Å nej!

De är mig på spåren! Jag visste att jag inte skulle komma undan. Jäkla försvunna årsbesked!

Published with Blogger-droid v1.6.8

Hjärta skatteverket!

Jag är deklarerad och klar! Tjoho! Visst gör det väl inget om man slarvat bort två årsbesked? Det visar ju bara att jag litar på att de snälla, trevliga människorna på Skatteverket har räknat rätt. Man kan ju snarast se det som en komplimang, eller hur?

Snälla skatteverket, se det som en komplimang när innan ni haffar mig för skattefusk.

Nån som vet?

Finns det inget rehab-program man kan gå så att man slussas tillbaka till jobbet gradvis efter en sådan här ledighet? Det är ju jättejobbigt att börja jobba fullt ut på en gång så här. Jag tror faktiskt inte ens att det är lagligt...

Published with Blogger-droid v1.6.8

Datorspel

Jag älskade att spela Sims förut. Eller rättare sagt; jag älskar att spela Sims. Men för att det ska bli riktigt roligt så måste man sitta tre, fyra timmar och den tiden finns liksom inte kvar längre. Mina barn har ätit upp den.

I julklapp förra julen fick Armica ett datorspel som vi installerat på min dator. Det var två stolta föräldrar som såg henne sitta och spela och lära sig om färger, former, ord, siffror och andra nyttiga saker.

Ända tills vi stängde av spelet.

Helt plötsligt var upplösningen nere på typ noll och alla ikoner var stora som fotbollar. Det händer nu varje gång efter att hon spelat. Och det betyder att jag varje gång måste sortera om alla ikoner där de ska vara och ställa tillbaka bildskärmsinställningarna som de ska vara.

Kul.

Därför funderar jag nu på att lära henne att spela Sims. På så sätt lär hon sig om hur man (inte) fungerar i ett samhälle och jag får lyckan av att uppleva Sims igen. Visserligen genom mitt barn, men det är väl så man lever som förälder...?

Vardagstankar

Idag vaknade Nova en halvtimme senare än vanligt. Men istället för att njuta av sovmorgonen gick jag runt på undervåningen och tänkte dessa tankar:

"Hon sover väldigt länge idag. Varför sover hon så länge idag?"

"Tänkbara anledningar till varför hon sover så länge:

1. Hon gick och la sig sent igår och är således i behov av mer sömn.
2. Hon hostade ju som en tok för 20 minuter sedan. Hon kanske hostade så mycket att hon dog...?"

I det här läget bestämmer jag mig för att allternativ 2 låter mest troligt. Och hur väljer jag att hantera det då? Jo, med fler kloka och sannolika tankar:

"Om jag går upp till henne nu och kollar så kommer hon att ligga död i sin säng. Men om jag stannar här nere kommer hon snart att vakna som vanligt.

Fast hon har ju inte vaknat som vanligt än... Det måste ju betyda att hon är död. 

Om jag springer upp på en gång kanske jag hinner rädda henne...?

Fast om hon är död spelar det ju ingen roll.

Och om hon sover är det onödigt att väcka henne...

Bara för att jag tänker att hon sover så kommer hon att vara död när jag väl går upp och ser efter.

Och bara för att jag just nu tänkte att hon är död så kommer hon att vakna snart..."

Det hela slutade med att hon vaknade som vanligt, men det känns skönt att jag tänkt igenom olika tänkbara scenarion och har detaljerade, konstruktiva åtgärdsplaner för dessa.

Framtidsplaner

Armica: Cykeln har kraschat i bilhörnan.
Camilla: Okej. Då får du väl ringa en jobbarkille som kan komma hit och laga den.
Armica ringer: Ja, hej. Cykeln har kraschat i bilhörnan. Kom hit och laga den. Hej då. Puss puss.

Min dotter har uppenbarligen en svag sida för hantverkare. Och det passar mig utmärkt eftersom vi inte är så där väldigt händiga själva. Nu ska vi bara få Nova intresserad av en rörmokare eller en elektriker så har vi snart en komplett uppsättning.

Bra förebilder

Det känns bra att jag och Jörgen är de välanpassade och mogna människor vi är. Det känns som att våra barn lugnt kan blicka upp på oss och se goda samhällsmedborgare med sunda värderingar.

Som till exempel när jag sitter och skriver en inköpslista och helt plötsligt börjar gapskratta. När Jörgen frågar vad det är piper jag fram "Jag skulle skriva fiskpinnar men skrev fispinnar istället!!". Vi tokskrattar naturligtvis båda två. För så gör goda samhällsmedborgare.

Jag - en vinnare

Jag sitter och tittar på "Höstlegender". En av de vackraste filmer jag någonsin hade sett när jag var 15 år. Och den håller fortfarande måttet. Men mitt i den mest dramatiska scenen i hela filmen, när Brad Pitt springer runt och letar efter sin lillebror som just ska bli skjuten av elaka tyska soldater, bryter de för reklam! Hur i hela helvete kan man göra något sånt?? Sånt här tolereras inte! Nu jävlar ska de få höra ett sanningens ord!

Jag, som aldrig brukar klag-maila nånstans, slänger mig in på tv4+ webbsida och hittar, efter muttrande om en rörig skitsida, ett formulär där man kan skriva frågor och åsikter och skriver av mig all ilska.

Efteråt känns det skönt.

Jag skriver stolt en statusrad på Fejjan om hur jävla sugig tv4+ är. Sen återgår jag till att titta på Höstlegender...


som...


tydligen inte alls går på tv4+.


Utan på kanal 8.



Jävla skit!



 

Efter föreställningen

Jahapp. Nu har jag fixat så att Armica kommer att sova i vår säng ända tills hon flyttar hemifrån.

Vi har precis sett Den vilda bebin och mamman på dockteatern Tittut. Det var tre modiga 3½-åringar som gick in och satte sig längst framme vid scenen. Och efter fem minuter var det tre mindre modiga 3½-åringarsom som satt hos varsin mamma och med skräckblandad förtjusning skepsis betraktade de två skådespelarna som gestaltade mamman och bebisen. Efter att ha flyttat så långt bort från scenen som det bara gick och en dolda muta om att köpa en glass efter föreställningen gick det i alla fall rätt så bra.

Men som sagt... Inatt blir jag inte förvånad om hon kommer och väcker oss och mumlar nåt om en bebis med vargtänder och ett svävande mammahuvud med saxhänder.

I väntan på Godot

Så här ser det ut när vi väntar på att få komma in på teatern :-)

Published with Blogger-droid v1.6.8

Hemma!

Vi kom hem vid kvart i sju ikväll. Vi slängde in alla väskor, tog en titt i det tomma kylskåpet och åkte sedan och åt middag hos mamma och tittade på hennes nya lägenhet.

När vi kom hem vid tjugo i tio åkte Jörgen och panikhandlade blöjor och mjölk eftersom vi glömt det medan jag nattade barnen. För att göra det extra roligt hällde jag vatten i hela necessären (stavas det så?), kletade tandkräm på Armicas fot och orkade sedan inte göra mer än att apatiskt stirra på tvn som visade nån film om en autistisk tjej som designade slakthus. Yay.

Published with Blogger-droid v1.6.8

Praktiskt

Vi är på väg hem från Åre och det gäller att hålla ungarna sysselsatta och glada. Det är absolut prio Ett. Så istället för att ge Nova russin direkt i handen så gav vi henne hela asken. Då får hon finmotorisk träning samtidigt som hon får nåt gott att tugga på. Bra va?

Jag fick idén från sådana där hundleksaker som man kan stoppa hundgodis i som hunden sedan får pilla ut själv. Och det som är gott nog åt hundar är minsann gott nog åt mina barn!

Published with Blogger-droid v1.6.7