Jag älskade att spela Sims förut. Eller rättare sagt; jag älskar att spela Sims. Men för att det ska bli riktigt roligt så måste man sitta tre, fyra timmar och den tiden finns liksom inte kvar längre. Mina barn har ätit upp den.
I julklapp förra julen fick Armica ett datorspel som vi installerat på min dator. Det var två stolta föräldrar som såg henne sitta och spela och lära sig om färger, former, ord, siffror och andra nyttiga saker.
Ända tills vi stängde av spelet.
Helt plötsligt var upplösningen nere på typ noll och alla ikoner var stora som fotbollar. Det händer nu varje gång efter att hon spelat. Och det betyder att jag varje gång måste sortera om alla ikoner där de ska vara och ställa tillbaka bildskärmsinställningarna som de ska vara.
Kul.
Därför funderar jag nu på att lära henne att spela Sims. På så sätt lär hon sig om hur man (inte) fungerar i ett samhälle och jag får lyckan av att uppleva Sims igen. Visserligen genom mitt barn, men det är väl så man lever som förälder...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar