So far so good - Turkey stile

Vi är ju i Turkiet nu då. Det är underbart! Vi stortrivs! Än så länge har vi tappat bort ett nyckelkort, fått betala 50 spänn i böter för ett nytt, tappat bort det också, letat igenom en soptunna efter det, hittat det i soptunnan, varit nära att sätta eld på en servett vid middagen och skrämt barnen halvt från vettet genom att ta med dem på en clownshow. Vi har även blivit invaderade av myror på hotellrummet och gått och ätit lunch i poolbaren i blöta badkläder och således missat den stora skylten där det stod att man måste ha kläder på sig där.

Allt är med andra ord som vanligt! Skönt.

Att jobba på sin fritid

Idag spenderade jag 45 minuter efter middagen med att leka Samling på förskolan för det hade Armica bestämt att vi skulle göra. Först pratade vi om former, sedan lekte vi Hunden och benet och därefter  avslutade vi med Kims lek.

Det borde man väl kunna skriva upp som övertid va?

En fråga bara

Hur mesig är man när man ser att barnen lyser upp som på julafton och därför nästan får tårar i ögonen bara för att Snövit och Pippi rider förbi på riduppvisningen som vi är på? Är det kategori A på mesighetsskalan?

Sysslar Amnesty med sånt här?

Allt ska man komma ihåg själv. Man tycker ju att teknologin skulle ha kommit så pass långt nu att det kunde finnas nån sorts kom-ihåg-funktion på vitvaror likaväl som på mobilen. Jag menar... vem som helst kan ju slänga in blöt tvätt i torktumlaren och sedan glömma att sätta på den. Det är ju faktiskt en massa moment som ska göras mellan det att man lägger in tvätten och det att man sätter på torktumlaren.

En annan sak som är lätt att glömma är att sminka sig innan man går till jobbet. Speciellt den dagen som man ska ha utvecklingssamtal med fyra föräldrar. Det kan hända vem som helst. Så en kom-ihåg-funktion på sminkväskan efterlyses också.

Dagens samhälle är lite diskriminerande tycker jag. Jag menar... ska vi med taskigt närminne inte få gå i torra, varma kläder? Ska vi behöva stå ut med att alla frågar om man är sjuk bara för att man glömt lite mascara. Ska vi behöva äta fryst middag bara för att nån glömde ta fram kycklingen ur frysen...?

Nej, fram för bättre kom-ihåg-funktioner- Låt alla få vara med i samhället!

P.S. Visst man man väl torktumla blöt tvätt som legat en hel natt? Det är en retorisk fråga. Jag menar inte att det är här hemma som vi gör sådant. Det är en... kompis... som frågar. D.S

Man tar vad man får

Det här är helt otroligt. Det har nog inte hänt på flera flera månader.

Jag sitter på toa och har badrummet för mig själv! Trots att båda barnen är hemma. Och trots att Nova är så mammig just nu att det ibland känns som om jag hade en extra skugga. Fast en skugga som skriker, snorar och är liten.

Men tillbaka till det lilla undret. Badrummet för mig själv! Härliga underbara frihetskänsla! Jag kan sitta på toa hur länge jag vill utan att någon kommer och ska ha hjälp med att öppna burken med kritor, utan att behöva sätta på dockan en gammal babybody och utan att lösa 5986 konflikter om vems soffkudde som är vems (trots att de är exakt likadana).

Det var faktiskt Nova som stängde dörren. Jag satt på toa, hon stod på mina fötter som vanligt och plötsligt sa hon "Lämma dig. Myjan. Noja jobba nu." vilket betyder "Nu lämnar jag dig på Myran (hennes avdelning heter så) och åker och jobbar" och så gick hon ut och stängde dörren!

Nu frågar sig folk varför jag inte stänger dörren själv och kanske till och med låser. För att... för att... för att jag liksom inte tänkte på det. Okej? Man kan inte ha allt i huvudet!



Aaaaaaa! Underbara tystnad! Härliga egentid!





Hmm... Det är lite ensamt faktiskt...

Ja, det VAR en slump!

Förra veckan skulle Armica ta med sin favoritbok till förskolan. Och hon valde boken "Färger" av Richard Scarry. Det är en bok som på ett pedagogiskt och lärorikt sätt handlar om de vanligaste färgerna, var man kan hitta dem och vad som händer om man blandar dem. Hon kunde ju ha valt Barbie-boken eller en Kalle-tidning eller varför inte den lätt rasistiska Pippi i Söderhavet. Men nej. Den mest pedagogiska och lärorika boken vi har valde hon.

Jag förväntar mig att när som helst få ett samtal från hennes förskola där de förtvivlat ber mig att låta Armica vara ett vanligt barn när hon är hemma och att jag ska sluta se henne som en elev.

Vi får väl se hur det blir med den saken...

Ingen återkoppling från Amnesty än.

Blä, blä. blä!! Jag insåg just varför jag inte bloggat på ett tag. Vem vill gå in på en blogg där det här vidriga odjuret är det första man ser? Varför tänkte jag inte på det innan jag bad Jörgen ta ett foto på besten från helvetet..? Nu har jag i alla fall kommit på att det enda sättet att få bort mardrömsmonstret är att trycka ned det med fler blogginlägg. Så nu jävlar ska här bloggas!

Ett nytt livskapitel

Imorgon är det den stora dagen. Imorgon kommer alla våra problem försvinna. Allt ont som har skett i våra liv kommer att sköljas bort och lämna endast ren och skär lycka kvar. Vi kommer att bli perfekta varelser hela familjen. Vi kommer att bli snyggare, smartare och smalare. Som vi har väntat på denna dagen!

Imorgon kommer nämligen Städpulsen hit och storstädar vårt hus. Kan ni tänka er något bättre?

Att sedan fyra personer "gillade" statusen jag skrev om att de skulle komma hit inom loppet av tre minuter väljer jag att tolka som att de är glada för vår skull och inte att de tycker att vi har ett sunkigt och ostädat hus och snart skulle ha skramlat ihop till ett presentkort på städning åt oss om vi inte hade fått tummen ur och fixat det själva.

Var är Amnesty?!

Nu är jag trött på att leva i den här misären. Jag orkar inte mer. Hör ni det, ni som jobbar på Amnesty? Hör ni det??

Jag är trött på att behöva slåss mot sådana här monster som tydligen får visats helt fritt i vårt land utan att någon reagerar och burar in dem. Om inget händer snart tar jag saken i egna händer.

Eller... det blir ju Jörgens händer naturligtvis. Jag skulle heller hugga av mig mina händer än att ta i en sån där.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Vad menar hon?

Vi är på simskola och sitter och väntar på att Armica och Jörgen ska simma färdigt. Nova får syn på en liten figur som står på bordet och skiner upp som en sol. Hon pekar och ropar ivrigt "Mamma dä!"

Skulle jag alltså vara lik den där figuren?? Vad menar hon med det? Jag har ju inget afrokrull som står rakt ut i nån slags Pippifrisyr. Jag har heller ingen blåprickig baddräkt som ser ut som en bordsduk... fast den är ju visserligen lite blå, min baddräkt... hmm okej då... Baddräkten är lite lik min baddräkt. Men jag har ingen ful liten ollonmössa på huvudet... eller... just det... man var ju faktiskt tvungen att ha en ollonmössa på huvudet när man simmade i den här bassängen. Shit, jag har väl inte glömt att ta av den?? Puh, just det, Jörgen har ju den nu när han simmar med Armica. Men okej då... jag har en nästan likadan ollonmössa på mig när jag badar. Fast såna där fötter har jag inte. Sådana där stora trollfötter med naglar som... oj...okej... jag behöver verkligen en pedikyr ser jag nu. Lilltånaglarna står rakt upp och ser superkonstiga ut och lite nagellack skulle ju inte skada. Jaha... trollfötterna kanske liknar mina fötter lite då.

Men afrokrull har jag i alla fall inte så hon är ju inte lik mig ett dugg den där figuren. Imorgon måste vi boka tid hos optikern för Novas del. Hon verkar ju knappt se nånting stackarn...

Published with Blogger-droid v1.7.4