Jag har kommit på en sak. Jag stressar och stressar och stressar. Men
varför? Jo, för att hinna med mer. Och ju mer jag hinner med desto mer finns
det att göra. Det hela känns inte så genomtänkt. Insikt är ju första steget mot bättring sägs det, men det är ingen som talar om den där enormt stora och svårforserade muren som finns mellan insikt och handling. Den talas det minsann inte högt om...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar