Jag kan knappt tro att det är sant, men Asrael är tillbaka!!! Efter tre månader i skogen är tok-katten tillbaka!
I måndags förmiddag (25:e juni) ringde en kvinna och sa att hon trodde att hon hade vår katt. Eftersom det gått så lång tid var jag lite skeptisk, men när hon beskrev honom så började hoppet tändas. Hon hade sett honom när hon var ute och gick med sin hund och hade gett honom mat nårgra gånger. Sedan hade hon åkt dit mitt i natten(!) och hämtat honom. Därefter hade hon avmaskat honom och kollat upp hans id-märkning han har i örat. Öronen ser dock ut som bacon så hon hade fått ringa runt lite innan hon hittade rätt. Så kom hon över, vi badade honom med loppschampo och gav honom en massa mat. Sedan åkte jag och Jörgen med honom till veterinären. Han har gått ned från 6 kg till 3,3 kg. Öronen är nog förfrysta eller solbrända men kommer att bli bra. Och fästingar hade han ett antal. Stora som ärtor =P Annars mådde han bra. Det här är det mest otroliga som hänt! Förutom Armica då =)
Och våra två andra katter kände direkt igen honom och var framme och nosade. Inga fräsningar eller nånting. Helt otroligt.
Jag vet inte riktigt hur jag ska känna eller vara eller göra. Sånt här händer bara inte. Han försvann den 17:e mars och varje dag har varit jobbig eftersom vi faktiskt såg honom två gånger ca två km från vårt hus men aldrig fick tag på honom. När vi varit ute på promenader har vi ibland gått förbi där vi såg honom och det har alltid varit jobbigt. Tänk om han fortfarande är där? Tänk om han ligger med brutet bakben mitt i skogen? Tänk om nån kört på honom? Tänk om, tänk om, tänk om... Men nu behöver jag inte tänka så längre och det känns ovant. Men skönt =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar