Vi har precis kommit hem från förskolan. Som vanligt får barnen välja om de vill titta på tv innan maten eller efter maten och som vanligt valde de att titta på tv innan maten. Men efter att jag varit på toa och bytt om till myskläder så har de fortfarande inte satt på tv:n. Följande konversation utspelar sig då:
Jag: Varför har ni inte satt på tv:n? Det kan ju du själv, Armica.
Armica: Men mamma, jag vill att du ska sätta på tv:n.
J: Nehej du. Vill du titta på tv så får du sätta på den själv.
A *gnällig som en rostig gammal fiol*: Men maaaaaaammaaaaaa! Jag får aaaaaaalltid sätta på tv:n! Varenda daaaaaaag! Nu får duuuuuuu göra deeeeeet! Du och pappa sätter ju aaaaaaldrig på tv:n åt oss!
J: Men jag sätter också på tv:n varje dag. Efter att vi nattat er går jag ned och sätter på tv:n. Det är INTE jobbigt att sätta på tv:n
A: Men maaaaaaaaaaammaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!
Jag tänker tyst för mig själv "Mutter mutter... bortskämda barn... mutter mutter... jävla gnäll..." medan jag tar fjärrkontrollerna och sätter på tv:n och boxen.
Varför jag gav upp och satte på tv:n själv? Då blir jag ju inte störd av fröknarna Fiol när jag lagar mat. Tv:n är en alldeles utmärkt barnvakt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar