Välkommen till oss!

Jag vaknade vid sjutiden av att värkarna satte igång. Då kom de med tio minuters mellanrum. Och sen hände ingenting. Under hela dagen. Mot kvällen blev värkarna starkare men fortfarande var det 7-10 minuter mellan. Men sen var det som att nån tryckte på fast forward och värkarna kom plötsligt med 3 minuters mellanrum. Vi ringde till mamma vid 18.45 och även om det kändes som att det tog en timme för henne att komma så har jag fått förklarat för mig att det bara tog 15 minuter. Armica blev alldeles förstörd när vi sa att det var dags för bebisen att komma ut. Hon ville absolut att pappa skulle stanna hemma. Mormor räddade situationen med att ta med dem och åka och hyra film och köpa godis. Den som var minst påverkad av alltihop var Nova som var lika glad och busig som vanligt =)

Vi kom in till Danderyd vid 19.45 och knep det sista lediga förlossningsrummet. Yay! Ungefär det första jag sa var ”Epidural” och de satte nål i handen och allt. Men sen var det liksom en massa annat som hände. Ett tag försökte de få mig att gå upp och röra på mig och det försökte jag låtsas som att jag inte hörde. Som tur var frågade de bara en gång och sen tog de hål på fosterhinnorna istället. Jag gick från 6 cm öppen till 10 på 15 minuter. Sedan kände jag att krystvärkarna började komma men tänkte inte ge upp hoppet om en epidural än. Smart som jag är tänkte jag att jag skiter i att säga att krystvärkarna kommit igång. Då ger de mig min älskade epidural. Men det funkade inte. För barnmorskan tittade på mig och frågade ”Du har krystvärkar nu va?” Hur fan visste hon det? ;-) Men sen lättade lustgasdimman och jag kom ihåg att de kanske såg det på monitorn bredvid sängen. Typiskt. Och sen kom hon liksom bara ut. Eller ja… det var ju inte riktigt så det kändes, men snabbt gick det i alla fall. 1 timme och 20 minuter tog det hela. De fick skriva in oss på förlossningen efter att hon var ute. Lilly Linnéa, så gick det till när du föddes. Vi älskar dig!