Idag var jag på fortbildningsdag med jobbet. Det hölls på Star Hotel (jag vet att det numera heter Scandic, men det skiter jag i. Ha!) för Inspiras ca 350 medarbetare. På schemat stod 3 föreläsare. Först en norrman som talade om bl a att beröm ger mer än kritik. Han var riktigt rolig! Han sa också att 60% av allt beröm får man innan man fyllt tre år. Sug på den karamellen...
Nästa föreläsning handlade om genuspedagogik. "Modiga prinsessor och ömsinta killar" hette den. Den hade säkert varit jättebra om det inte varit så att hon som höll den stakade sig hela tiden, pratade väääldiiigt lååångsaaamt och var alldeles för övertydlig. Tråkigt. Det hade också varit kul att få mer didaktiska tips på hur man jobbar mer könsneutralt (vilket jag är lite emot men det är en annan diskusion) men föreläsningen var i alla fall inte så lång.
Den tredje föreläsningen var den bästa! "Utveckla din potential" hette den. Jäklar vad peppad man blev! Bland annat så sa han att det inte finns några dumma människor utan bara dumma tillstånd. Han sa att det är helt okej att göra fel om ambitionen är att göra rätt. Och han sa att det jag fokuserar på är det som skapar mina känslor. Var väljer jag då att lägga min mentala kraft? Om jag alltid blir irriterad på att Jörgen kommer för sent så kanske jag ska lägga min fokus på något annat och inte slösa värdefull energi på att vara irriterad på något som jag ändå inte kan göra något åt. För man kan inte ändra på någon annan. Behöver du ändra på någon annan människa för att själv bli nöjd så kommer du aldrig bli det. Sjukt bra var det!
På jobbet går det lite trögt. Jag bråkade med en kollega i fredags. Eller... bråkade och bråkade... Jag sa en korkad sak till A som gick i taket och blir skitförbannad. Det bara vällde ut saker som hon tydligen gått och burit på rätt länge. Och jag upptäckte att hon är fruktansvärt arg på mig. Det värsta är att jag inte vet varför. Vad har jag gjort? Hon har inte med en min visat att hon är arg på mig.
Jag lät henne vara en stund och frågade sedan om hon ville tala med vår chef ensam eller om vi skulle gå tillsammans. Hon sa att det nog skulle rinna av henne och bad mig att strunta i det hela. Men det går ju inte. Det här måste lösas! Hon kan ju inte gå runt och må dåligt och trycka ned sina känslor ännu längre. Och jag vill inte att hon går runt och hatar mig. Det vill man ju inte!
Jag fick veta idag att hon troligtvis kommer att vara hemma hela veckan på grund av det här och gick och frågade min chef om inte hon kan ringa och prata med A. Vilket hon lovade att göra. Hon är en helt underbar chef. Rak i kommunikationen, trevlig, lätt att prata med och vältalig. Underbar!
Jag hoppas verkligen att det löser sig för så här orkar jag inte ha det särskilt länge.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar