I ett par veckors tid har vi inte sovit på nätterna här hemma eftersom Nova vaknat som på beställning nån gång mellan 1 och 3 och sedan vägrat somna om i sin säng. Vi har då lagt henne i vår säng där hon snurrat runt, sparkat, krafsat, rivit, gnällt och krupit runt medan hon liksom halvsovit. Vi däremot har inte halvsovit. Vi har inte ens fjärdedelssovit.
Detta har medföljt att vi varit så extremt otrevliga mot allt och alla att den enda som vågar sig hit är min luttrade mamma (som förresten inte tycker att jag rätteligen ska hyllas som en gudinna eftersom jag fött två barn, men det tar vi en annan gång) som bara hör på ett öra och därför missar hälften av alla förolämpningar som hela tiden flyger genom luften här hemma.
Men igår föll det ett ljus över vår ensliga lilla stuga och ned sänkte sig en idé, en tanke, en viskning om hur vi själva kunde befria oss från detta helvete. Det stavas femminutersmetoden! Egentligen vet vi att den metoden funkar eftersom vi körde den med Armica också, men man måste liksom bli tillräckligt desperat och bestämd för att kunna köra den. Och det har vi blivit nu. Eller... Jörgen har blivit det. Jag sitter nere i soffan och håller för öronen.
Men i natt fick vi sova nästan helt ostörda. Hon vaknade en gång och skrek lite men somnade om av sig själv efter bara några minuter. Så nu håller alla tummarna och tänker sömniga tankar så ska det nog ordna sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar