En liten en till

Lyckans minut

Erik Lindorm

Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick,
att fjärdarna gnista och jorden är varm
och himmelen utan en prick ?

Vad är det för tid, vad är det för år,
vem är jag vad bär jag för namn ?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn ?

Jag lever, jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.

Jag läser, myser och känner igen. Precis så känns det! Och i november kommer jag (eftersom allting kommer att gå bra) att få känna på det där igen =D

Jag myser...!