Olika barn har olika tankar.

Nova: Hur gammal är du?
Jag: Jag är 33.
N: Jag kommer också att bli 33.
J: Ja och då kanske du också är en mamma.
N: Ja. Och mina barn som jag har i magen ska komma från Afrika.
J: Jaha...
N: Och min bebis ska komma från Thailand.
J: Okej...
N: Och jag ska komma från England.
Armica: Men du kan inte komma från England Nova. Du är ju redan svensk.
J: Menar du att du vill bo i England?
N: Ja.
J: Men då kommer du att bo jättelångt bort från mig och jag kommer att sakna dig jättemycket.
N: Men jag kommer att flyga och hälsa på dig jätteofta.
J: Du och dina barn från Afrika och din bebis från Thailand?
N: Ja. Och min bebis kommer att vara jäääättesöt.
A: Jag vill bo på Nordpolen när jag blir stor.
J: Varför det?
A: För att jag inte vill bo med några föräldrar.
N: Tomten bor på Nordpolen.
A: Va?? Gör han??
J: Ja det gör han. Ska du bo i samma hus som honom?
A: Nä. Jag ska bo själv.

Så nu måste vi kolla upp hur man adopterar barn från Thailand och Afrika samt om man får bygga hus på Nordpolen.

Studentplaner

När Armica var en månad åkte jag förbi min gamla gymnasieskola och såg att alla gick med studentmössor på sig. Jag åkte hem och frågade Jörgen om han inte trodde att jag skulle kunna smälta in bland studenterna när de sprang ut. Studentmössa har jag ju och nu för tiden är det ju jättetrendigt att skaffa barn när man är ung så barnvagnen skulle nog bara vara ett plus. Han tittade skitkonstigt på mig och svarade "Javisst älskling..."

Idag sitter jag och fikar i Sollentuna Centrum. Bakom mig sitter ett gäng ungdomar i gymnasieåldern. De pratar om tvprogrammet Partaj och jag tänker "Jag brukar ju också titta på det ibland." Sedan pratar de om spanskaprovet och att ingen av dem har pluggat till det och jag tänker " Jag brukar ju inte heller plugga." Efter det reser de sig och går eftersom de har bråttom tillbaka till nästa lektion och jag tänker " Jag brukar ju också ha bråttom!"

Ha! Det var väl det jag visste! Att jag ser ut som en ung fräsch tonåring och inte en sunkig trebarnsmamma! I vår ska jag fan sätta på mig studentmössan och gå ned till Rudbecksskolan och springa ut med de andra studenterna. Och ungarna får följa med. Om en unge är creddigt så måste ju tre vara ännu creddigare?

PS. Säger ungdomarna creddigt nu för tiden? DS

Låt som mig!

Så här lät det lite tidigare i veckan.

Armica: Mamma, kan du låta så här? Mmmmmmrrrrraaaaaa!

Jag: Ja.

A: Men gör det då.

J: Nej.

A: Joooo! Låt som mig!

J. Nej.

Nova: Nej, mamma. Jag vill att du ska låta som mig!

J. Hur låter du då?

N: Så här.

A: Neeeej! Hon ska låta som mig! Mmmmmmrrrrraaaaaa! Mmmmmmrrrrraaaaaa! Mmmmmmrrrrraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!

J: Nej. Jag vill inte.

N + A: Jo! Låt som mig, låt som mig, låt som mig, låt som mig, låt som mig, låt som mig, låt som mig, låt som mig!

Tänk er den här konversationen. Plussa sedan på två stolar som de båda barnen klättrat upp på så att de kan skrika mig i varsitt öra samt en Lilly som förnöjt sitter och äter kattsand från kattlådan som inte blivit rengjord på rätt länge.

Är det då konstigt att jag längtar efter en semester dit alla som inte har mitt personnummer inte har tillträde…?

En annorlunda leksak

Jag är i badrummet och Lilly leker på golvet utanför. Jag hör hur hon pratar för sig själv och att hon verkar väldigt nöjd. Efter en stund kommer hon inkrypandes i badrummet. I munnen har hon Novas kissiga trosor som hon sedan försöker dra över huvudet. Glädjen över denna fantastiska leksak går inte att ta miste på. Leendet går från öra till öra.

Jag tänker att jag kanske inte ska pussa på henne så mycket idag.