Jag gillar inte mig själv när jag är så här gnällig. Men om inte jag gnäller så gör ju ingen annan det och så kan vi ju inte ha det. Vårt land är byggt på gnäll. Gustav Wasa gnällde så mycket att han blev kung. Men faktum kvarstår; jag gnäller. Och inget händer. Om det ändå hände nåt när man gnällde. Nån slags reaktion skulle vara trevligt.
Och alla människor...! Herregud vad korkade alla är! Jag blir rädd när jag tänker på att det är dessa människor som har ansvar för mina sparpengar (om jag hade några), skriver ut min medicin (om jag behöver någon), förlöser mina barn (om jag nånsin får några)...
Jag vill ha barn. God damn it! Ska det vara så svårt att fatta. Nu. Jag vill har barn nu. Snart våldtar jag Jörgen när han sover. Eller så får jag helt enkelt "glömma" ta mina p-piller och säga "Hoppsan, det var visst en som smet förbi..." Vad tror vi om det? Skulle han bli arg? Fast när vi skaffade katt så ville han inte ha det heller. Men jag sa "Vi kan ju testa i en vecka och så kan vi lämna tillbaks honom om det inte funkar." Så kan man kanske göra med bebisen också. Testa en vecka och lämna tillbaks om det inte funkar... =P
Dagens funderingar: Hur säger man till folk att man inte tycker om dem? Ska man ens säga det? Vad händer om man säger det? Hur skulle jag själv reagera? Eller ska man kanske bara vara otrevlig tillbaka?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar