Suck...

Vi kör ju femminutersmetoden med Nova då rå. Och det går... så där... Så här skriver Berndt Eckerberg på sin webbsida:
"Efter en avspänd kvällsritual lägger man barnet i sängen och går ut ur rummet./.../Redan nästa kväll brukar det gå betydligt snabbare för barnet att somna: protesttiderna halveras i genomsnitt för varje kväll den första veckan." 

Då undrar jag, käre Berndt, hur man gör om ungen bestämmer sig för att bajsa mitt i nattandet??? Hur gör man då?? Tre kvällar på raken har vi fått avbryta nattandet och gå och byta en bajsblöja. Och det spelar ingen roll om hon precis bajsat eller hållt sig hela dagen. Jäkla unge!

Mysfrukost Deluxe

Glad första advent!

Givandets högtid

I vår släkt är vi måna om att alla ska vara delaktiga i beslutsprocessen. Samtidigt är det viktigt att inte ta förhastade beslut. Därför har vi efter 16 mail bestämt att vi bara köper julklappar till den närmsta familjen och inte till kusiner eller fastrar eller annat löst folk. 16 mail tog det att bestämma det. Men nu känns det som ett moget och väl överväget beslut som är förankrat hos alla.

Härligt!

O fröjd och glädje!

I ett par veckors tid har vi inte sovit på nätterna här hemma eftersom Nova vaknat som på beställning nån gång mellan 1 och 3 och sedan vägrat somna om i sin säng. Vi har då lagt henne i vår säng där hon snurrat runt, sparkat, krafsat, rivit, gnällt och krupit runt medan hon liksom halvsovit. Vi däremot har inte halvsovit. Vi har inte ens fjärdedelssovit.

Detta har medföljt att vi varit så extremt otrevliga mot allt och alla att den enda som vågar sig hit är min luttrade mamma (som förresten inte tycker att jag rätteligen ska hyllas som en gudinna eftersom jag fött två barn, men det tar vi en annan gång) som bara hör på ett öra och därför missar hälften av alla förolämpningar som hela tiden flyger genom luften här hemma.

Men igår föll det ett ljus över vår ensliga lilla stuga och ned sänkte sig en idé, en tanke, en viskning om hur vi själva kunde befria oss från detta helvete. Det stavas femminutersmetoden! Egentligen vet vi att den metoden funkar eftersom vi körde den med Armica också, men man måste liksom bli tillräckligt desperat och bestämd för att kunna köra den. Och det har vi blivit nu. Eller... Jörgen har blivit det. Jag sitter nere i soffan och håller för öronen.

Men i natt fick vi sova nästan helt ostörda. Hon vaknade en gång och skrek lite men somnade om av sig själv efter bara några minuter. Så nu håller alla tummarna och tänker sömniga tankar så ska det nog ordna sig.

Solidaritet

På vårt jobb tycker vi om att göra saker tillsammans. Därför var tre av fyra sjuka idag. Att en valde att vara frisk tycker jag är att vara osolidarisk med gruppen och det kommer jag att ta upp på nästa personalmöte.

Nästa vecka ska vi alla ta semseter samtidigt.

Framtidens skepp

Många tror att man som förskollärare bara leker på jobbet. Men inget kunde vara längre ifrån sanningen. På vår avdelning bedrivs forskning och innovativt arbete på förstklassig nivå!

Just nu håller vi på att testa en ny prototyp av multifunktionella skepp som fungerar lika bra i vattnet som i luften. De är utrustade med stabila vingar som även förser boskapen med bete, två propellrar för stabilitetens skull, ett fängelse, en solbalkong och en sjukstuga. De ska gå i produktion nån gång nästa år.


Vi ska bara hitta legobitar som är lite större först.

Beskåda min knäpphet

Det finns tre saker (säkert finns det ännu fler, men klockan är nte ens sju på morgonen och hjärnan vägrar dela med sig av mer kunskap än så här) som jag bara inte mäktar med. Som får mig att rysa och vlija springa och gömma mig allra minst. Här är de (i ingen speciell ordning alls):

1. Tepåsen är kvar i koppen när man häller i mjölk. Usch, det är så fel som det bara kan bli. En tepåse ska aldrig aldrig aldrig behöva möta mjölk. Aldrig! Det ser ju helt vedervärdigt ut!
2. Gamla bilder på kontinentalplattorna. I min kartbok som jag hade i grundskolan fanns det en bild på kontinentalplattorna och den kunde jag titta på i max tre sekunder innan jag var tvungen att stänga igen biken och slänga den ifrån mig. Det ser så j-la äckligt ut med de där kanterna på plattorna som ser helt uppfläkta och variga ut. Blä!
3. Att hålla pekfingertoppen mot ett av hålen i ett hålat papper. Jag får ilningar i hela sidan på handen när jag gör det. Blä, blä, blä! Det känns supermysko!

Om någon någonsin vill tortera mig så är det de här tricken man ska använda.




Hmm... det kanske inte är så bra att berätta sånt här för folk... Oh well...

Sopigt

Hur svårt kan det vara att komma ihåg saker?? Man tycker att det skulle vara rätt lätt att komma ihåg åtminstone vissa saker. Som till exempel att ge sin yngsta dotter en present på sin födelsedag. Visserligen hade vi köpt en present i god tid men att slå in den och ge den till henne på kalaset i lördags då alla andra gav sina presenter till henne var tydligen för komplicerat för våra små hjärnor att komma ihåg. Hon fick istället paketet igår och vi låtsades att det varit planen hela tiden eftersom det var igår hon fyllde år på riktigt.

Grattis min älskling!

Idag fyller Nova ett år!! Vår lilla bebis är inte längre liten. Puss på dig, min prinsessa!

Usch, jag tycker att det gått alldeles för snabbt. Jag tycker att det här känns som igår... Var tar all tid vägen? Den har ju bara försvunnit. Snart sitter det två tonåringar i soffan och den ena gnäller för att hon inte får ägna sig åt att klätta på utsidan av skyskrapor och den andra försöker övertala en att köpa en enkel biljett till Inre Mongoliet där hon vill pröva på att bo i ett halvår. Nej, nu tycker jag att vi tar och lugnar ned oss lite. Den som tryckte på FF-knappen kan ta och stoppa nu och spela upp livet i normal fart igen tack.

Mitt nya uteliv

I mitt förra liv (alltså innan jag fick barn) betydde begreppet "en blöt utedag" att man var ute på krogen en hel dag. Eller en hel natt snarare. Nu betyder "en blöt utedag" att man tar med sig en grill, 26 barn, några paket korv och bröd och två kollegor och med glada steg går ut i skogen och har det så trevligt så. Just idag kände dock alla efter en timme att de varit ute tillräckligt mycket och blivit tillräckligt blöta så vi bestämde att en timme är en tillräckligt lång utedag.

Prioriteringar

Den 4:e november, kl 21.42
Det känns som om jag inte riktigt hinner med mitt liv just nu. Det är bara jobb, föda och sömn som gäller. Allt socialt umgänge finns utanför min bubbla. Jag kan se att det finns där ute, men kan liksom inte komma dit. Dessutom är jag helt slut och somnar i soffan varje kväll........ och det......... är så........... jkgkiugggggggggggggggggggggggggzzzzzzzzzzzzzz

Den 5:e november, kl 19.34
Japp, där somnade jag mitt i ett inlägg. Ikväll bestämde jag mig för att skriva inlägg först och ta hand om allt annat sen. Så nu sitter jag här vid datorn, medan Armica håller på att somna i soffan och Jörgen får springa fram och tillbaka för att fixa kattmat, plocka undan och klä på Nova pyjamas. Vad gör man inte för att hålla sin blogg vid liv...?