Jag sa ju det!

God damn it! Jag sa ju att dagen bara skulle bli värre.

Det gick bra ända tills vi skulle åka hem. Då hade vi kultiverat oss på biblioteket, ätit smaskig mat och glass i Sollentuna Centrum och strosat runt och kollat på alla livsnödvändiga saker som finns i Sollentuna Centrum och som man bara måste ha. En trevlig dag helt enkelt. Sen kommer vi till bilen och ska låsa upp.

Men nej. Då har jag skojat till det och tappat nyckeln nånstans under dagen. Sånt tycker jag är roligt. Och jag tycker också att det är roligt att gå runt och leta i en timme medan ungarna gnäller värre än Örebroare.

Det fortsatte med att vi åkte hem till mamma, jag lånade hennes bil, åkte hem och hämtade reservnyckeln, åkte tillbaka till Sollentuna Centrum medan mamma gick ned dit med ungarna. Sedan kunde vi äntligen åka hem. För att krydda det hela lite extra så skrek båda ungarna hela vägen hem från centrum och somnade precis när vi var hemma. Nu ska jag gå in och kolla om inte Asrael har kissat i soffan eller om jag kanske glömde stänga frysen imorse. Det skulle vara underbart för då skulle jag vända på klacken och åka raka vägen till Maldiverna.