Pepparkakshus är för många ett mysigt pyssel som man gör tillsammans med sina små äppelkindade barn och där det inte gör något om det kommer glasyr över hela köket eller om man måste lappa ihop tre av väggarna på fjorton olika ställen.
Men inte här hemma.
Här är det blodigt allvar. Så har det varit sedan jag och Linnéa fick ansvar för pepparkakshuset när vi var små. Godis väljs ut med noggranhet och eftertanke och bara lösgodis från Karamellkungen duger. Glasyr görs av en äggvita och florsocker och möjligtvis en gnutta pressad citron. När huset har satts ihop med smält socker sorteras godiset på en bricka och sedan provlägger man på brickan hur man vill att godiset ska sitta. Det är ju bara sunt förnuft. Vissa år har jag spritsat rutnät och sedan satt fast godiset i rutnätet. Det funkade jättebra. 2008 såg resultatet ut så här:
Men i år kände jag mig redo för en förändring. Och ska man förändras så ska man göra det ordentligt. Jag la över allting på mina två underbara barn. De fick helt fria händer utom vad gäller märket på godiset. Det finns ju gränser. Det enda jag gjorde var att trycka ut en liten klick glasyr där de sa åt mig att klicka en liten klick glasyr. Men allt fasttryckande och alla godisval gjorde de själva. Och så här blev det:
Jag är stolt över mina små dekorerare! Och att jag spritsade kanterna gills inte för de sa att jag skulle göra det. Eller... de hade sagt det om de inte hade gått och lagt sig. Det är jag säker på.
Nästa år får barnen kanske vara med och dekorera granen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar