När vi kom till centralen var det människor överallt och att ta bussen var inte att tänka på. Så vi promenixade ända ut till Djurgården. Det tog bara 40 minuter.
När vi väl kommit in, bytt blöja, ammat, hittat förvaringsskåp, hittat varandra och hittat pengar i skötväskor så gick vi och åt en välförtjänt lunch.
Efter det hittade vi en sångstund som vi lydigt satt och deltog i. Det sjöngs om skoauktioner, sniglar och annat smått och gott.Om man är Pippi-fa
ntast så är det naturligtvis roligt att få baka pepparkakor på golvet precis som Pippi gör. Den här pepparkaksdegen var dock lite hård. Den hade nog stått framme lite väl länge tror jag.
Kolla vilka hästtjejer! Så här kommer det att se ut om 10 år när de båda inser att vi bor granne med ett stall. Schhh! Vi försöker hålla det hemligt så länge det bara går! Det är sjukt dyrt att rida!
I jämförelse med stora maskiner så är ju hästar inget för riktiga karlar så efter ridturen tog Isac med sina tjejer på en liten flygtur medan vi väntade på att få åka sagotåget. Det var faktiskt ingen kö alls när vi väl kom fram till tåget och förvånandsvärt lite folk överhuvudtaget på hela Junibacken. Jag kan verkligen rekomendera att åka dit en onsdagseftermiddag! Nova skötte sig utmärkt i bärsjalen och somnade så fort vi satte oss på sagotåget. Armica var lite skeptisk till det mörka tåget och sa att hon hellre ville åka pendeltåg, men efter ett tag var det ändå helt okej.
Istället för att sedan gå hela vägen tillbaka till centralen så gick vi bort till Grönan och tog färjan över till Slussen. Det var också ett äventyr och Armica var mycket nöjd med det hela.
På tåget hem diskuterade vi Ship to Gaza, statsskulden och det kommande valet.Nova fortsatte att sova hela vägen hem och när vi kommit hem vid 17.30 tänkte jag att hon skulle få lufta rumpan lite eftersom den varit instängd i en blöja hela dagen. (Samma blöja kan jag tillägga.) Det uppskattade hon enormt mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar