusin + sambo i Stinsen och de sa med en mun: Vattkoppor! Men nej! Jag vägrar! Här fås inga vattkoppor förän alla julklappar är inslagna, rimmade, öppnade, hemtagna, lekta med och eventuellt bytta. Då kan hon få vattkoppor.

Ljus, feber och yrkesval

Vi var på middag hos farmos ikväll. Först åkte vi till farfars grav och satte ljus där. Sen tog vi en sväng förbi Daddys grav och satte ett ljus där också. Det var sååå himla fint på båda kyrkogårdarna! Ljus och människor överallt. Mysigt!

Jag har kommit på att jag nästan aldrig skriver om Armica i den här bloggen. Konstigt va? Hon är ju min ögonsten, min älskling, min sockerbit min... ja... ni fattar =) Hon var i alla fall väldigt söt ikväll. Med två små tofsar i håret. En som pekade nedåt och en som pekade uppåt. Men efter ett tag insåg vi att hon nog hade feber; hon var helt varm i hela ansiktet. Sent blev det också; vi kom inte hem förän vid 21.30 och hon brukar ju somna vid 19.30. Så när vi kom hem tog vi tempen (39,4 hade hon), slängde i henne välling och sen alvedon. Sen somnade hon på två sekunder. Lillpluttan...!

Jag tycker att det är intressant att mitt yrkesval sticker lite i ögonen på folk... Vissa tycker att jag slösar bort min lärarkompetens eftersom jag "bara" jobbar på en förskola. Men det är fortfarande pedagogik hörni. Barnen behöver lika mycket lärarledning som elever i skolan behöver. Det är bara på en annan nivå. Detta ska diskuteras mer ingående senare.

Ja, ja... Sova nu. Trött. God natt!

Känslokluven

Idag var jag på fortbildningsdag med jobbet. Det hölls på Star Hotel (jag vet att det numera heter Scandic, men det skiter jag i. Ha!) för Inspiras ca 350 medarbetare. På schemat stod 3 föreläsare. Först en norrman som talade om bl a att beröm ger mer än kritik. Han var riktigt rolig! Han sa också att 60% av allt beröm får man innan man fyllt tre år. Sug på den karamellen...

Nästa föreläsning handlade om genuspedagogik. "Modiga prinsessor och ömsinta killar" hette den. Den hade säkert varit jättebra om det inte varit så att hon som höll den stakade sig hela tiden, pratade väääldiiigt lååångsaaamt och var alldeles för övertydlig. Tråkigt. Det hade också varit kul att få mer didaktiska tips på hur man jobbar mer könsneutralt (vilket jag är lite emot men det är en annan diskusion) men föreläsningen var i alla fall inte så lång.

Den tredje föreläsningen var den bästa! "Utveckla din potential" hette den. Jäklar vad peppad man blev! Bland annat så sa han att det inte finns några dumma människor utan bara dumma tillstånd. Han sa att det är helt okej att göra fel om ambitionen är att göra rätt. Och han sa att det jag fokuserar på är det som skapar mina känslor. Var väljer jag då att lägga min mentala kraft? Om jag alltid blir irriterad på att Jörgen kommer för sent så kanske jag ska lägga min fokus på något annat och inte slösa värdefull energi på att vara irriterad på något som jag ändå inte kan göra något åt. För man kan inte ändra på någon annan. Behöver du ändra på någon annan människa för att själv bli nöjd så kommer du aldrig bli det. Sjukt bra var det!

På jobbet går det lite trögt. Jag bråkade med en kollega i fredags. Eller... bråkade och bråkade... Jag sa en korkad sak till A som gick i taket och blir skitförbannad. Det bara vällde ut saker som hon tydligen gått och burit på rätt länge. Och jag upptäckte att hon är fruktansvärt arg på mig. Det värsta är att jag inte vet varför. Vad har jag gjort? Hon har inte med en min visat att hon är arg på mig.

Jag lät henne vara en stund och frågade sedan om hon ville tala med vår chef ensam eller om vi skulle gå tillsammans. Hon sa att det nog skulle rinna av henne och bad mig att strunta i det hela. Men det går ju inte. Det här måste lösas! Hon kan ju inte gå runt och må dåligt och trycka ned sina känslor ännu längre. Och jag vill inte att hon går runt och hatar mig. Det vill man ju inte!

Jag fick veta idag att hon troligtvis kommer att vara hemma hela veckan på grund av det här och gick och frågade min chef om inte hon kan ringa och prata med A. Vilket hon lovade att göra. Hon är en helt underbar chef. Rak i kommunikationen, trevlig, lätt att prata med och vältalig. Underbar!

Jag hoppas verkligen att det löser sig för så här orkar jag inte ha det särskilt länge.

Uppgraderad sjukresa

Det är halsfluss, Hanna! Du och Jörgen hade rätt! Så nu får jag vara ledig måndag, tisdag, onsdag och inte göra något alls. Läkaren sa faktiskt det; "Ta det så lugnt som möjligt, inga fysiska aktiviteter alls." Det saknades bara att hon skulle säga "Du måste äta glass varje dag och flytta till ett land där medeltemperaturen ligger på 20C". Då hade jag trott att det var dolda kameran

Camillas sjukresa, avsnitt 3

Jag är sjuk =(

Det hela började för en tid sedan då jag gick till vårdcentralen på tisdagen eftersom jag var helt genomförkyld. Jag fick penicillin och var hemma i två hela dagar. Det var sååå skönt =) Jag gjorde absolut ingenting and I loved it! (Gå tillbaka och läs argsmurf-inlägget.)

Jag blev bättre men det slemmiga hostan höll i sig. Shake it off tänkte jag och fortsatte mitt dagliga fabulösa liv. Men i tosdags var jag rätt jävla förkyld igen. Och när jag pratade så lät jag som en blandning mellan en kråka och en alkis som siktat in sig på rökig whiskey. Sexigt kanske några tycker, men det är inte det jag strävar efter när jag är på jobbet ;-)

I fredags kände jag mig värre och gick hem vid lunch. Vilket fick mig att känna mig som värsta sortens kollega eftersom jag lämnade henne med alla barn helt själv och hon blev tvungen att jobba över en timma. Det är ju kul att göra på en fredag =/

När jag kom hem tog jag tempen och hade 39,4. Jag sov helt jättepissigt och ömsom svettades och ömsom hackade tänder. Idag har jag fortfarande haft 39 i feber och verkligen räknat minutrarna tills jag fått ta en ipren till. Nässpray och Mucoangin har varit mina bästaste kompisar! Och nu kommer vi till det äckliga:
Jag hittade en ficklampa och kollade hur det såg ut med halsmandlarna eftersom de känts stora som ananaser (och av ungefär samma konsistens) och det fanns inga vita fläckar men däremot var hela halsmandlarna marmorerade med vitt. De ser ut som en fin bit entricôte typ. Blä!! :-P

Så nu har jag fått en akuttid på Löwet tidigt imorgon bitti. Och Jörgen har gått med på att skjutsa mig som den ängel han är. Det kan ju inte vara kul att vara tvungen att gå upp tidigt på en av få lediga dagar när man dessutom fått ta hand om Armica helt själv i 1 ½ dag. Puss på dig min älskling!

Rustad för vintern

Nu har min blogg satt på sig sina vinterkläder. Jag tänker att det är vinterblått med lite färgglad halsduk, vantar och mössa. Som det ska vara alltså.

Hmm... jag kanske borde köpa lite vinterkläder själv förresten... Eller åtminstone ett par byxor som inte är trasiga nånstans. Alla mina byxor är sönder. Nånstans på varje par så finns det ett litet hål eller så saknas det en knapp eller så har fållen släppt nertill. Så fort jag får ork, tid och pengar så ska jag kasta mig iväg till närmaste byxfabrik!

Stroking my ego

Tänk att jag är viktigast i världen för någon... Det känns inte helt fel =)

Jag hatar att hata!

Jag har varit hemma och varit sjuk. Bihåleinflammation minsann. Penicilin minsann. Två dagars ledighet minsann. Sååååå sköööönt! Och helt nödvändigt. Nu känns det som om Arg-smurfen släppt sitt grepp om mig. Lite i alla fall ;-) Jag har inte gjort nånting alls hemma. Eller ja... jag har väl vikt tvätt, städat, hämtat och lämnat Armica på dagis och jobbat lite (hemifrån naturligtvis) men däremellan har det funnits mycket tid till tv-tittning, datorspelande och mp3-boks-lyssnande.
Very nice for Camilla!

Som att förflytta sig sidledes

Ja, det här blir ju en upprepning, men jag vill ha allt nedskrivet för min egen skull. För att kunna gå tillbaka och säga "Fan vad jobbigt det var! Men jag överlevde!"

Allt är fortfarande en enda röra på jobbet.

• Vi har fått en ny rektor som aldrig jobbat med små barn utan bara arbetat med skolbarn förut.

• De två arbetslagsledare som har haft hand om och fortfarande har hand om allt det administrativa delar på en heltidstjänst i en barngrupp samtidigt som de ska hinna med anställningsintervjuer, matbeställningar, vikarietillsättning, schemapyssel, ledighetsansökningar mm mm mm...

• Detta har lett till att det ofta inte har kommit vikarier när det behövts och att man inte vetat på morgonen om det kommer någon eller om man måste planera för att man ska vara ensam idag igen. Det har varit bland det jobbigaste; att inte veta på morgonen hur dagen kommer att se ut. Speciellt nu när vi haft inskolningar samtidigt.
  

• Vissa dagar inser man att man helt plötsligt står själv med 17 barn eftersom alla andra på avdelningen gått hem kl 15 på grund av en schema-miss. Vissa dagar slår vi ihop tre avdelningar och får då ca 50 barn på tre pedagoger eftersom de andra pedsgogerna slutade tidigt den dagen. "Vi ska se över alla scheman" säger arbetslagsledarna när man påpekar detta.
  

• Jag har inte haft rast innan kl 14 sen jag började i augusti för det funkar helt enkelt inte logistiskt.
  

• Samtidigt som allt detta pågått har jag haft 5 inskolningar helt själv eftersom en av arbetslagsledarna skickade ut samma inskolningstider till alla fem familjer utan att prata med någon på vår avdelning först (detta trots att hon visste att vi var en man kort fram till den 3e september)

• Barnen känner naturligtvis av allt detta och har blivit stökigare vilket bidragit till att två av inskolningarna inte känner sig trygga än utan går som plåster på min kollega och mig. (Jag överdriver inte när jag skriver att jag inte kan ta ett steg utan att inskolning A följer med. Går jag på toa blir h*n hysterisk.)

• Alla dessa faktorer gör ju att alla får kortare stubin - barn som vuxna. Alla pedagoger går runt och mår dåligt och klagar vilket bidrar till att spiralen bara cirklar nedåt och nedåt. Många har redan börjat söka nya jobb.
  

• Själv märker jag att jag mår dåligt eftersom jag sover dåligt på nätterna, har ont i axlar och huvud, orkar ingenting, har kort stubin, har svårt att slappna av ens för korta stunder, inte kan sluta tänka på jobbet och allt som jag borde fixa, skulle ha hunnit med, måste komma ihåg tills imorgon, kanske borde ändra på mm...

• Trots allt detta så vill jag verkligen jobba kvar! Go figure... Den organisation som vi kommer att ha när allt fungerar som det ska är något som verkligen tilltalar mig! Jag har pratat med den nya chefen och tagit upp de problem som jag känner av. Och hon är jävligt bra! Hon har konkreta planer för allt och vet hur hon vill ha det. Men som hon sa själv så kommer det ta ett tag innan allt är fixat. Och tills dess så måste vi bara hålla ut. Men jag undrar hur länge vi kommer att hålla.

Allt det här får mig att känna mig som om jag bara vispas runt i botten på slasken och aldrig flyter upp till ytan. Bara runt, runt bland räkskal, möglig ost, katthår och snorpapper.

En ungefärlig uppskattning räcker

När slutar allt vara så jävla jobbigt?

En stark fasad

Okej. Det här kommer att bli ett tungt och tråkigt inlägg. Men det kan inte hjälpas. Nu kör vi.

Jag har kommit på mig själv med att ha en rätt stark fasad utåt. Det hade jag inte förut. Om jag var irriterad eller arg så kunde jag låtsas att jag hade en stark fasad. Jag satte på mig ett fejkat smile och sa "Nej, men det är okej. Inga problem" och det följdes av en jag-suckar-och-hoppas-att-ingen-ser-mig-fast-egentligen-vill-jag-att-alla-ser-mig-suck. Men det där har ändrats. Nu är fasaden av sten. Orubblig och bestämd. Och den där sucken har flyttat in i mitt huvud. Ingen ser eller hör den mer än jag.

På jobbet är allt skit just nu.

• Det är nämligen personalbrist på nästan alla avdelnignar men inga vikarier sätts in.
  
• Två gånger i veckan kommer det ut en ny version av det fasta schemat som ska börja gälla v 36 eftersom man hela tiden upptäcker ställen där den gamla versionen inte funkar.
• När man pratar med rektorn säger hon att "arbetslagsledarna har hand om det" men arbetslagsledarna jobbar halvtid på en av avdelningarna så de har inte tid att fixa allt som behöver fixas eftersom de utöver allt annat måste ha anställningsintervjuer för att fylla alla vakanser.
  
• Jag fick ta våra 5 inskolningar (en 05:a, två 06:or och två 07:or) själv eftersom det var personalbrist trots att jag sa att jag aldrig haft några inskolningar förut. Det har varit ett helvete!
• Nån gång snart ska jag ha ett samtal med en av arbetslagsledarna eftersom jag började gråta när hon frågade hur det gick på avdelningen. Så nu när jag ser henne så lägger hon huvudet på sned och säger "Hur är det?"

Nej, nu orkar jag inte skriva mer. Sova och sen jobba, jobba, jobba. Och imorogn är jag ensam med alla barn eftersom min kollega är sjuk. Men vi skulle få in en vikarie nån gång under dagen.

Yay.... =/

Damn I'm good!

Nu är vardagsrummet så gott som färdigt. And it looks mighty fine! Det var j-ligt slitigt, men värt det! Nu ska vi bara sätta upp ett par tavlor, byta golvlister, sätta upp kattluckan och sätta upp en list runt öppningen ut mot hallen. Ni vet, småsaker ;-)

Jag är helt sjukt trött! Men det är nog för att jag börjat jobba igen. Vår förskola har slagits ihop med en annan så nu är vi en super-förskola på 12 avdelningar och ca 250 barn fördelat på två tvåvåningshus. Puh! Det kommer att bli livat i lilla Silverdal. Den här veckan roar jag mig med att packa upp alla flyttlådor och möblera hela den nya avdelningen helt själv. Jag är jävligt stolt över att jag klarat mig så bra utan hjälp från nån. Än. Alla andra har varit minst två vid uppackandet, men eftersom mina kollegor inte börjar förän nästa vecka och i september så är det jag allena som får bestämma hur det ska se ut. And it's going to look mighty fine! :-) Det är rätt skönt att göra allt själv faktiskt. Då vet man exakt var allt står och det blir ordning och reda på sakerna.

Nu ska jag äta popcorn. Bajs bajs!

Hej hå, hej hå! Vi ner i gruvan gå...!

På måndag börjar jag jobba efter fyra veckors semester. Det känns... inte som död och elände konstigt nog. Innan har det alltid känts jobbigt att gå tillbaka till vardagen efter sommaren, men inte i år. Jag tror att det beror på en kombination av att det är första året sen 2001 som jag har verklig, riktig, betald semester och det faktum att vi ska starta upp en ny förskola. Det ska bli skitkul att få vara med från början och bestämma rutiner, möblera avdelninngen och ha hand om inskolningar mm...

I'm psyched!

Nämen... igen...? Fan också.

Nu är det så där igen. Pengarna är slut, men månaden bara fortsätter och fortsätter. Och visst har ekonomin inte varit den bästa på rätt så länge, men nu är den verkligen körd i botten. Jag som ska stå för alla "ovanliga" utgifter (födelsedagspresenter, impulsköp, tack-grejer mm...) har 135:- på mitt konto. "Hur går det ihop?" undrar ni. Ja, det gör det ju inte. Så jag vet inte hur vi ska lösa det hela. Det kommer troligtvis att bli så att jag och Jörgen får avstå middag ett tag framöver så att vi kan köpa en fin och dyr (jag lovade henne en dyr present eftersom vi inte kan komma på två av deras tre fester nu i veckan) födelsedagspresent till Christine och tack-för-att-ni-vaktade-våra-katter-i-två-veckor-present till Anna och Lars . För det ska de fan ha! De har varit underbara!! (Så måste jag ju skriva ifall det är så att nån av dem läser det här =D)

Sen vill jag bara berätta att vårt vardagsrum är färdigmålat!!! Ha! Vi klarade det! In your face! Jag vet att ni tvivlade men det hade ni inget för! Vi är bäst på att måla!

Fru Wesslas möhippa

Jag har precis komit på hur man lägger in länkar i texten. Så det här inlägget kommer att vara fullt av dem. Onödigt kanske, men kul =D

Igår hade vi möhippa för Wesslan. Det blev sjukt lyckat! Jag, Limpan och Ia hade fixat allt och var Organiserade! Temat var Jorden runt och vi besökte Storbritannien, Japan, Italien, Hawaii (USA då rå), Mexico och USA (igen). Så här gick det hela till:

08.00
Jag ringde hem till Wesslan och väckte henne och sa:
Hello! I'm ringing to confirm the reservation of the around-the-world-trip that you're going on today. Outside your front door there's a bag of clothes. Please put them on and do as the instructions in the bag say. Then go to your wardrobe and pick out a party outfit and put that in the bag. The more glamourous the better! Then take the number 1 bus from Kampementsbacken at 08.59. In the bag you'll find a kamera. Make sure that someone takes your photo during the bustrip. This will be verified at a later time. Step of the bus at Fridhemsplan and walk to The Rålambshov park. There you'll find further instructions. Did you understand everything? Good! Bye, bye then!

Wesslan bytte om till punkare och tog bussen till Fridhemsplan. På vägen blev hon fotograferad med Limpans kamera.

09.00
Storbritannien
Alla samlades i Rålis och hjälpte till att lägga fram filtar och fixa fram frukosten (scones, te, kaffe, smör, pålägg).
09.30 Wesslan anlände. Alla skrattade.
10.00 Alla la sin inslagna Wesslansak i en påse och Wesslan drog upp dem en i taget och gissade vem som lagt vad. Efter detta gick vi igenom reglerna till manssafarin som gick ut på att hon skulle ta kort på 5 killar under dagen och sedan förklara varför hon valt just dem.

Vi träffade på ett Svensexegäng som skulle köra sumobrottning innan oss och Wesslan bjöd dem på våra kvarvarande jello shots. Det var uppskattat

11.00
Japan
Dags för sumobrottning! Vi delade in oss i två lag och det blå laget (a.k.a det bästa laget) vann! Yay för oss! Det var askul att brottas! Men varmt! Och dräkterna hade inte varken inbyggd ac eller parfym =/

12.30
Italien
Sen åkte vi till Italien och åt lunch här. Det var gott. Men eftersom det var typ 7000 grader varmt ute så var alla lite sega. Men efter några injektioner kaffe (för dem som tycker om det... hmpf...) så var vi igång igen.

14.30
Hawaii
Hula hula på Hawaii a.k.a Eriksdalsbadet! Det var nog det skönaste på hela dagen; att få bada! Ni får ju tänka på att det var 7000 grader ute och vi gick alla runt och bar på ryggsäckar av varierande storlekar. Wesslan bytte om till sin Hawaii-outfit (hula hula-kjol och blomsterbikini). Vi plaskade, badade och äventyrade i badet. Vissa åkte vattenrutschkana och tyckte att det var så roligt att vissa åkte en gång till. Vissa kanske skrek lite också eftersom det gick dödsföraktande snabbt och vissa trodde att de skulle dö. Men det gjorde inte vissa. Sedan hade ju Hansen tagit med ansiktsmasker som vi alla kletade in oss i. Därefter tryckte vi in oss i bastun och sedan peelade vi oss med Hansens peelingcréme. Det var sååå skönt!

18.04
Avresa till Kallhäll
På pendeltåget hem till Limpan fick Wesslan gå runt i vagnen och fråga om äktenskapsråd som hon fick skriva upp i en liten fin anteckningsbok som vi döpte till "Pendeltågsressenärernas taoistiska äktenskapsråd" Jäklar vad hon pinnade runt i den där vagnen! Hon fick ihop en hel del bra grejer!

18.45
Hemma hos Limpan fick Wesslan Thaimassage av Hansen medan vi andra fixade iordning i Limpans föreningslokal inför middagen. Efter massagen bytte Wesslan om till sina Mexico-kläder.

20.00
Mexico
Taco-middag. Supermysigt! Alla drack en massa vin och började prata om huruvida man kunde bajsa med öppen dörr eller inte. Alltså var det hög nivå på festen =) Efter middagen hjälptes alla åt att plocka undan medan Wesslan målade sig själv och Tandpetarpetter i de änder som hon besökt under dagen. Medan Wesslan målade fixade vi glamour-drinkar och tog fram alla glamoursaker.

22.30
USA
Alla fick varsitt glas mousserande vin med hallonlikör och sen körde vi igång med Singstar. Jag var phett bra! Vid det här laget var alla rätt så möra efter en hel dags tight umgänge så systrarna Wessla de äldre avvek innan Singstar och Wesslan själv avvek vid 1-tiden efter en runda Singstar och drog med sig Hansen och Ia. Kvar var jag och Limpan som sjöng och skrålade för full hals (läs halvlåg i varsin soffa och mumlade med i låtar som vi knappt hörde eftersom vi inte ville störa grannarna) till klockan 2.30 på natten. Då däckade vi båda i Limpans säng och sov till åtminstone kl 9.

Så gick det till när fru Wessla hade sin möhippa.

Hokus pokus vardagsrum!

Vi håller på att göra om i vardagsrummet. Vi trodde ju att det skulle gå på en vecka. Det här var planen:
Ta bort alla möbler och riva ned alla tapeter: 1 dag.
Spackla och slipa hela väggarna: 2 dagar.
Måla taket (2 strykningar): 1 dag.
Måla väggarna (2 strykningar): 2 dagar

Yeah. Right.

Vi började riva bort tapeten och insåg redan där att det skulle ta längre tid än 1 dag. När vi sedan var klara med tapetrivningen trodde jag att vi bara skulle spackla igen alla små hål och skavanker. men icke. Det skulle helspacklas minsann. Då höll jag på att dränka mig i spackelhinken. Fan vad seeegt det kändes! Men jag spacklade på och höll humöret uppe!

När jag hade spacklat en halv liten vägg tittade Jörgen på det jag spacklat och bestämde att jag och Armica skulle flytta till mamma medan han spacklade och slipade. Ensam.

Hmpf!



Fortsättning följer...

Camillas sjukresa, avsnitt 2

Jahapp... Det här var ju just snyggt...

Den 19:e mars var det snö. Camilla ska gå till bussen för att åka till jobbet. Camilla halkar i den branta backen och tar emot sig med vänster hand. Det gjorde skitont men eftersom hon är en kvinna i karriären tänker Camilla "Shake it off!" och fortsätter till bussen.

Väl på jobbet ska hon visa upp den stukade handen för kollegorna och ser att det är en stor bula på handleden. Camilla ringer sin mamma som har koll på allt och som säger "Ring vårdguiden." Camilla ringer vårdguiden. De säger "Ring din vårdcentral"... Camilla fnyser åt detta jävligt korkade förslag och ringer istället närakuten på Löwenströmska. Hon får tid kl 10.10.

Hon ringer hem och väcker () Jörgen och Armica som kastar i sig frukost och åker iväg. På Löwet får hon remiss till röntgen och får röntga handled och armbåge. Det gjorde ont! Efter ett tag kommer läkaren och säger "Du har en spricka. Du får åka till Danderyd och gipsa" och går sedan iväg. Camilla sitter kvar och funderar på var på armen sprickan är, hur det gått med de ställen på armen där det gör ont men där det inte är nån spricka och varför i hela jävla helvete man måste ta sig ända till Danderyd för att lägga på gips?!

När läkaren kommer tillbaka haffar Camilla henne och får veta att sprickan sitter i handleden. När Camilla frågar vad som då är fel med armbågen säger läkaren att armbågen är helt okej. Camilla tänker stilla att den inte brukar kännas så här när det är okej... Men vad vet hon...?

Jaha. Till Danderyd då. Dit kommer vi vid halv två-tiden. Jörgen och Armica åkte hem emellan (främst eftersom Armica kissade igenom blöjan på Jörgens byxor ) Och där sitter vi i väntrummet på ortopedakuten och väntar. Och väntar. Och väntar. Sen får Camilla komma in och ta blodtryck och sitta på en annan stol och vänta. Och vänta. Och vänta. Till slut säger hon till Jörgen och Armica att åka hem eftersom Lillpruttan behövde äta.

Vid kl 17 kommer det en läkare som än en gång konstaterar att Camilla har en spricka i handen och en sköterska gipsar och virar om förband. Det tog max 10 minuter... Så här sitter man nu. Med en gipsad invalidiserad arm som kommer så förbli i 4 veckor. Sånt är livet på en pinne Det värsta (förutom att det gjorde jävligt ont då) var nog när Camilla trodde att hon tappat sin förlovningsring. Då grät hon som aldrig förr. Men sen hittade Jörgen den i skötväskan och åkte och köpte kinamat och godis till Camilla

Jag har ingen aning om varför jag skrev i tredje person förresten...

Jag borde inte...

...gå in i Änglarummet. Varför, varför, varför gör jag det? Jag blir bara ledsen och nedstämd... Men jag kan inte låta bli. Jag tycker så väldans synd om de som förlorat sina små! Det önskar jag inte min värsta fiende! I alla fall så hittade jag en fin dikt där:

Begravningsblues (av Wystan Hugh Auden, 1907-1973)

Stanna alla klockor, stäng av din telefon,
tysta hunden med ett ben där den gläfser i vrån,
täck över pianot och låt kistan bäras ut
till de sörjandes tårar och trummans förstämda salut.

Må flygplanens klagan betyga vår nöd
där de ristar sitt budskap i skyn: "Hon är Död",
klä duvorna i kräppkragar på städernas torg,
låt polisen bära svarta handskar av sorg.

Hon var mitt norr, mitt söder, mitt väst och öst,
min arbetsvecka och min söndagströst,
min dag, min afton, mitt tal, min sång;
jag visste inte att kärleken skulle ta slut en gång.

Stjärnorna behövs inte; blås ut varenda en.
Montera ner molnen och ta isär solen sen,
sopa ren skogen och töm haven på deras innehåll;
ty från och med nu spelar ingenting mer någon roll.

Tolkning: Bengt Jangfeldt

Den är med i nån film nånstans förresten. Jag kommer snart att komma på var.



Fyra bröllop och en begravning var det!